Fråga om tryckfrihetsförordningens s.k. bilageregel är tillämplig på en artikel som publicerats på Aftonbladets hemsida

Justitiekanslerns beslut

I detta ärende tar jag ställning till en anmälan mot Aftonbladets hemsida rörande förtal. Anmälan avser en artikelserie som ursprungligen publicerats i tidningen Aftonbladet men som också återgivits på hemsidan. Vid min prövning har jag funnit att den s.k. bilageregeln i tryckfrihetsförordningen är tillämplig på publiceringen men att anmälan inte skall föranleda någon åtgärd här.

I ett annat ärende som också avgjorts denna dag (dnr 3249-00-31) har jag tagit ställning till ytterligare en anmälan mot Aftonbladets hemsida rörande förtal. I det ärendet har jag funnit att den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig på viss publicering på hemsidan.

Ärendet

5:e Åklagarkammaren i Stockholm har till Justitiekanslern överlämnat en anmälan om brott mot personuppgiftslagen (1998:204) för prövning av om tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är tillämplig. Anmälan är gjord av AA, Uppsala, med anledning av innehållet i en artikelserie som Aftonbladet publicerar på Internet på sin hemsida från den 30 november 1999 (jfr http://www.aftonbladet.se/ nyheter/9911/30). I anmälan gör AA gällande att publiceringen av hans namn och foto i en av artiklarna strider mot personuppgiftslagen eftersom han inte givit sitt medgivande till publicering av personuppgifterna i fråga. Hans anmälan kan också uppfattas som en anmälan om förtal.

Till anmälan har fogats ett utdrag från hemsidan avseende artikelserien i fråga. Justitiekanslern har vidare besökt den ovan angivna hemsidan och därvid funnit aktuell artikelserie. Från Aftonbladet har Justitiekanslern vidare infordrat ett exemplar av den tryckta artikelserien som fanns i tidningen Aftonbladet den 30 november 1999.

Gällande regler

Tryckfrihetsförordningen (TF) äger enligt 1 kap. 5 § TF tillämpning på skrifter som framställts i tryckpress. För innehållet i en tryckt skrift som är periodisk svarar i första hand den som är anmäld som ansvarig utgivare.

Den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF avser det fallet att ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i YGL. Enligt lagrummet skall i sådant fall programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats. Med radioprogram avses inte bara program i ljudradio utan också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Regeln innebär att en förlagetrogen version av en periodisk skrift som sprids på något av de angivna sätten skall behandlas på samma sätt som en bilaga till den periodiska skriften. Den ansvarige utgivaren för den periodiska skriften svarar då för innehållet i bilagan.

YGL är tillämplig bl.a. på sändningar av ljudradio, television och vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel, jfr 1 kap. 1 och 6 §§ YGL.

Enligt den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL är grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpliga också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för ett radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling under förutsättning att mottagaren inte kan ändra innehållet i registret.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslern är exklusiv åklagare när det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrott. Ett eventuellt brott mot personuppgiftslagen (1998:204) är emellertid inget tryck- eller yttrandefrihetsbrott. Personuppgiftslagen är inte heller tillämplig i den utsträckning det skulle strida mot bestämmelserna i TF eller YGL (se 7 § personuppgiftslagen).

Internet är ett världsomspännande nät för kommunikation mellan datorer som möjliggör olika former av datormedier såsom e-post, elektroniska anslagstavlor och informationsdatabaser. På Internet förekommer också videokonferenser, telefoni och ljudradio.

Eftersom Internet möjliggör kommunikation med olika egenskaper måste man för att kunna fastställa om endera YGL eller TF i ett visst fall är tillämplig eller inte göra en bedömning av vilka regler användningen kan anses omfattad av. När det gäller material som ett massmedieföretag publicerar elektroniskt kan den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF eller den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL vara tillämplig. Även YGL:s regel om radioprogram (1 kap. 6 §) kan bli tillämpliga (jfr Mediekommitténs betänkande Grundlagsskydd för nya medier, SOU 1997:49 s. 180 f. och 220).

Publiceringen på Internet av den aktuella artikelserien kan inte jämställas med en sådan sändning av ljudradio, television m.m. som är riktad till allmänheten och därför omfattas av YGL (jfr 1 kap. 1 och 6 §§ YGL). Skälet härtill är att innehållet på den aktuella hemsidan endast torde tillhandahållas på begäran (se bl.a. Grundlagsskydd för nya medier, SOU 1997:49, s. 109 f.).

