Diarienr: 674-07-21 / Beslutsdatum: 26 jun 2007

Anmälan rörande hur en DNA-analys har hanterats i ett brottmål

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern riktar kritik mot Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) för en otydlig DNA-analys som ledde till att en oskyldig person dömdes för grovt rån. Justitiekanslern finner inte skäl till kritik mot övriga berörda myndigheter eller mot den tingsrätt som dömde personen.

Justitiekanslern konstaterar också att SKL och Åklagarmyndigheten har vidtagit adekvata åtgärder för att förhindra att feltolkningar av DNA-analyser sker i framtiden.

Ärendet

Bakgrund

MS dömdes den 11 oktober 2006 av Sollentuna tingsrätt för bl.a. grovt rån till fängelse 5 år (mål nr B 3275-06). Av tingsrättens dom framgår att det avgörande beviset i den del av åtalet som avsåg grovt rån var resultatet av en DNA-analys som Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) hade gjort beträffande spår på en rånarluva.

Efter tingsrättens dom erkände MS bror (DS) att han hade medverkat vid det aktuella rånet. En ny DNA-analys gjordes av spåret på luvan och ett sakkunnigutlåtande av SKL gavs in av åklagaren och åberopades i hovrätten. Av SKL:s utlåtande framgick att den aktuella rånarluvan med visshet inte stämde överens med MS DNA utan i stället, likaledes med visshet, stämde överens med en annan persons DNA. MS frikändes av hovrätten för grovt rån och dömdes för viss annan brottslighet till fängelse sex månader (Svea hovrätts, avd. 1, dom den 15 december 2006 i mål nr B 8383-06).

DS dömdes den 1 december 2006 av Sollentuna tingsrätt (mål nr B 3924-06) för medhjälp till det aktuella rånet.

Justitiekanslern har genom en anmälan hit blivit uppmärksammad på omständigheterna kring den DNA-analys som ledde till att MS felaktigt dömdes av Sollentuna tingsrätt för grovt rån. Med hänsyn till innehållet i anmälan har Justitiekanslern beslutat att genomföra en granskning av ärendet.

Utredningen

Justitiekanslern har tagit del av domarna mot MS och DS och därefter förelagt SKL att yttra sig i ärendet utifrån förutsättningen att tingsrätten tolkade DNA-analysen korrekt men att MS dömdes felaktigt på grund av att han och hans bror uppvisade identiska DNA-profiler, vilket det finns en liten risk för när det gäller helsyskon (jfr NJA 2003 s. 591).

SKL har i sitt yttrande hit anfört bl.a. följande.

”Av bakgrundsbeskrivningen och hemställan om yttrande kan konstateras att JK uppfattat att SKL i det aktuella ärendet avgett olika utlåtande avseende ett och samma DNA-resultat. Så är inte fallet. SKL har i ärendet med den på felaktig grund dömde MS lämnat samma och korrekt information. Orsaken till det som hänt beror på att man vid tolkningen av SKL:s träffrapport blandat ihop två separata träffar (se nedan) och på felaktig grund knutit dem till en och samma person.

I aktuell träffrapport daterad 2006-07-27 redovisades två separata träffar från två olika sökspår (med olika DNA-profiler). Det första spåret i form av sekret/DNA från ett cigarettfilter och det andra spåret i form av blod/ DNA från två tops som tillvaratagits i ärendet med polisens K-nummer […].

Den första träffen är mellan spår från cigarettfiltret och ett spår från en rånarluva i ärende med polisens K-nummer […].

Den andra träffen är mellan spår från de två topsen och MS.

Utifrån denna träffrapport har gjorts en felaktig tolkning som inneburit att man uppfattat att DNA från MS fanns på rånarluvan.

Efter att MS dömdes reagerade DS och hävdade att ett misstag var begånget och att det i stället var han som var skyldig till det brott varifrån den omstridda rånarluvan härrörde. Som en uppföljning till detta genomfördes, enligt uppgift, provtagning på DS på hans egen begäran för DNA-analys och för jämförelse mot den aktuella rånarluvan. Härvid kunde överensstämmande DNA-profiler mellan DS och rånarluvan konstateras. Detta resultat redovisades i ett förtydligande daterat 2006-11-05 där det likaledes konstaterades att de två bröderna hade sinsemellan olika DNA-profiler. Åklagare begärde därefter ett yttrande från SKL om det inträffade.

