Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av Kronofogdemyndighetens behandling av personuppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner CÖ ersättning med 5 000 kr och uppdrar åt Kronofogdemyndigheten att betala ut ersättningen till honom.

Ärendet

Sedan CÖ den 9 mars 2017 kontaktat Kronofogdemyndig­heten kunde det konstateras att det fanns en notering i utsöknings- och indrivningsdatabasen om att myndigheten beslutat att inleda skuldsanering för honom. Detta trots att han inte hade sökt skuldsanering och inte heller på annat sätt var aktuell för skuldsanering.

Kronofogdemyndighetens rättelseteam initierade samma dag ett rättelse­ärende och beslutade den 10 mars 2017 att uppgifterna skulle rättas genom felmarkering. Beslutet verkställdes den 16 mars 2017. De kreditupplys­ningsföretag som hämtar uppgifter från Kronofogdemyndigheten genom digital dataöverföring underrättades om beslutet.

CÖ har begärt skadestånd av staten med 30 000 kr för kränkning (ideell skada). Som grund för anspråket har han angett att Kronofogdemyndigheten till Upplysningscentralen har lämnat felaktiga upplysningar om att han har beviljats skuldsanering.

Kronofogdemyndigheten har yttrat sig över anspråket och anfört att CÖ personuppgifter har behandlats felaktigt och i strid med person­uppgiftslagen. Enligt myndigheten föreligger skadeståndsskyldighet för staten, men ersättning bör utgå med lägre belopp än det begärda.

CÖ har fått del av Kronofogdemyndighetens yttrande.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § och 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan den som utsatts för ett typiskt sett integritetskränkande brott också ha rätt till ersättning för ideell skada (kränkning).

Om det finns särskilda bestämmelser om skadestånd har de dock företräde framför skadeståndslagen. Detta framgår av 1 kap. 1 § skadeståndslagen. Särskilda bestämmelser om skadestånd finns bl.a. i 48 § personuppgifts­lagen (PUL), där det anges att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med PUL har orsakat.

PUL:s bestämmelser om skadestånd gäller vid Kronofogdemyndighetens behandling av personuppgifter enligt lagen om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet (KFMdbL) eller anslutande författ­ningar (se 3 kap. 3 § KFMdbL). Av nämnda lag framgår också att det hos Kronofogdemyndigheten ska finnas en utsöknings- och indrivningsdatabas, som vissa uppgifter får behandlas i. När personuppgifter behandlas enligt KFMdbL ska flertalet av PUL:s grundläggande krav uppfyllas, bl.a. att uppgifterna är riktiga, adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen.

Kronofogdemyndigheten har behandlat CÖ personuppgifter felaktigt. Han ska därför ersättas för den kränkning av den personliga integriteten som behandlingen har orsakat (se 1 kap. 3 § och 3 kap. 3 § KFMdbL jfr med 9 § första stycket g och 48 § PUL).

När det gäller ersättning för kränkning har Högsta domstolen i avgörandet NJA 2013 s. 1046 uttalat att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr. Ersättningen för en kränkning som är att bedöma som mindre allvarlig, om än inte helt obetydlig, bör enligt Högsta domstolen normalt bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr.

Justitiekanslern konstaterar att det typiskt sett är av stor vikt för den enskilde att uppgifter av aktuellt slag är riktiga. I detta fall fanns de felaktiga uppgifterna registrerade i indrivnings- och utsökningsdatabasen under nästan en månad. Kränkningen får, i enlighet med vad Kronofogde­myn­dig­heten har anfört, anses allvarlig. Vid en samlad bedömning bör ersättning för kränkning därmed utgå med 5 000 kr.