Diarienr: 3021-00-22 / Beslutsdatum: 21 dec 2000

Initiativärenden rörande en polismyndighets utformning av ett sekretessförbehåll i samband med utlämnande av allmän handling

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern uttalar allvarlig kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, för utformningen av fyra stycken sekretessförbehåll.

Ärendet

Bakgrund

Den 3 maj 2000 begärde en journalist hos Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, att få ut vissa allmänna handlingar i en avslutad brottsutredning som avsåg misstanke om bestickning i samband med Stockholms ansökan om de olympiska sommarspelen 2004. Bland de begärda handlingarna fanns bl.a. en datalista innehållande uppgifter om IOK-delegaterna.

Vid prövningen av begäran bedömde polismyndigheten att handlingarna omfattades av sekretess (5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen), men att risken för skada eller men - som ett utlämnande innebar - kunde undanröjas genom att journalisten förband sig att inte lämna ut materialet. Den 25 maj 2000 utfärdade polismyndigheten en handling med rubriken Förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen. Förbehållet innebar bl.a. att uppgifter om personers identitet inte fick offentliggöras. I handlingen angavs vidare att "Detta beslut gäller längst t.o.m. 2000-06-30.". Journalisten tog därefter del av handlingarna den 5 juni 2000.

Ytterligare tre journalister fick därefter ta del av handlingarna i fråga med likalydande förbehåll, dock att besluten uppgavs gälla längst t.o.m. ett senare datum.

Den 9 september 2000 publicerade tidningen Expressen vissa uppgifter om IOK-delegaterna. Dessa uppgifter hade Expressen fått från en artikel i den australiensiska morgontidningen The Sydney Morning Heralds utgåva samma dag. I Expressens artikel angavs även att man kunde läsa om andra IOK-delegater på The Sydney Morning Heralds hemsida.

Med anledning av de publicerade uppgifterna om IOK-delegaterna i The Sydney Morning Herald upprättade polismyndigheten den 13 september 2000 en anmälan rörande ifrågasatt brott mot tystnadsplikt. Till anmälan fogades bl.a. kopior av de aktuella sekretessförbehållen.

I beslut den 4 oktober 2000 fann Justitiekanslern inte anledning att anta att brott mot tystnadsplikt hade förekommit och att förundersökning därför inte skulle inledas i ärendet (dnr 3966-00-30). Beslutet motiverades framförallt av att det i de av polismyndigheten upprättade sekretessförbehållen - vilka misstänktes ha överträtts - hade angetts att beslutet gällde till ett visst datum. En sådan tidsangivelse kunde enligt Justitiekanslerns mening endast uppfattas på så sätt att förbehållet sträckte sig till det datumet. För tid därefter fick det således anses fritt att röja uppgifterna. Tre av journalisterna hade därmed haft möjlighet att lämna uppgifterna till The Sydney Morning Herald efter förbehållets upphörande.

Initiativet

Med anledning av hur Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, kommit att utforma de aktuella sekretessförbehållen har Justitiekanslern initierat en utredning.

Rikspolisstyrelsen har, efter hörande av Polismyndigheten i Stockholms län, Länspolismästaren, yttrat sig i ärendet. Av yttrandena framgår i huvudsak följande.

Polismyndigheten: Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, bl.a. om det kan antas att den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Av 9 kap. 17 § samma lag framgår att sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men.

I 14 kap. 9 § sekretesslagen återfinns reglerna om sekretessförbehåll. Enligt detta lagrum skall en myndighet - som finner att det föreligger sådan risk för skada, men eller annan olägenhet som enligt en sekretessbestämmelse utgör hinder mot att lämna ut en uppgift till en enskild person - också pröva om detta hinder kan undanröjas genom ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgifter vidare eller utnyttja den. Finner myndigheten att ett sådant förbehåll kan undanröja hindret, skall myndigheten uppställa sådant förbehåll när uppgiften lämnas ut. Ett förbehåll inskränker rätten för mottagare av uppgifter att förfoga över uppgifterna. Genom förbehållet uppkommer även en tystnadsplikt för den person förbehållet riktar sig till (jfr 20 kap. 3 § brottsbalken).

