Diarienr: 2697-04-40 / Beslutsdatum: 31 okt 2005

Anspråk på skadestånd med anledning av felaktig information rörande villkor för antagning till en kurs

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår DÅ:s anspråk på skadestånd av staten.

Ärendet

Bakgrund

Vårterminen 2004 anordnade Luleå tekniska universitet (universitetet) kursen Metod, rapport och språk omfattande 10 högskolepoäng (kursen). I universitets utbildningskatalog för läsåret 2003-2004 gavs information om de utbildningar som anordnades under det läsåret. Beträffande kursen angavs som behörighetskrav ”grundläggande behörighet”. Av universitetets skrift ”Valguide läsåret 03/04” och av den för kursen upprättade kursplanen framgick därutöver bl.a. att kursen förutsatte kunskaper motsvarande grundkurs i företagsekonomi.

DÅ sökte och antogs till kursen. Han påbörjade också kursen i januari 2004. Efter att ha deltagit i några föreläsningar avbröt han sina studier på kursen.

Anspråket m.m.

DÅ har i en skrivelse hit begärt skadestånd av staten med 62 932 kr, varav 52 932 kr avseende förlorad arbetsförtjänst och 10 000 kr avseende allmänt skadestånd, jämte viss ränta.

DÅ har till grund för anspråket i sammanfattning anfört följande. Universitetet har lämnat felaktig information om kursen i utbildningskatalogen eftersom det där inte angavs att deltagande i kursen förutsatte vissa förkunskaper i företagsekonomi. På grund av den felaktiga informationen sökte han kursen under den förutsättningen att den inte krävde några särskilda förkunskaper. Som en följd av att han antogs till kursen tackade han nej till ett anställningserbjudande. Eftersom han saknade förkunskaper i företagsekonomi kunde han dock inte fullfölja kursen. När han avbröt sina studier hade den anställning som han hade erbjudits tillsatts med en annan person. Han har därför orsakats skada motsvarande den inkomst han skulle ha uppburit om han hade haft anställningen.

DÅ har hänvisat till ett tillsynsbeslut från Högskoleverket som meddelades den 18 maj 2004. I beslutet anförs bl.a. följande. I det aktuella ärendet har felaktig information om behörighetskravet för kursen lämnats i universitetets utbildningskatalog. Det har inte heller på något annat sätt framgått att kursen har en företagsekonomisk inriktning. Den information som lämnas i en utbildningskatalog måste självklart vara så tydlig att en sökande förstår vad för slags kurs han eller hon söker till. I detta fall har inte bara informationen varit missvisande. Felaktiga uppgifter har även lagts in i det databaserade antagningssystemet, vilket har lett till att DÅ antogs till en kurs som han inte hade förutsättningar att klara av. För detta skall universitetet kritiseras.

Universitetet har i ett yttrande avstyrkt DÅ:s ersättningsanspråk.

DÅ har inkommit med synpunkter på yttrandet.

Justitiekanslerns bedömning

Staten skall enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörelse staten svarar.

Åtgärder inom utbildningsväsendet kan endast i vissa fall anses vidtagna ”vid myndighetsutövning”. Beslut och andra åtgärder som kan hänföras till hur ett universitet organiserar utbildningsverksamheten och informerar studenterna om de kurser som erbjuds utgör inte myndighetsutövning. Det är normalt inte heller fråga om åtgärder som har ett sådant samband med myndighetsutövning att det kan anses ha skett vid myndighetsutövning. Staten kan därmed inte anses ha ådragit sig skadeståndsskyldighet mot DÅ enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

Enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen skall staten ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades.

För att information som har lämnats skall anses felaktig enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen krävs att informationen objektivt sett inte är korrekt. Det innebär att skadeståndsansvar enligt denna bestämmelse inte kommer i fråga på grund av information som är enbart missvisande – trots att den är korrekt – och därför kan föranleda mottagaren att dra felaktiga slutsatser, se prop. 1997/98:105 s. 61. Vilseledande men i och för sig korrekta upplysningar medför inte ansvar. Det gäller t.ex. när en viktig uppgift utelämnas, se Bengtsson m.fl., Skadeståndslagen – en kommentar, s. 103 f.

Av utredningen i ärendet framgår att universitetet har lämnat information rörande kursen i en utbildningskatalog och därvid med avseende på behörighetskrav angett att kursen krävde grundläggande behörighet. Vidare framgår att det i kursplanen samt i universitetets valguide angavs att deltagande i kursen förutsatte vissa förkunskaper i företagsekonomi. Informationen i utbildningskatalogen har korrekt återgett det förhållandet att det inte har krävts annat än grundläggande behörighet för att bli antagen till kursen. DÅ antogs också till kursen och hade, för det fall han inte själv hade valt att avbryta sina studier, möjlighet att fullfölja den trots sin avsaknad av förkunskaper i företagsekonomi. Även om informationen i utbildningskatalogen på grund av den senare lämnade informationen rörande förkunskaper i viss mån har varit missvisande och vilseledande, får den således i och för sig anses ha varit korrekt. Därtill kommer att, enligt vad universitetet har anfört, beslutet om att deltagande i kursen skulle förutsätta vissa förkunskaper i företagsekonomi togs först efter det att utbildningskatalogen hade getts ut. Informationen i utbildningskatalogen kan därför sammantaget inte anses ha varit felaktig på det sätt som avses i 3 kap. 3 § skadeståndslagen. Staten kan därmed inte heller enligt denna bestämmelse anses ha ådragit sig skadeståndsskyldighet.

På anförda skäl skall DÅ:s anspråk i den del det avser ren förmögenhetsskada avslås. Eftersom universitetets åtgärder inte har vidtagits vid myndighetsutövning, och då åtgärderna vidare inte har medfört någon sådan kränkning som avses i 3 kap. 2 § 2 och 2 kap. 3 § skadeståndslagen, skall också yrkandet avseende allmänt skadestånd avslås.