Skadestånd när utmätning skett trots att gäldenären haft ett pågående ärende om skuldsanering.

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner ADL ersättning med 25 000 kr och uppdrar åt Kronofogdemyndigheten att betala ut ersättningen till henne.

Ärendet

Bakgrund

Kronofogdemyndigheten beslutade den 9 november 2010 om inledande av skuldsanering for ADL:s räkning. Beslutet registrerades i myndig­hetens ärendehanteringssystem. Den 22 mars 2011 avslog Kronofogde­myndigheten ADL:s ansökan om skuldsanering. Trots att hon överklagade beslutet tog Kronofogdemyndigheten den 27 april 2011 bort registreringen om inledd skuldsanering. Detta innebar att myndighetens system inte signalerade att hinder mot utmätning enligt 22 § skuldsanerings­lagen fortfarande förelåg. Den 20 maj 2011 utmättes en andel av en fastighet som tillhörde ADL. Hon överklagade utmätningsbeslutet men Nacka tingsrätt fastställde Kronofogdemyndighetens beslut den 12 juli 2011. Tingsrättens beslut överklagades till Svea hovrätt som den 19 augusti 2011 beslutade att inte bevilja prövningstillstånd. Den 26 maj 2011 hade Kronofogdemyndigheten även fattat beslut om löneutmätning. Myndigheten uppmärksammade först den 12 oktober 2011 att utmätningen av fastighets­andelen var felaktig med hänsyn till bestämmelsen i 22 § skuldsanerings­lagen. Utmätningen upphävdes då omedelbart. Löneutmätningsbeslutet upphävdes på samma grund den 17 oktober 2011. Borgenärerna uppmana­des därefter att återbetala de indrivna beloppen.

Anspråket

ADL har begärt skadestånd av staten med 33 500 kr för jurist­kostnader, med 1 100 kr för transportkostnader, med 18 900 kr för bort­kastade möbler samt med 5 360 kr för inkomstförlust. Hon har även begärt ersättning för ideell skada. Hon har till stöd för anspråket anfört i huvudsak följande. Vid kontakt med Kronofogdemyndigheten efter utmätningen av fastighetsandelen fick hon besked om att skuldsaneringen inte hade någon betydelse för utmätningen. Hon tog hjälp av en jurist för att överklaga utmätningen men fick avslag vid Nacka tingsrätt som inte heller hade uppfattat att utmätning inte får ske när ett ärende om skuldsanering pågår. Hovrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Samma dag som annonsen om fastighetsförsäljningen skulle skickas till tidningarna upphävdes dock utmätningen. Kronofogdemyndigheten uppgav då att myndigheten hade gjort fel från början vid fastighetsutmätningen. Vid kontakt med handläggare angående löneutmätningen fick hon först besked om att den skulle fortsätta men efter att hon hade bett handläggaren att kontrollera detta återkom denne inom några minuter och sade att även den utmätningen skulle upphöra omedelbart. Till följd av Kronofogdemyndig­hetens fel har hon drabbats av juristkostnader, lastbilshyra för transport av möbler samt kostnader motsvarande värdet av möbler och kläder som hon blev tvungen att kasta. Hon har dessutom blivit psykiskt lidande, sovit dåligt och varit sjukskriven i perioder med anledning av det inträffade. Det är uppenbart att Kronofogdemyndigheten inte har följt gällande lagstiftning i hennes ärende.

Utredningen

Justitiekanslern har hämtat in ett yttrande från Kronofogdemyndigheten. I yttrandet anges följande.      

Efter Kronofogdemyndighetens beslut om att inleda skuldsanering får, enligt 22 § skuldsaneringslagen (2006:548), utmätning för fordringar som uppkommit dessförinnan inte äga rum innan frågan om skuldsanering är avgjord. Om utmät­ning ändå sker, är åtgärden utan verkan. Förbudet mot exekutiva åtgärder moti­veras med att gäldenären behöver ett andrum för att reda upp sina ekonomiska förhållanden. Det fortsatta förfarandet skall inte "störas" av pågående verkstäl­lighet mot gäldenären. Exekutionshindret inträder omedelbart efter Kronofogde­myndighetens beslut att inleda skuldsanering och gäller till dess frågan om skuldsanering är avgjord genom ett lagakraftvunnet beslut. Det är absolut under den tid Kronofogdemyndigheten handlägger ärendet. Om ärendet överklagas till tingsrätten gäller förbudet fortfarande, se vidare Hellner och Mellqvist, Skuld­saneringslagen – En kommentar till 2006 års lag, 2 uppl, s 223.