En hemsida är i princip en databas. För att en databas skall falla under TF eller YGL krävs, som ovan har angetts, i princip att den drivs av ett massmediaföretag.

Av förarbetena till den s.k. databasregeln framgår att en viktig del av motivet för ett längre gående skydd för yttrandefriheten i fråga om nya kommunikationsformer var hänförlig till behovet av skydd för nyhetsförmedlingens källor (prop. 1990/91:64 s. 66). Enligt förarbetena framstod det därför som följdriktigt med en lösning som innebar att skyddet fick gälla samma krets som den till vilken källskyddet då var anknutet enligt TF och den radiorättsliga lagstiftningen. Det skulle enligt förarbetena betyda att interaktiv kommunikation som är tillgänglig för allmänheten men inte innebär någon möjlighet för mottagaren att påverka vilken information som lagras i källan skulle inordnas under det yttrandefrihetsrättsliga skyddet i yttrandefrihetsgrundlagen när verksamheten bedrivs av författare m.fl. upphovsmän, utgivare, redaktioner eller nyhetsbyråer.

Rörande den nu aktuella hemsidan får följande anses utrett. Aftonbladet Hierta Aktiebolag äger tidningen Aftonbladet. Bolaget är vidare ägare till dotterbolagen Aftonbladet Nya Medier AB och Hierta Venture AB. Anmäld ansvarig utgivare till Patent- och registreringsverket för tidningen Aftonbladet är Anders G. Aftonbladet Nya Medier AB driver och utvecklar Aftonbladets hemsidaaftonbladet.se. och har en egen redaktion. Anmäld ansvarig utgivare till Radio- och TV-verket för denna hemsida är Kalle J. Det aktiebolag som numera heter Aftonbladet Nya Medier AB bildades den 21 september 1999 och fick sitt nuvarande namn den 13 januari 2000. Enligt vad Justitiekanslern erfarit vid kontakter med Aftonbladet Nya Medier AB har avtal slutits mellan detta bolag och Aftonbladet Hierta Akiebolag om att resp. bolag fritt, för publicering i dels tidningen, dels på hemsidan, får utnyttja av varandra producerat redaktionellt material.

Frågan i detta ärende är om publiceringen på den aktuella hemsidan skall bedömas enligt bilageregeln eller den s.k. databasregeln eller om den skall falla utanför regleringen i grundlagarna. Jag tar först upp frågan huruvida bilageregeln bör tillämpas. För att den bestämmelsen skall bli tillämplig gäller som förutsättning att tidningen Aftonbladets ägare sprider eller låter sprida skriftens innehåll i form av ett radioprogram eller en teknisk upptagning. Det finns inget krav på att ägaren själv skall ombesörja publiceringen. Bestämmelsen torde därför kunna vara tillämplig även när materialet överlämnas till någon annan för publicering för tidningsägarens räkning på något av de angivna sätten.

Mot bakgrund av vad som ovan redovisats om de faktiska förhållandena kan det ifrågasättas om publiceringen av artikelserien i fråga på hemsidan kan anses ha skett för tidningen Aftonbladets räkning. Mot en tillämpning av bilageregeln i detta fall talar att tidningen Aftonbladets ansvarige utgivare inte kan påverka innehållet på Aftonbladets hemsida eftersom dess innehåll uteslutande bestäms av utgivaren för Aftonbladet Nya Medier AB:s hemsida, vilket bolag också har en egen redaktion. Å andra sidan måste det, som jag framhållit i ett annat ärende om Aftonbladets hemsida (dnr 3249-00-31), beaktas att Aftonbladet Hierta Aktiebolag och dess dotterbolag Aftonbladet Nya Medier AB är en koncern i nyhetsföremedlingens och den fria opinionsbildningens tjänst och att all publicering på hemsidan har en nära anknytning till tidningen. Enligt min mening torde det vara bäst förenligt med de intressen som bär upp TF att mera se på de sakliga förhållandena i ett fall som det nu aktuella än att låta mera formella omständigheter vara avgörande. I det ovannämnda ärendet har jag mot bl.a. denna bakgrund kommit till slutsatsen att Aftonbladets hemsida omfattas av databasregeln. När det gäller publiceringen på hemsidan av de nu aktuella artiklarna har jag däremot stannat för att 1 kap. 7 § TF får anses tillämplig eftersom det rör sig om förlagetrogna versioner av tidningsartiklarna. Publiceringen på hemsidan skall därmed jämställas med en bilaga till tidningen. Det innebär att reglerna i 1 - 14 kap. TF såvitt de gäller periodiska skrifter skall tillämpas.

