Fråga om en tidning har brutit mot tryckfrihetsförordningens bestämmelse om tystnadsplikt genom att i tidningen publicera ett namn och en bild

Justitiekanslerns beslut

Förundersökning skall inte inledas i ärendet.

Ärendet

Polismyndigheten i Västernorrlands län har till Justitiekanslern lämnat över ett ärende med utgångspunkt i en till polismyndigheten gjord anmälan. Av anmälningen och övriga handlingar framgår bl.a. följande. Anmälaren har gett intervjuer för en reporter hos Aftonbladet och då uttryckligen sagt att han inte ville förekomma med bild och namn i tidningen. Ändå har tidningen den 18 mars 2005 publicerat hans namn och en bild på honom. Genom detta har han blivit ”ofredad”. Han anger brottet till åtal.

Justitiekanslern har inhämtat ett exemplar av Aftonbladet den 18 mars 2005. I tidningen finns en artikel med anmälarens namn och en bild på honom.

Justitiekanslerns bedömning

Den centrala frågan i detta fall är om någon hos Aftonbladet har brutit mot tryckfrihetsförordningens (TF) bestämmelse om tystnadsplikt till förmån för en person som – enligt anmälningen – blivit intervjuad av tidningen och då uttryckligen sagt att han inte ville förekomma med bild eller namn i tidningen.

Med begreppet meddelarskydd brukar man avse det komplex av regler i TF som skall skydda den som medverkar vid tillkomsten av en tryckt skrift genom att lämna uppgifter för offentliggörande. Skyddet för meddelarfriheten upprätthålls bl.a. genom bestämmelser om anonymitetsskydd.

Den grundläggande bestämmelsen om meddelarfrihet finns i 1 kap. 1 § tredje stycket TF. Regeln innebär att det står var och en fritt att lämna uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i en tryckt skrift såvida inte annat är föreskrivet i TF.

Ett viktigt komplement för att förverkliga de syften som bär upp meddelarfriheten är reglerna i 3 kap. TF om anonymitetsskydd. Enligt 3 kap. 3 § första stycket TF får bl.a. den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift inte röja vad han därvid har erfarit bl.a. om vem som har lämnat ett meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket TF. I 3 kap. 3 § andra stycket TF finns bestämmelser om i vilka fall tystnadsplikten inte gäller. Så t.ex. föreligger inte tystnadsplikt om den vars identitet tystnadsplikten avser att skydda har samtyckt till att hans identitet röjs.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § TF döms till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal för ett sådant brott får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal. Det senast sagda följer av 3 kap. 5 § TF.

Jag gör följande överväganden.

Enligt den nu aktuella artikeln har två andra personer än anmälaren uttalat sig till Aftonbladet. Däremot kan det inte av artikeltexten – eller för den delen av fotografiet eller texten och fotografiet sammantagna – anses framgå att anmälaren skulle ha lämnat några uppgifter som legat till grund för publiceringen.

Frågan är om ett brott mot TF:s bestämmelse om tystnadsplikt likväl skall anses ha skett genom att anmälarens namn och en bild på honom har publicerats.

TF:s regler om anonymitetsskydd syftar bl.a. till att den som är meddelare skall ha ett – låt vara principiellt – skydd mot att bli avslöjad som t.ex. den person som har till en tidning lämnat sådana uppgifter som har lagts till grund för en publicering. Detta kan uttryckas så, att anonymitetsskyddet gäller meddelaren i hans egenskap av just meddelare.

Bortsett den nu berörda ändamålssynpunkten noterar jag att 3 kap. 3 § TF första stycket enligt sin ordalydelse förbjuder bl.a. att ”röja … vem som … har lämnat” ett meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket. Avfattningen av 3 kap. 3 § ger således inte vid handen att det skulle vara otillåtet t.ex. för en tidning att publicera namnet på en person, och därigenom röja dennes identitet, enbart av det skälet att denne har som meddelare lämnat uppgifter till tidningen och i denna sin egenskap omfattas av anonymitetsskyddet.

Vidare gäller enligt allmänna straffrättsliga principer att ordalydelsen skall tillmätas stor vikt när det handlar om att tolka en straffsanktionerad bestämmelse och att ta ställning till om en överträdelse av bestämmelsen har ägt rum. Till detta kommer vad som sägs i den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF, nämligen att det åligger den som har att vaka över efterlevnaden av TF att alltid ha i åtanke att tryckfriheten utgör en grundval för ett fritt samhällsskick, att alltid fästa uppmärksamheten mera på ämnets och tankens än uttryckets lagstridighet samt att i tvivelsmål hellre fria än fälla.

Mot den tecknade bakgrunden kommer jag till slutsatsen att det inte finns skäl att anta att något brott mot TF:s bestämmelse om tystnadsplikt har skett genom den publicering som anmälaren har hänfört sig till. Följaktligen beslutar jag att inte inleda någon förundersökning i ärendet (jfr 23 kap. 1 § rättegångsbalken).

Genom detta beslut avslutas ärendet här.