Av handlingarna framgår klart att Kronofogdemyndigheten i strid med förbudet i 22 § skuldsaneringslagen vidtagit verkställighetsåtgärder, i form av såväl löneutmätning som en fastighetsutmätning, mot ADL under den tid hennes skuldsaneringsärende varit föremål för prövning i tingsrätten. Orsaken till att registreringen "SAN INL” (vilken signalerar att skuldsaneringsärendet inte är avgjort) togs bort från Kronofogdemyndighetens ärendehanteringssystem har visserligen inte kunnat utredas. Av handlingar framgår dock att Kronofog­demyndigheten i vart fall senast i samband med att fastighetsutmätningen över­klagades kände till att beslutet att avslå ADL:s ansökan om skuldsane­ring inte hade vunnit laga kraft. I Kronofogdemyndighetens överlämnande till tingsrätten angavs dessutom att det faktum att ADL överklagat Krono­fogdemyndighetens beslut att avslå hennes ansökan om skuldsanering saknade betydelse för bedömningen av utmätningens bestånd. Det noteras att inte heller Nacka tingsrätt reagerade på denna information utan avslog ADL:s överklagande. Den 13 oktober 2011 beslutade Kronofogdemyndigheten att upphäva utmätningen med hänvisning till 22 § skuldsaneringslagen. Det antecknas att Södertörns tingsrätt med ändring av Kronofogdemyndighetens beslut sedermera har beviljat ADL skuldsanering.

Enligt myndighetens uppfattning måste beslutet att utmäta fastigheten – eller i vart fall det förhållandet att utmätningen inte hävdes så snart det stod klart att avslagsbeslutet var föremål för omprövning – utgöra sådan felaktig rättstilläm­pning för vilken staten kan åläggas skadeståndsskyldighet.  

Nästa fråga blir därför vilken skada ADL drabbats av genom det inträffade. ADL har angett att hon kastat bort viss egendom med anledning av den förestående fastighetsförsäljningen. Enligt myndigbetens uppfattning är detta inte visat. Men även om ADL har kastat bort den angivna egendomen kan detta, enligt myndighetens uppfattning inte anses vara direkt orsakat av Kronofogdemyndighetens felaktiga utmätningsbeslut. Detta i synnerhet som beslutet upphävdes en månad innan utsatt auktionsdatum.

ADL har vidare yrkat ersättning för fyra dagars förlorad arbets­inkomst. Myndigheten vitsordar att hon tillerkänns ersättning motsvarande en dags förlorad arbetsinkomst för den dag hon var ledig i samband med värderingen av fastigheten.

Vad beträffar yrkad ersättning för ombudsarvode så synes merparten av detta vara hänförligt till skuldsaneringsärendet och därmed inte relaterat till den fel­aktiga utmätningen, allmänt beträffande ombudskostnader i samband med skuldsanering, se a.a. s 269 f. Vad beträffar övriga ombudskostnader så måste de anses vara orsakade av den felaktiga utmätningen. Det kan dock konstateras att ombudet inte anger någonting om verkställighetsförbudet i sina inlagor utan enbart hänför sig till frågan om i vad mån försäljningen skulle ge ett försvarbart överskott, jfr 4 kap 33 § utsökningsbalken. Eventuell ersättning bör enligt myndighetens uppfattning därför jämkas i den delen.

ADL har slutligen, som det får förstås, även yrkat ideellt skadestånd ("psykiskt lidande"). Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätts dock endast sådan ideell skada som består i att den enskilde, genom felaktig eller försumlig myndighetsutövning, har utsatts för sådan brottslig kränkning som anges i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Vidare kan staten bli skyldig att utge ideellt skade­stånd vid kränkningar av rättigheter enligt Europakonventionen, se t.ex. NJA 2007 s. 584. ADL har dock inte visat, eller ens gjort gällande, att något brott eller någon konventionskränkning har begåtts av Kronofogdemyndigheten. Något ideellt skadestånd är därmed inte aktuellt. Myndigheten beklagar dock givetvis de olägenheter det inträffade har medfört för ADL.

Enligt myndighetens uppfattning bör ADL med hänvisning till ovanstående tillerkännas viss ersättning.

