Yttrande till Konstitutionsutskottet angående en motion med anledning av prop. 2001/02:59 Hets mot folkgrupp

Justitiekanslern har av Konstitutionsutskottet ombetts att uttala sig om de frågor som väcks i motion 2001/02:K26 med anledning av prop. 2001/02:59 Hets mot folkgrupp, m.m. Justitiekanslern får med anledning härav anföra följande.

Till att börja med vill jag framhålla att jag givetvis inte nu kan "tolka gällande rätt" i det avseende som är berört. Den nya lydelsen av bestämmelsen är ju inte antagen än, och det framtida rättsläget kommer att kunna påverkas av de uttalanden som utskottet eventuellt gör i sitt betänkande. Däremot kan jag göra en preliminär bedömning av hur bestämmelsen i propositionens förslag kommer att läsas under den förutsättningen att inga ytterligare motivuttalanden görs. En sådan bedömning torde också kunna läsas, åtminstone i vissa delar, som en synpunkt om vad som enligt min mening bör gälla.

Att min bedömning måste vara preliminär hänger bl.a. samman med min roll som åklagare på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Jag kan naturligtvis inte ge några bindande förhandsbesked om hur jag avser att tolka lagen i min åklagarroll.

Motionen tar särskilt upp frågan om bedömningen av uttalanden som är "normerande till sin karaktär" eller "normativa". Med anledning av vad som sägs i motionen vill jag framhålla att det enligt min bedömning inte kan komma i fråga att generellt särbehandla normativa uttalanden. Det kan alltså knappast bli aktuellt att tolka bestämmelsen så att lagstiftaren avsett att en gång för allaundanta sådana uttalanden från det straffbara området. Men inte heller kan det komma i fråga att normativa uttalanden riktade mot en viss grupp med anspelning på exempelvis sexuell läggning alltid skulle anses innefatta hets mot folkgrupp. Det avgörande måste i stället bli, som över huvud taget vid tolkning av denna straffbestämmelse, vilket uppsåtet med uttalandet är, i vilket sammanhang det görs och vilken karaktär uttalandet har i det enskilda fallet. Man måste alltid ställa sig frågan om uttalandet inrymmer ett hot eller ett uttryck för missaktning mot gruppen i fråga.

Inte heller när det gäller den situation som nämns uttryckligen i motionen - en predikan som uppmanar till celibat för en viss grupp - lär man kunna ge ett svar en gång för alla på frågan om ett brott har begåtts. Den som från en predikstol säger exempelvis "jag måste uppmana Er som är homosexuella att leva i celibat" kan inte anses göra sig skyldig till hets mot folkgrupp, knappast heller om homosexuella samtidigt "varnas" för att deras läggning är "skadlig". Den som däremot från samma predikstol gör vittgående uttalanden, avsedda att vanhedra homosexuella, med innehåll bl.a. att "ett homosexuellt leverne är syndigt och osedligt, varför alla homosexuella som inte kan avhålla sig från att utöva sin avvikande läggning måste fördömas", ja den gör sig möjligen skyldig till ett brott.

Med hänsyn till hur frågan angående en uppmaning till celibat har ställts i motionen vill jag slutligen påpeka att det knappast kan komma i fråga att anseen grupp som inte lever efter ett celibat utgöra en sådan grupp som avses i straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp. Det krävs ju att alla i ett kollektiv utpekas. Man torde sålunda inte kunna dömas för hets mot folkgrupp innefattande missaktning enbart mot - exempelvis - de homosexuella som inte efterlever ett av någon påbjudet celibat.

Med anledning av en artikel och en ledare i tidningen Världen idag den 1 mars 2002 vill jag framhålla att jag har refererats på ett delvis felaktigt sätt. Som torde ha framgått ovan menar jag inte, som sägs i artikeln, att frågan om ett brott har begåtts är svårbedömd bara för att en predikant gör anspråk på att Bibelns ord är giltiga i dag och att vi bör leva efter dem. Och självfallet har jag inte sagt, som hävdas i ledaren, att den predikant etc. som gör anspråk på att Bibelns syn på homosexualitet är giltig i dag och att vi bör leva efter den "kan räkna med åtal".