Ersättning enligt frihetsberövandelagen har jämkats till noll i en situation där domstol funnit det styrkt att den frihetsberövade begått ett brott (dråp) men där frikännande dom meddelats p.g.a. preskription
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår CA:s begäran om ersättning.
Anspråk m.m.
CA har varit berövad friheten som anhållen och häktad under tiden den 24 juni – 4 november 2013 på grund av misstanke om mord.
I en dom den 22 november 2013 ogillade Solna tingsrätt åtalet mot CA för mord, alternativt medhjälp till mord. I sina domskäl konstaterade dock tingsrätten att det var styrkt att CA uppsåtligen hade berövat en annan man livet genom att utdela knivhugg mot denne, men att gärningen skulle rubriceras som dråp, vilket brott (till skillnad från vad som hade varit fallet om gärningen hade rubricerats som mord) var preskriberat. Tingsrätten ogillade alltså åtalet. Domen har vunnit laga kraft.
CA har begärt ersättning för lidande med 250 000 kr kr, för förlorad inkomstförlust med 10 480 kr och för ombudskostnader med 4 785 kr.
Åklagarmyndigheten har avgett ett yttrande.
Justitiekanslerns bedömning
Enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) har den som varit anhållen eller häktad p.g.a. misstanke om brott rätt till ersättning bl.a. om frikännande dom har meddelats.
Eftersom åtalet mot CA har ogillats är han i princip berättigad till ersättning enligt den nämnda bestämmelsen.
Omständigheterna i ärendet väcker emellertid frågan om ersättningen ska jämkas. Enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen kan nämligen ersättning vägras eller sättas ned om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas.
Principen att den som frikänts i en rättegång ska betraktas som oskyldig är mycket viktig i en rättsstat. Som en konsekvens härav ska en frikänd som varit frihetsberövad normalt tillerkännas ersättning av det allmänna. Jämkningsregeln i 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen ska alltså tillämpas restriktivt. Vidare ankommer det på staten att visa att förutsättningarna för jämkning är uppfyllda. Skäl för jämkning anses dock finnas om den skadelidande genom sitt eget beteende har föranlett ingripandet mot honom eller henne eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. I förarbetena till bestämmelsen anges att skäl för jämkning på grund av den skadelidandes eget beteende kan finnas om denne har handlat på ett sådant sätt att han eller hon har dragit misstankarna till sig. Anledning till jämkning på grund av omständigheterna i övrigt kan, enligt ett uttalande i förarbetena, finnas när det är klarlagt att en frihetsberövad person har begått ett visst brott men åtal inte väcks på grund av att preskription har inträtt eller att åtalsunderlåtelse meddelas. (Se prop. 1997/98 s. 25 f. och s. 56.)
I detta fall har tingsrätten funnit det styrkt att CA gjort sig skyldig till dråp, men ogillat åtalet eftersom det brottet var preskriberat. Omständigheterna är därmed sådana att det finns skäl för jämkning eftersom det skulle vara uppenbart oskäligt att utge ersättning till CA i detta fall. Hans anspråk på ersättning för lidande och inkomstförlust ska därför avslås.
Vid angiven bedömning ska även yrkandet om ersättning för ombudsarvode avslås.