Ett ingripande från Justitiekanslerns sida med anledning av den aktuella publiceringen på Internet kan bara ske om ett tryckfrihetsbrott anses ha blivit begånget. Vilka brott som är tryckfrihetsbrott anges i 7 kap. 4 § och 5 § TF. De gärningar som straffbeläggs i personuppgiftslagen är inte tryckfrihetsbrott. Det tryckfrihetsbrott som här skulle kunna komma i fråga är förtal. Detta brott får enligt 5 kap. 5 § första stycket brottsbalken inte åtalas av annan än målsäganden, dvs. den som har blivit utsatt för förtalet (enskilt åtal). Har målsäganden angivit brottet till åtal får dock förtalsbrott åtalas av allmän åklagare, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt (allmänt åtal).

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall när det gäller periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis väckas inom sex månader från det att skriften utgavs (9 kap. 3 § TF). Eftersom mer än sex månader förflutit sedan det nummer av tidningen Aftonbladet, vari artikelserien fanns, kom ut kan allmänt åtal inte längre väckas beträffande innehållet i tidningen. När det gäller den förlagetrogna på hemsidan spridda versionen av artikelserien skall, som ovan konstaterats, likaså TF:s regler om tid för väckande av åtal tillämpas. Frågan är emellertid från vilken tidpunkt åtalsfristen skall räknas. Den på hemsidan spridda versionen tillhandahölls samma dag som tidningen kom ut, dvs. den 30 november 1999, och finns alltjämt på hemsidan.

Vid införandet av bilageregeln i TF anförde föredragande statsrådet följande (se prop. 1990/91:64 s. 138):

Regeln innebär att en förlagetrogen version av en periodisk skrift som sprids på något av de sätt som anges i paragrafen skall behandlas på samma sätt som en bilaga till den tryckta skriften. Den skall följaktligen anses som en del av tryckalstret och omfattas av det skydd som TF ger periodiska skrifter. De bestämmelser som finns i TF skall alltså tillämpas på programmet eller upptagningen i fråga. Några särskilda tolkningsproblem bör inte uppkomma med denna ordning. Det kan anmärkas att begreppet utgivning i t.ex. 1 kap. 6 § och 9 kap. 3 § TF får anses avse sändningen av programmet eller utlämnandet av upptagningen för spridning.

Det nämnda motivuttalandet ger vid handen att åtalsfristen beträffande publiceringen av en förlagetrogen version av en tidningsartikel inte skall räknas från det att tidningen gavs ut utan från den tidpunkt publiceringen skedde genom en sådan sändning eller teknisk upptagning som omfattas av YGL. Sättet att beräkna tidpunkten för åtalsfristen blir därmed detsamma som gäller vid ingripanden mot de medier som YGL är tillämplig på. Enligt min mening medger lagtexten i TF en sådan tolkning. Den torde för övrigt kunna sägas ligga väl i linje med vad som i övrigt följer enligt TF i fråga om utgångspunkten för åtalsfristen vid ingripanden mot tryckt skrift. Som tidigare sagts räknas åtalsfristen från den tidpunkt skriften gavs ut. Med uttrycket skriften avses då den aktuella upplagan av skriften. Framställs sedan en ny upplaga och ges ut skall - även om exemplaren i den nya upplagan är identiska med dem i den tidigare upplagan - en ny åtalsfrist börja löpa. En publicering av en tidningsartikel genom en teknisk upptagning eller ett radioprogram innebär att artikeln ges ut på ett annat medium än det ursprungliga och kan därmed ses som en ny upplaga.

