Ett förfarande i förvaltningsdomstol beträffande en kommuns beslut om att meddela lokala trafikföreskrifter har inte ansetts innefatta en prövning av klagandens civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår B-M S-H:s begäran om ersättning.

Ärendet

Anspråket

B-M S-H har begärt ersättning av staten för ideell skada med 40 000 kr. B-M S-H har som grund för anspråket anfört att handläggningstiden i ett mål vid dåvarande Länsrätten i Göteborg angående överklagande av Strömstads kommuns beslut om lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap 3 § 1 st trafikförordningen (1998:1276) har varit oskäligt lång och kränkt hennes rätt till rättvis rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Förvaltnings­rätten i Göteborg. Förvaltningsrätten har sammanfattningsvis anfört följande. Den 27 april 2001 ansökte B-M S-H tillsammans med flera andra boende/fastighetsägare på Vatulandsgatan i Strömstad hos Miljönämnden i Strömstads kommun om att kommunen i lokal trafikföreskrift skulle förbjuda viss trafik över 3,5 ton på Vatulandsgatan samt begränsa högsta tillåtna hastigheten till högst 30 km/h på gatan. Den 20 november 2001 fattade miljönämnden beslut i ärendet. I beslutet angavs felaktigt att miljönämndens beslut kunde överklagas till Länsrätten i Göteborg. B-M S-H:s överklagande gavs in till länsrätten och till miljönämnden den 27 december 2001. Sökanden anförde i överklagandet bl.a. att kommunen i beslutet inte hade berört hennes begäran om hastighetsbegränsning och att kommunen underlåtit att ange de omständigheter ligger till grund för bedömningen att genomfartstrafik skulle tillåtas. Kommuniceringen i länsrätten var avslutad våren 2002. Målet borde ha avgjorts före eller strax efter sommaruppehållet 2002 men avgjordes inte förrän den 8 november 2004. Länsrätten konstaterade att länsrätten inte var rätt forum att pröva det överklagade beslutet och avvisade därför överklagandet. Länsrätten anmodade Miljönämnden att rättidspröva överklagandet och, för det fall det inkommit i rätt tid, översända det till Länsstyrelsen för Västra Götaland.

Av utredningen framgår även att Riksdagens ombudsmän (JO) har uttalat kritik mot Länsrätten varvid JO bl.a. anfört att det var anmärkningsvärt att det felaktiga överklagandet uppdagades först efter tre år när målet var färdigt för avgörande och att länsrätten inte kunde undgå kritik i detta avseende. Det framgår vidare att kommunen under våren 2002 fattade beslut om att högsta tillåtna hastighet i ett område som bl.a. omfattande Vatulandsgatan skulle vara 30 km/tim, varefter B-M S-H återkallade sitt överklagande i den delen samt att miljönämnden i december 2003 upphävde det överklagade beslutet om lokal trafikföreskrift.   

Förvaltningsrätten har ansett att ekonomisk kompensation till B-M S-H är påkallad på grund av att hennes rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen åsidosatts.

B-M S-H har beretts tillfälle att kommentera vad förvaltningsrätten har anfört. Hon har inte hörts av.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslern delar JO:s och Förvaltningsrättens egen uppfattning att det finns skäl att kritisera att handläggningen av ärendet inte skedde inom skälig tid. Den fråga som Justitiekanslern nu ska pröva är emellertid om detta också innebär att B-M S-H är berättigad till ekonomisk kompensation på grund av att hennes rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts.

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skä­lig tid. Vad som utgör en civil rättighet i konventionens mening avgörs utifrån Europadomstolens praxis. Det har av domstolen uttalats att en civil rättighet föreligger om ett visst förfarande är avgörande för rättigheter som kan anses vara av privat natur. Man ska inte ta hänsyn till effekter som är avlägsna eller indirekta, utan frågan är om ett förfarande direkt påverkar privata rättigheter. Med privata rättigheter avses då inte bara förfaranden som allmänt anses gälla privaträtten utan också en rad förfaranden som i många länder är av förvaltningsrättslig snarare än civilrättslig natur. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e uppl. s.144.)

En tvist rörande en kommuns beslut att meddela lokala trafikföreskrifter, liksom andra statliga och kommunala generella normgivningsbeslut, torde i princip ligga utanför begreppet civil rättighet i konventionens mening. B-M S-H är ägare till en fastighet på Vatulandsgatan och hon var en av initiativtagarna till att kommunen fattade beslutet om lokal trafikföreskrift. Visserligen kan det överklagade beslutet i någon mån anses ha en koppling till hennes rätt till sin egendom. Beslutet har dock inte påverkat B-M S-H:s privata rättigheter på ett sådant sätt att det kan anses ha innefattat en prövning av hennes civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. B-M S-H:s anspråk på skadestånd ska därför lämnas utan bifall.