Diarienr: 1275-17-8.1 / Beslutsdatum: 29 maj 2017

Delbetänkandet Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål – en bättre hantering av stora mål (SOU 2017:7)

(Departementets diarienummer Ju2017/01683/Ä)

Genomgången av de förslag som läggs fram i promemorian och de över­väg­an­den som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitie­kanslern främst har att beakta.

 Utredningen har gjort en förtjänstfull genomgång av flera frågor med betydelse för hur handläggningen av framför allt stora brottmål kan moderniseras och effektiviseras samt föreslagit vilka huvudinriktningar det fortsatta utredningsarbetet bör ha. 

De huvudinriktningar som utredningen har föreslagit samt den analys och de överväganden som ligger till grund för förslaget framstår som väl genom­arbe­tade. Det går inte dock att bortse ifrån att de föreslagna huvudinrikt­ningar­na – även om den obligatoriska åtalsplikten som grundprincip bibehålls – kan innebära att reglerna om åtals- och förundersökningsplikt samt om omedelbarhet, muntlighet och koncentration kan behöva omprövas i vissa avseenden (s. 45). De är samtliga grundläggande och viktiga principer inom svensk rättstradition. Undantag från dessa principer måste utformas så att enskildas rättssäkerhet och likhet inför lagen upprätthålls och möjligheten att ta obehöriga hänsyn motverkas. 

Som utredningen har varit inne på är det alltså angeläget att det vid det fort­satta utredningsarbetet görs en övergripande analys av rättssäkerhets­aspekten. Det bör då övervägas – inte bara om varje förslag för sig – utan också om de samlade konsekvenserna av en eventuell reform av brottmåls­processen är godtagbara från ett rättssäkerhetsperspektiv. Som Justitiekans­lern har fram­hållit i tidigare lagstiftningsärende måste det över huvud taget understrykas att även berättigade krav på snabb och effektiv handläggning inom brott­måls­­processen inte får gå ut över det grundläggande kravet att handläggnin­gen sker på ett rätts­säkert sätt där lika fall behandlas lika och där domstolar­nas avgöranden baseras på ett fullgott underlag (se Justitie­kanslerns remiss­yttrande i ert dnr Ju2013/2761/DOM). I detta sammanhang finns anledning att redan nu påpeka att Justitiekanslern ställer sig högst tveksam till om dessa krav kan tillgodoses inom ramen för ett system där överenskommelser inför åtal i någon mening är accepterade. Av förklarliga skäl finns det dock inte tillräckligt underlag för att nu redovisa någon bestämd uppfatt­ning i frågan. Även om Justitiekanslern alltså ställer sig tveksam till det fortsatta utredningsarbetets inriktning i denna del, finns inte tillräckliga skäl att invända mot att frågan utreds vidare. Detta ställnings­tagande grundar Justitiekanslern på att frågan kan angripas på olika sätt, vilket inte minst utredningens genom­gång av de internationella förhållande­na visar. 

Sammanfattningsvis har Justitiekanslern inte några invändningar mot de huvudinrikt­ningar i ett kommande arbete för en modernisering och effektivisering av handläggningen av stora brottmål som utredningen har föreslagit. Detsamma gäller utredningens förslag om vilka åtgärder inom ramen för dessa huvud­inriktningar som det finns anledning att utreda vidare. Det är redan fråga om ett förhållandevis brett anslag och Justitiekanslern kan för närvarande inte se att det skulle saknas några åtgärder inom de föreslagna huvudinriktningarna.