SKL:s utformning av träffrapporter från DNA-registerverksamheten har förankrats tillsammans med mottagare inom polisen och åklagarmyndigheten och mallen har använts i ett stort antal träffar. Det inträffade visar dock att utformningen av träffrapportsmallen ska förtydligas ytterligare eftersom en feltolkning faktiskt skett. Som ett första led i ett sådant förtydligande har SKL beslutat att endast redovisa träffar för ett sökprov i varje träffrapport och inte som tidigare redovisa alla sökprov i ett ärende och deras respektive träffprov.”

Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Attunda tingsrätt (Sollentuna tingsrätt är numera ombildad i nämnda tingsrätt) har fått del av SKL:s yttrande och förelagts att bl.a. yttra sig över hur det kunde komma sig att SKL:s träffrapport feltolkades. Av yttrandena framgår bl.a. följande.

Åklagarmyndigheten

”Utvecklingscentrum Göteborg ansvarar inom Åklagarmyndigheten för rättslig tillsyn och kontroll bl.a. i frågor gällande DNA och kriminalteknik. När det blev känt vid Utvecklingscentrum Göteborg att ett misstag skett avseende tolkningen av SKL:s träffrapporter i det aktuella ärendet inleddes, inom tillsynsansvaret, en granskning av åklagarens handläggning i avsikt att närmare undersöka hur sammanblandningen kunnat ske.

Av granskningen framgår sammanfattningsvis att det misstag som gjorts avseende tolkningen av träffrapporterna synes bero på olyckliga omständigheter och ett mänskligt misstag.

Med anledning av resultatet av granskningen har kontakt tagits med SKL för att diskutera hur liknande händelser kan undvikas i framtiden. Vid dessa kontakter har framkommit att SKL numera endast redovisar ett sökprov för varje träffrapport. SKL har dessutom påbörjat ett arbete i syfte att ytterligare förtydliga den mall som använts vid redovisning av träffar i spår och DNA-registren. Åklagarmyndigheten kommer att beredas möjlighet att lämna synpunkter på formuleringarna under arbetets gång. SKL:s arbete beräknas vara klart under hösten 2007.

Åklagarmyndigheten kommer att internt informera om dessa nyheter. Genom intern information och genom att ytterligare förenkla läsbarheten torde liknande misstag kunna undvikas i framtiden.”

Rikspolisstyrelsen

”Av handlingarna i ärendet framgår att de träffrapporter som SKL skickat till Polismyndigheten i Stockholms län har tolkats på ett felaktigt sätt. Den som har tolkat de båda träffrapporterna har blandat ihop två olika träffar och knutit dessa till samma person.

Rikspolisstyrelsen konstaterar att träffrapporterna från SKL i det aktuella ärendet har korrekta innehåll. Med anledning av det inträffade har emellertid SKL ändrat rutinerna. Numera redovisar således SKL träffar från ett sökprov i endast en träffrapport och inte som tidigare flera sökprov i samma träffrapport.”

Attunda tingsrätt

”Sollentuna tingsrätt dömde den 11 oktober 2006 MS. Ordförande i rätten var rådmannen SW som är en erfaren domare utnämnd år 1986. Samma tingsrätt dömde DS den 1 december 2006.

När det gäller frågeställningen i remissen – hur det kunde komma sig att rapporten feltolkades – framstår detta som en följd av att SKL:s ursprungliga träffrapport daterad den 27 juli 2006 är mycket svårtolkad. Detta framgår också av att åklagarkammaren fann det nödvändigt att begära ett särskilt yttrande till klargörande av träffrapporten. Dessutom påstås från SKL:s sida att även JK har missuppfattat rapporten.

Det är en väsentlig rättssäkerhetsfråga att yttranden, intyg och andra utlåtanden från experter och sakkunniga är begripliga för alla i rättssalen. När det gäller rättsintyg från läkare har numera de flesta fackuttryck rensats bort och intygen skrivs efter en överskådlig mall. Detsamma bör gälla för SKL och enligt yttrandet den 15 mars 2007 har myndigheten med anledning av det inträffade, själv genomfört en översyn av utformningen av sina träffrapporter.

Enligt min mening [lagmannen ET, Justitiekanslerns anmärkning] kan SW inte lastas för att domstolen gjort en felaktig tolkning av rapporten. Även åklagare och försvarare synes ha blivit missledda av rapporten. Om ärendet i stället leder till att SKL:s redovisning av undersökningarna blir mer entydiga och lättillgängliga, är det ett väsentligt framsteg för rättssäkerheten.”

