Anmälan om brister i en brottsutredning - principer för Justitiekanslerns granskning

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar inte några ytterligare åtgärder i ärendet.

Anmälan

KL och CPM har i skrivelser till Justitiekanslern anmält dels en åklagare, dels polismyndigheten på grund av påstådda brister i en brottsutredning rörande KL:s inblandning i ett mord i Kalamark i Piteå kommun i april 2004. De har i sina skrivelser närmare redogjort för de brister som de anser har förekommit.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt sin instruktion (15 § andra stycket) skall Justitiekanslern pröva ett klagomål endast om frågans beskaffenhet ger Justitiekanslern anledning att ta upp saken till prövning. Det innebär att Justitiekanslern – utom vissa särskilda frågor – normalt bara prövar klagomål när det finns anledning att anta att det har förekommit allvarliga brister i rättssäkerheten eller systemfel av något slag.

Utifrån den angivna utgångspunkten granskar Justitiekanslern ibland anmälningar om brister i brottsutredningar. Det gäller t.ex. när anmälningen avser påståenden om allvarliga rättssäkerhetsbrister, exempelvis om det hävdas att åklagaren inte på ett tillfredsställande sätt har iakttagit sin s.k. objektivitetsplikt. I den mån bristerna tycks ha haft endast liten betydelse granskas de dock normalt inte. Detsamma gäller när det framstår som klart att en granskning inte kommer att leda någonstans, liksom när bristerna upptäcktes eller hade bort upptäckas av försvararen och hade kunnat åtgärdas efter ett påpekande från denne.

En särskild omständighet att beakta när det gäller granskning av brottsutredningar är att Justitiekanslern inte bör, annat än i särskilda undantagsfall, inlåta sig på en prövning som i praktiken kan bli till en granskning av hållbarheten i domstolarnas domar. När brottsutredningen har utmynnat i en lagakraftägande fällande dom avstår därför Justitiekanslern regelmässigt från att granska sådana omständigheter som domstolarna har beaktat vid sin prövning av skuldfrågan i målet.

Justitiekanslern granskar normalt inte heller en brottsutredning innan den har lagts ned eller en lagakraftägande dom föreligger.

Slutligen medför prioriteringsbehov att Justitiekanslern ibland avstår helt eller delvis från en granskning som i och för sig hade varit motiverad utifrån ovannämnda utgångspunkter.

Mot den angivna bakgrunden har Justitiekanslern, efter en genomgång av anmälningarna och domarna i ärendet, beslutat att den aktuella brottsutredningen inte skall föranleda någon närmare granskning.