Ett domstolsförfarande angående disciplinpåföljd för en läkare har inte ansetts gälla anmälarens civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår EJ:s anspråk.
Ärendet
Anspråket
EJ har begärt ersättning av staten för ideell skada med 10 000 kr. Hon har som grund för anspråket anfört att handläggningstiden i ett mål angående disciplinpåföljd för en läkare har varit oskäligt lång och att hennes rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därmed har åsidosatts.
Utredningen
Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Regeringsrätten. Av yttrandet framgår sammanfattningsvis följande. Ärendets sammanlagda handläggningstid var tre år och fyra månader. Handläggningstiden i Regeringsrätten var två år innan Regeringsrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd. EJ har i egenskap av patient anmält en läkare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och överklagat nämndens beslut att lämna anmälan utan åtgärd och härvid yrkat att läkaren ska åläggas disciplinpåföljd. Det kan ifrågasättas om ett sådant förfarande faller in under artikel 6.1 i Europakonventionen.
Justitiekanslerns bedömning
Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse mot honom eller henne för brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid.
Europadomstolen har slagit fast att artikel 6.1 i Europakonventionen är tillämplig på ett förfarande under förutsättning att det föreligger en reell och seriös tvist mellan t.ex. en enskild och en myndighet, att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten samt att denna rättighet kan karaktäriseras som en civil rättighet (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl. s. 138).
Frågan är då om det aktuella förfarandet angående disciplinpåföljd för en läkare kan anses ha gällt EJ:s civila rättigheter.
Av Europadomstolens praxis framgår visserligen att förfaranden för återkallelse av legitimation och åläggande andra disciplinpåföljder är att anse som förfaranden som rör den berörda vårdgivarens (t.ex. en läkares eller sjuksköterskas) civila rättigheter. Detta eftersom sådana åtgärder får antas påverka vårdpersonalens möjligheter att utöva sitt yrke. Däremot anses det inte vara fråga om prövningen av en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen, eftersom syftet med sådana åtgärder är att ge allmänheten ett skydd mot yrkesutövare som på olika sätt kan vara olämpliga för verksamheten. Åtgärderna är därför inte att anse som sanktioner. (Se t.ex. König v. Germany, application no. 6232/73.)
Att den berörda vårdgivaren omfattas av de rättigheter som följer av artikel 6.1 i Europakonventionen innebär emellertid inte att det därmed också går att dra slutsatsen att förfarandet innefattar en prövning av en civil rättighet för anmälarens del. Enbart det faktum att en enskild part ges möjlighet att delta i ett förfarande innebär inte att artikel 6.1 i konventionen blir tillämplig för dennes del. Så är t.ex. fallet när det gäller en målsägande – ett brottsoffer – som deltar i ett straffrättsligt förfarande enbart i syfte att gärningsmannen ska straffas (se Sigalas c. Grèce, requète no 19754/02). För målsägandens del blir artikel 6.1 i konventionen tillämplig under förutsättning att denne har framställt ett anspråk på skadestånd på grund av brottet, dvs. att talan förs om en civil rättighet i konventionens mening.
Samma synsätt bör enligt Justitiekanslerns uppfattning anläggas när, som i detta fall, en patient driver frågan om disciplinpåföljd för t.ex. en läkare i allmän förvaltningsdomstol. Ett sådant förfarande kan följaktligen inte anses gälla anmälarens civila rättigheter. Justitiekanslern bedömer således att prövningen i detta fall inte kan anses ha gällt EJ:s civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Eftersom artikel 6.1 i konventionen inte har varit tillämplig på EJ:s talan ska hennes anspråk avslås.