Diarienr: 9666-17-8.1 / Beslutsdatum: 12 dec 2017

Remissyttrande - Barnets rättigheter i ett straffrättsligt förfarande m.m. (SOU 2017:68)

Allmänt

Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna inte­gri­teten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitiekans­lerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet. 

Genomgången av de förslag som läggs fram i betänkandet och de över­väg­an­den som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitie­kanslern, utifrån sitt uppdrag, främst har att beakta. 

Betänkandet innehåller rimliga överväganden när det gäller frågan i vilka delar genomförandet av EU:s barnrättsdirektiv kräver lagstiftningsåtgärder. Justitiekanslern tillstyrker förslagen i dessa delar och även förslaget om att information om förenklad delgivning ska kunna lämnas i övervaknings­nämnden. 

Avsnitt 15

När det gäller utredningens förslag till ändring i 5 § lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m. ställer sig Justitiekanslern frågande till om den föreslagna lagänd­ringen verkligen löser de problem som Arbetsgivarverket, och tidigare dåvarande Riksskatteverket, pekat på. Även med den nya lydelsen av lagtexten saknar den offentliga funktionären möjlighet att få ersättning av sin arbetsgivare, uppdragsgivare eller den som han eller hon fullgör tjänsteplikt hos (härefter arbetsgivaren) för kostnader som uppkommer under tiden som rättegången pågår, dvs. i tiden innan det finns något avgörande. Justitiekanslern menar i likhet med dåvarande Riksskatteverket att denna ordning inte är tillfredsställande. Det bör i den fortsatta beredningen övervägas om inte arbetsgivaren bör ersätta den offentliga funktionären hans eller hennes kostnader för ombud m.m. i anledning av rättegången, men med rätt för arbetsgivaren att återkräva utgiven ersättning om den offentliga funktionären döms för brottet eller förlorar skade­ståndsmålet. En återbetalnings­skyldighet bör också uppkomma om domstolen inte ger den tilltalade/svaranden full ersättning för sin rättegångs­kostnad, därför att kostnaden inte anses ha varit skäligen påkallad. Det bör också föreskrivas att arbetsgivaren intill det belopp som betalats ut övertar den tilltalades/svarandens rätt gentemot målsäganden/käranden om åtalet eller skadeståndsanspråket ogillas och målsäganden/käranden blir skyldig att betala den tilltalades/svarandens rättegångskostnader. 

I den del som avser Justitiekanslerns framställning till Justitiedepartementet om en översyn av vissa regler om rättegångskostnad har Justitiekanslern följande synpunkter. Genom utredningens förslag att inte göra några författningsändringar kvarstår problemet med att rättegångskostnads­institutets preventiva effekt undergrävs. Som konstateras i betänkandet uppkommer nämligen med den nuvarande regleringen ofta inte några rättegångskostnader som den offentlige funktionären kan göra gällande i förhållande till motparten. 

Ett alternativ för att komma till rätta med det problem Justitiekanslern adresserat är att införa en reg­lering som innebär att den tilltalades arbetsgivare ges en rätt till ersättning för de kostnader som belastat arbetsgivaren. När en myndighet företrätts av sina egna tjänstemän i en rättegång har myndigheten med stöd av 18 kap. 8 § rättegångsbalken rätt till ersättning för kostnader för dessa tjänstemän som varit en direkt följd av rättegången (se bl.a. NJA 1991 s. 28). Även om arbetsgivaren inte får någon partsställning när enskilt åtal eller en skadeståndstalan förs mot en offentlig funktionär, borde det vara fullt möjligt att införa en motsvarande reglering för denna speciella situation. En sådan reglering bör vara utformad så att den ger den offentliga funktionärens arbetsgivare rätt att i målet om enskilt åtal eller i skadeståndsmålet begära ersättning av målsäganden/käranden för de kostnader som belastat arbetsgivaren till följd av att den offentlige funktionären på arbetstid/tjänste­tid förberett och utfört talan i målet samt inställt sig till domstolsförhand­ling. En förutsättning för att arbetsgivaren ska ha rätt till ersättning måste vara att målsäganden/käranden förlorat målet. Ersättningens skälighet bör prövas av rätten på motsvarande sätt som sker med rättegångskostnader. Det framstår som logiskt att alla arbetsgivare med funktionärer som omfattas av 1981 års lag ges rätt att begära ersättning för kostnader dels i mål om enskilt åtal där deras funktionärer varit tilltalade med påstående om brott i utövningen av tjänsten, dels i skadeståndsmål där deras funktionärer varit föremål för en talan om enskilt anspråk på grund av en åtgärd i utövningen av tjänsten. 

Justitiekanslern vidhåller att det är ett problem om rättegångskostnads­institutets preventiva effekt inte kan upprätthållas i mål om enskilt åtal och enskilt anspråk mot offentliga funktionärer, och förespråkar därför att en sådan reglering som beskrivits införs.