Justitiekanslern har jämkat den ersättning för lidande som har lämnats till en person som har varit frihetsberövad
Justitiekanslerns beslut
Ersättning ska utgå för lidande med 11 000 kronor samt ombudskostnader
med 1 458 kronor. Ersättning ska betalas ut av Justitiekanslern.
Anspråk m.m.
ID har varit berövad friheten som anhållen misstänkt för medhjälp till mord alt. skyddande av brottsling, grovt brott från den 17 september 2010 och därefter häktad misstänkt för skyddande av brottsling från den 20 september till den 1 oktober 2010. Förundersökningen har avslutats utan att åtal har väckts.
ID har begärt ersättning för lidande enligt Justitiekanslerns praxis, varvid han har angett att Justitiekanslern – som det får uppfattas – i förhöjande riktning särskilt ska beakta hans ålder, att det rört sig om ett allvarligt brott som varit medialt uppmärksammat samt hans psykiska mående. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader med 1 458 kr. Till stöd för sitt anspråk har ID gett in ett läkarintyg daterat den 19 januari 2011.
Åklagarmyndigheten har avgett ett yttrande.
Justitiekanslerns bedömning
Ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) kan utgå endast för skador som har vållats genom själva frihetsberövandet. Utanför det ersättningsgilla området faller således skador som har vållats genom brottsmisstanken som sådan, brottsutredningen eller andra moment i det rättsliga förfarandet.
Enligt 7 § frihetsberövandelagen kan ersättning utgå för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande. Personskada är inte en ersättningsgill skadetyp enligt frihetsberövandelagen.
Enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen kan ersättning vägras eller sättas ned om den skadelidande genom sitt eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det annars skulle vara oskäligt att ersättning lämnas.
ID:s anspråk ska prövas med dessa utgångspunkter.
Ersättning för lidande
ID är i princip berättigad till ersättning för det lidande som frihetsberövandet får antas ha inneburit för honom.
ID var vid tidpunkten för frihetsberövandet 17 år gammal. Ungdomar brukar få en förhöjd ersättning eftersom deras lidande i allmänhet får antas vara större än vuxnas.
När det gäller de övriga omständigheter som ID hänvisat till som stöd för att en förhöjd ersättning ska utgå gör Justitiekanslern följande överväganden.
Ett frihetsberövande är normalt kvalfyllt. Enbart den omständigheten att sökanden har upplevt frihetsberövandet som påfrestande utgör därför inte ett sådant skäl som enligt Justitiekanslerns praxis föranleder en förhöjd ersättning. Denna faktor har vägts in vid fastställande av ersättningsnivån. Ersättning för försämrat hälsotillstånd till följd av frihetsberövandet är att bedöma som en personskada, vilket alltså är en skadetyp som inte ersätts enligt frihetsberövandelagen. Om ett frihetsberövande har varit extra kvalfyllt kan detta i och för sig utgöra en omständighet som föranleder en högre ersättning än normalt. För att en förhöjd ersättning ska kunna utgå krävs dock att sökanden gör sannolikt att hans eller hennes lidande har varit avsevärt större än normalt. Den förutsättningen är enligt Justitiekanslerns mening inte uppfylld här.
Enligt Justitiekanslerns nu gällande praxis beaktas publicitet inom ramen för den normalt tillämpade ersättningsnivån. Några omständigheter som kan föranleda en förhöjd lidandeersättning på grund av publicitet har inte framkommit i detta ärende.
När frihetsberövandet föranletts av särskilt allvarliga brottsmisstankar kan ersättning för lidande bestämmas till ett högre belopp än det som normalt utgår. Vad som har framkommit om brottsmisstankarna i detta ärende medför emellertid inte att en förhöjd ersättning ska utges.
Justitiekanslern har från och med den 1 januari 2012 justerat sin praxis och höjt ersättningsnivån. I enlighet härmed och med beaktande av frihetsberövandets längd och ID:s ålder skulle ersättningen i detta fall bestämmas till 22 000 kr. I nu aktuellt fall bör dock enligt Justitiekanslerns mening även beaktas 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen.
Av åklagarens yttrande över ID:s anspråk framgår att misstanken om skyddande av brottsling bl.a. hade sin grund i att ID och hans kamrater vid de första polisförhören som hölls gav den misstänkte mördaren alibi genom att felaktigt påstå att denne befann sig i lägenheten redan vid kl 23 samt därvid specifikt påstå att samtliga som vid den tidpunkten satt anhållna, inklusive den sedermera dömde mördaren, befann sig i lägenheten när man såg polisbilar köra upp på höjden där mordet hade begåtts. Dessa uppgifter kunde polisen motbevisa genom telefonlistor. Under den tvåveckorsperiod som följde på gripandena genomfördes intensiva förhör vid vilka ID och hans kamrater med tiden kom att berätta vad som hade hänt. Uppgifterna var inte desamma som hade lämnats under tidigare förhör och stöddes av den tekniska bevisningen. Misstankarna försvagades därmed kraftigt och den 1 oktober 2010 hävdes häktningsbeslutet för såväl ID som för några av hans kamrater.
De nu nämnda omständigheterna innebär enligt Justitiekanslerns mening att det får anses oskäligt att full ersättning för lidande lämnas till ID. Ersättningen bör sammantaget jämkas med hälften och sålunda bestämmas till 11 000 kr.
Ombudskostnader
Begärd ersättning för ombudskostnader är skälig och godtas.