När det gäller sändningar i radio och TV torde det i allmänhet inte råda några svårigheter att fastställa när sändningen skedde. En sådan sändning startas av programföretaget och pågår under viss tid. Tillhandahållandet av information ur en sådan databas som omfattas av 1 kap. 7 § och 1 kap. 9 § YGL skiljer sig emellertid från sedvanliga radio- och TV-sändningar genom att det är mottagaren som startar sändningen (jfr SOU 1997:49, Grundlagsskydd för nya medier s. 118 f.). Frågan om utgångspunkten för beräkningen av åtalsfristen i sådana fall har inte närmare berörts under förarbeta till YGL och vägledande domstolspraxis saknas. Det kan hävdas att varje överföring av information från en databas till en mottagare är en sändning. I enlighet härmed skulle åtalsfristen beräknas från den tidpunkt varje sändning skedde. Att se varje överföring av information som en sändning framstår dock inte som självklart eftersom grundlagsskyddet inte uttryckligen är knutet till själva sändningen utan kan hänföras till det förhållandet att massmediaföretag tillhandahåller information ur en databas eller med andra ord gör det möjligt för allmänheten att ta emot viss information. Från denna utgångspunkt kan det hävdas att det är fråga om en fortlöpande spridning av information och det förefaller då mera naturligt att räkna tiden för åtalsfristen antingen från det att materialet i databasen hölls tillgängligt första gången eller från det att materialet togs bort. Det finns också praktiska skäl som talar mot att åtalsfristen skall räknas från varje sändning. Sålunda skulle olika tider för väckande av åtal komma att gälla för det material som tillhandahålls. Det kan också vara svårt för den som ansvarar för tillhandahållandet att bedöma om och i så fall när sändningar skett och därmed att bedöma om åtalsfristen fortfarande löper trots att materialet tagits bort ur databasen.

Det kan i och för sig synas som att det skulle vara mera förenligt med vad som gäller beträffande traditionella radio- och TV-sändningar att låta åtalsfristen börja löpa när materialet först gjordes tillgängligt i databasen. Liksom när det är fråga om radio- och TV-sändningar samt tekniska upptagningar skulle alltså publiceringstidpunkten för innehållet i databaser vara det ögonblick då materialet förts tillhandahölls allmänheten, dvs. lämnades ut för spridning. Enligt min mening kan det emellertid ifrågasättas om det är motiverat att i fråga om publiceringstidpunkten jämställa databaser med radio- och TV-sändningar. När information lämnas från en databas är det till skillnad från radio- och TV-sändningar samt tekniska upptagningar inte fråga om ett och samma tillhandahållande utan om ett fortlöpande förfarande för publicering. Också praktiska skäl kan anföras mot att det första publiceringstillfället skall bilda utgångspunkten för åtalsfristen. I allmänhet torde nämligen inte någon annan än den som innehar databasen kunna avgöra när materialet lagrades i databasen och därmed blev tillgängligt. Det skulle alltså inte finnas några objektiva kriterier för fastställande av publiceringstidpunkten. Om tiden för väckande av åtal skulle räknas från det att materialet första gången hölls tillgängligt i en databas skulle det vidare innebära att åtalsfristen kunde börja löpa redan innan någon startat en överföring. Enligt min mening talar i stället goda skäl för att publiceringen skall anses fortgå så länge som materialet finns tillgängligt i databasen och att fristen för väckande av åtal skall räknas från det att materialet togs bort ur databasen. Det bör vidare framhållas att sistnämnda lösning knappast innebär någon förlängning av åtalsfristen jämfört med alternativet att låta fristen börja löpa från varje sändning. I det fallet upphör ju möjligheten att väcka åtal först när den sista sändningen skett. I realiten skiljer sig de båda alternativen främst genom att ett ingripande i det ena fallet förutsätter att det kan styrkas när den sista sändningen skedde medan i det andra fallet det måste styrkas att databasens innehåll var tillgängligt vid en viss tidpunkt.

Sammanfattningsvis finner jag att tiden för ingripande med åtal med stöd av bilageregeln i TF bör räknas från den tidpunkt då ett visst material senast tillhandahölls i databasen. Som tidigare angetts finns den nu aktuella artikelserien fortfarande kvar på Aftonbladets hemsida och åtalsfristen har alltså inte löpt ut.

Förtalsbrott förutsätts som tidigare nämnts beivras av målsäganden själv genom enskilt åtal. Allmänt åtal skall ske endast om särskilda skäl föreligger och i rena undantagsfall. Oavsett om det i detta fall skulle föreligga ett förtalsbrott eller inte anser jag inte att sådana särskilda skäl föreligger som motiverar ett ingripande genom allmänt åtal.

Jag vidtar därför ingen ytterligare åtgärd med anledning av anmälan.

Ärendet avslutas.