ADL har yttrat sig över vad Kronofogdemyndigheten har anfört och då särskilt hänvisat till artikel 8 i Europakonventionen angående rätten till skydd för privat- och familjeliv.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslern konstaterar inledningsvis att samtliga i utmätningsärendet inblandade myndigheter – dvs. Kronofogdemyndigheten, Nacka tingsrätt och Svea hovrätt – har brustit i handläggningen genom att inte uppmärk­samma att 22 § skuldsaneringslagen har inneburit ett förbud mot utmätning av ADL:s egendom. Frågan är hur dessa brister ska bedömas med utgångspunkt från den skadeståndsrättsliga regleringen.

Kronofogdemyndigheten har gjort sina skadeståndsrättsliga överväganden utifrån skadeståndslagens bestämmelser. Enligt 1 kap. 1 § skadeståndslagen ska lagens bestämmelser om skadestånd emellertid tillämpas bara om inte annat är särskilt föreskrivet. Vid behandling av personuppgifter tillämpas personuppgiftslagen (1998:204, PUL). Bestämmelserna i PUL har alltså företräde framför skadeståndslagens regler.

Enligt 5 § PUL gäller lagen för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad. Begreppet personuppgifter definieras i 3 § PUL som ”All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet”.

Det har i detta fall – genom registreringen och borttagandet av uppgiften om inledande av skuldsanering i Kronofogdemyndighetens ärendehanterings­system – varit fråga om en automatiserad behandling av ADL:s personuppgifter. PUL är alltså tillämplig och anspråket ska därför i första hand prövas utifrån bestämmelserna i den lagen.

I 9 § PUL uppställs vissa grundläggande krav på behandlingen av person­uppgifter. Där anges bl.a. att uppgifterna alltid ska behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed, att de behandlade uppgifterna ska vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen samt att de ska vara riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella.

Enligt 48 § PUL ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat.

 I detta fall avregistrerades felaktigt uppgiften om att skuldsanering var inledd för ADL:s räkning. Detta synes ha skett av misstag och utan några särskilda överväganden från Kronofogdemyndighetens sida. Avregi­streringen gjordes alltså inte på ett korrekt sätt och innebar att uppgifterna beträffande ADL i ärendehanteringssystemet inte längre var aktu­ella. Kronofogdemyndighetens behandling av hennes personuppgifter får därmed anses stå i strid med kraven enligt 9 § PUL.

Vidare har skadeståndsgrundande fel eller försummelse enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen förekommit genom Kronofogdemyndighetens felaktiga uppgift i yttrandet till Nacka tingsrätt samt tingsrättens respektive hovrättens underlåtenhet att uppmärksamma betydelsen av 22 § skuldsaneringslagen.  

Frågan är då vilken skada som ADL har drabbats av till följd av dessa skadeståndsgrundande brister.

När det gäller utgångspunkterna för bedömningen av vilka ombudskostna­der som kan anses ha orsakats av Kronofogdemyndighetens fel instämmer Justitiekanslern i vad myndigheten har anfört. Med dessa utgångspunkter ska skadeståndet i denna del motsvara skäliga ombudskostnader för över­klagande av Kronofogdemyndighetens respektive tingsrättens beslut i utmätningsärendet. Utifrån innehållet i de ingivna kostnadsräkningarna, som alltså delvis gäller icke ersättningsgillt ombudsarbete i skuldsaneringsären­det, uppskattar Justitiekanslern dessa kostnader till 10 000 kr.

Av utredningen framgår att ADL även har drabbats av förhållan­devis omfattande besvär och olägenheter med anledning av det inträffade och hon är därför berättigad till ersättning för ideell skada (kränkning) enligt 48 § PUL.

En skada av ideell art går inte att värdera i exakta termer eller efter på för­hand fastställda beräkningsgrunder. Storleken på en sådan ersättning får i stället bestämmas efter en skälighetsbedömning mot bakgrund av omstän­digheterna i det enskilda fallet. I ADL:s fall måste omständigheter­na anses vara sådana att ersättningen för ideell skada bör bestämmas till ett högre belopp än vad som enligt Justitiekanslerns praxis normalt utgår vid felaktig behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens register. Vid en samlad bedömning bestäms ersättningen för ideell skada till 15 000 kr. I detta belopp ingår ersättning för den tid som ADL har fått lägga ned vid kontakterna med Kronofogdemyndigheten med anledning av de felaktiga utmätningsbesluten.

Beträffande begärd ersättning för transportkostnader och bortkastade möbler instämmer Justitiekanslern i Kronofogdemyndighetens bedömning och avslår alltså anspråket i denna del.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att ADL ska tillerkännas skadestånd med 25 000 kr.