Bedömning

Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, gjorde beträffande de begärda handlingarna bedömningen att dessa omfattades av sekretess. Myndigheten gjorde vidare bedömningen att den risk för skada eller men som enligt de aktuella sekretessbestämmelserna utgjorde hinder för att lämna ut de begärda uppgifterna till den enskilde, kunde undanröjas genom ett förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen.

Av de aktuella förbehållen framgår bl.a. följande. "Uppgifter om enskilda personers identitet, eller andra uppgifter som på något sätt kan innebära att en person eller dennes närstående kan identifieras, får inte röjas eller på något annat sätt vidarebefordras, utnyttjas eller eljest offentliggöras så att uppgiften kan komma till andra personers kännedom." Vidare anges att beslutet i fråga gäller längst t.o.m. ett bestämt datum.

Företrädare för City polismästardistrikt har i yttrande den 24 oktober 2000 anfört att de journalister som har tagit del av uppgifter vilka omfattas av de aktuella förbehållen har varit helt införstådda med att det var själva medgivandet att "på ort och ställe" ta del av de begärda handlingarna som avsågs vara tidsbegränsat och inte sekretessförbehållet som sådant.

Regeringsrätten har i ett avgörande (RÅ 1990 not 418) uttalat att förutsättning för att ett förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen skall få uppställas är att det är ägnat att undanröja den skaderisk som avses i den tillämpliga sekretessregeln. Andra villkor, som inte har denna funktion, har av Regeringsrätten upphävts då dessa enligt rättens bedömning saknar betydelse i nämnt hänseende.

I de aktuella sekretessförbehållen har avsikten varit att begränsa den tid under vilken den enskilde har rätt att ta del av de begärda handlingarna. Detta villkor är, enligt myndighetens bedömning, inte ämnat att undanröja den skaderisk som avses i de tillämpliga sekretessreglerna. Ett sådant villkor bör därför inte uppställas i ett förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen. Polismyndigheten avser därför, mot bakgrund av det ovan anförda, att på lämpligt sätt informera om vikten av att ett sekretessförbehåll utformas på ett lämpligt sätt och endast innehåller villkor som är ämnade att undanröja den skaderisk som avses i ifrågavarande sekretessregel.

Rikspolisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen instämmer i polismyndighetens uppfattning när det gäller utformningen av de aktuella sekretessförbehållen. Styrelsen anser således att de villkor i förbehållen, som syftade till att begränsa den tid under vilken rätten att ta del av de begärda handlingarna skulle gälla, inte behövdes för att undanröja den skaderisk som avses med de tillämpliga sekretessreglerna. Ett sådant villkor bör därför inte uppställas i ett förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen.

Justitiekanslerns bedömning

I detta fall har det i de aktuella sekretessförbehållen angetts att beslutet gäller till ett visst datum. En sådan tidsangivelse kan - som jag anförde i mitt beslut den 4 oktober 2000 - endast uppfattas på så sätt att förbehållet är tidsbegränsat. När tiden väl löpt ut får det alltså anses fritt att röja uppgifterna. Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, kan därför inte undgå allvarlig kritik för sin utformning av förbehållen i nämnda avseende. Polismyndigheten har uppgett att avsikten med tidsangivelsen har varit att begränsa den tid under vilken journalisterna hade rätt att ta del av de begärda handlingarna. Såsom polismyndigheten och Rikspolisstyrelsen anfört i sina yttranden hit skall inte heller ett sådant villkor uppställas i ett sekretessförbehåll, eftersom det inte är ämnat att undanröja den skaderisk som avses i tillämpliga sekretessregler. Med anledning av de åtgärder polismyndigheten avser att företa och till den förklaring som givits, finner jag inte anledning att vidta ytterligare åtgärder på grund av det inträffade.

Ärendet avslutas härmed.