Justitiekanslerns bedömning

MS dömdes av dåvarande Sollentuna tingsrätt för bl.a. grovt rån med hänvisning till att hans DNA fanns på en rånarluva som hade påträffats i nära anslutning till den plats där rånet hade begåtts. Någon annan direkt bevisning till stöd för att MS hade varit involverad i rånet åberopades inte i målet.

Det är ur rättssäkerhetssynpunkt mycket allvarligt när en oskyldig person döms för ett brott. När – som i detta fall – den felaktiga domen beror på en feltolkning av det avgörande beviset om den tilltalades skuld är det särskilt allvarligt. Fråga uppstår då om det finns skäl till kritik mot någon myndighet, domstol eller enskild tjänsteman.

Det bör inledningsvis nämnas att jag och handläggaren i ärendet själva har haft svårt att tolka den träffrapport som SKL redovisade i ett analysresultat den 27 juli 2006 och som åberopades i målet mot MS. Anledningen till att träffrapporten är svårtolkad synes vara att flera olika sökprov har redovisats i samma handling och att detta inte tillräckligt tydligt framgår av de slutsatser som görs i träffrapporten.

Resultatet av DNA-analysen innehåller två sökprov. Det ena sökprovet avser ett cigarettfilterpapper som har gett en träff i spår- och DNA-registren beträffande en ”rånarluva/bak och framstycke”. Som slutsats över detta sökprov anges: ”Resultatet talar med visshet för att DNA:t kommer från samma person som sökprovet, om man bortser från möjligheten att DNA:t kommer från nära släktingar.”

Det andra sökprovet avser ”två tops med besudling” som har gett en träff i spår- och DNA-registren beträffande MS.

Träffrapporten innehåller visserligen inte någon felaktig uppgift, och för den som vet hur den skall tolkas erbjuder den i princip inte något problem. Det framgår dock inte tillräckligt tydligt att sökproven saknar samband med varandra. Vid en första anblick blir därför den naturliga slutsatsen att sökproven visar att DNA från MS har påträffats på brottsplatsen. Jag konstaterar också att rapporten har feltolkats av polis, åklagare och domstol, liksom tydligen av försvararen. Även här hos Justitiekanslern har den feltolkats.

Slutsatsen måste bli att rapporten var alltför otydlig, något som ledde till att en oskyldig person dömdes till fängelse. Vid mindre lyckliga omständigheter kunde den felaktiga domen ha blivit bestående. Det inträffade är ytterligt allvarligt, och det huvudsakliga ansvaret för det inträffade måste läggas på SKL. Att utformningen av rapporten har förankrats hos polis och åklagare samt att sökproven har redovisats i fel ordning i förundersökningsprotokollet ändrar inte denna bedömning; det är SKL:s ansvar att dess rapporter är tillräckligt tydliga. Med hänsyn till den utomordentliga betydelse det har att sådana feltolkningar som i det aktuella målet inte sker, kan myndigheten inte undgå kritik för det inträffade.

När det gäller åklagarens, Polisens och tingsrättens tolkningar av träffrapporten skall beaktas att den som sagt är svårtolkad. Om åklagaren eller någon av de poliser som deltog i brottsutredningen hade tagit kontakt med SKL före åtalet mot MS, hade med största sannolikhet oklarheterna i träffrapporten retts ut och förundersökningen mot MS lagts ned. Utredningen ger dock inte stöd för slutsatsen att åklagaren, någon polisman eller tingsrätten har slarvat i samband med tolkningen av träffrapporten och hanteringen av densamma. Det bör i detta sammanhang nämnas att tingsrättens dom i målet framstår som i princip invändningsfri och att det saknas anledning att anta att domstolen har slarvat med bevisvärderingen eller med handläggningen av målet i övrigt.

Den omständigheten att de poliser som deltog i brottsutredningen, en åklagare, en erfaren rådman, tre nämndemän och, såvitt jag förstår, MS offentlige försvarare alla feltolkade DNA-analysen talar också i sig för att det inte går att lasta någon enskild tjänsteman utanför SKL för det inträffade.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det inte finns tillräckliga skäl till kritik mot åklagaren, Polisen eller tingsrätten.

Jag avslutar ärendet med ett konstaterande att det är positivt att Åklagarmyndigheten inom sin tillsynsverksamhet själv tog initiativ till en granskning av det aktuella ärendet kort tid efter det att hovrättens frikännande dom mot MS hade vunnit laga kraft. Jag ser också positivt på att Åklagarmyndigheten och SKL tillsammans har vidtagit adekvata åtgärder för att förhindra att feltolkningar av DNA-analyser sker i framtiden.