Inspektion av Halmstads tingsrätt den 4-5 april 2017

1. Sammanfattning

Halmstads tingsrätt är en mycket väl fungerande domstol. Justitiekanslerns granskning, som skett i enlighet med avgränsningarna i avsnitt 3.1–3.2, har
visat att tingsrättens handläggning av mål och ärenden är rättssäker och effektiv. Justitiekanslern har vid granskningen funnit att tingsrätten generellt uppfyller kraven på rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen (se även 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen).

Brottmål

I allt väsentligt fungerar tingsrättens hantering av brottmålen mycket väl. Justitiekanslern riktar dock kritik mot tingsrätten för en alltför lång period av inaktivitet vid handläggningen av ett brottmål.

I mål med frihetsberövade personer verkar tingsrätten vara väl medveten om den frihetsberövades rätt enligt artikel 5.3 i Europakonventionen till rättegång inom skälig tid eller att bli försatt på fri fot i avvaktan på rättegång.

Såvitt avser ungdomsmålen synes tingsrätten handlägga dessa på ett korrekt och tillfredsställande sätt och i enlighet med de särskilda processregler som gäller för unga lagöverträdare. Tingsrätten bör emellertid korta ned bevakningstiderna i dessa mål. Justitiekanslern vill även påminna om att dom i ungdomsmål ska avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen om det inte möter synnerliga hinder.

Dispositiva tvistemål

Det finns förklaringar till varför många av tingsrättens äldsta dispositiva tvistemål ännu inte har avgjorts. Justitiekanslerns intryck är ändå att tingsrätten
genom en mer aktiv processledning borde ha kunnat driva flera av målen framåt mot ett snabbare avgörande.

Justitiekanslern vill understryka vikten av att rätten utnyttjar rättegångsbalkens verktyg för handläggning och materiell processledning på ett aktivt och ändamålsenligt sätt för att påskynda målens handläggning.

Indispositiva tvistemål

Tingsrättens handläggning av dessa mål fungerar väl, särskilt fram till muntlig förberedelse. Tingsrätten bör dock arbeta mer aktivt med att upprätta tidsplaner.

Ärenden

Tingsrättens handläggning av domstolsärenden fungerar, att döma av det material som Justitiekanslern har granskat, generellt sett mycket bra. I ärenden som avser förordnande av god man eller förvaltare drar handläggningen för närvarande ut något på tiden, vilket beror på att Överförmyndarnämnden sedan en tid tillbaka har haft svårt att hitta personer som är villiga att ta på sig uppdrag som god man eller förvaltare.

Underrättelser till Justitiekanslern

Tingsrättens rutiner för underrättelser till Justitiekanslern verkar fungera väl.

2. Bakgrund

Justitiekanslern har, enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern, tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra för­fattningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Justitiekanslerns tillsyn omfattar även domstolarna.

Till Justitiekanslerns uppgifter hör även att bevaka domstolarnas beslut om
ersättning av allmänna medel till vissa rättsliga biträden (bl.a. offentliga försvarare, målsägandebiträden och rättshjälpsbiträden) samt därmed sammanhängande frågor (i fortsättningen rättshjälp). Denna uppgift fullgör Justitiekanslern genom möjligheten att överklaga vissa beslut enligt bl.a. 45 § rättshjälps­lagen (1996:1619) och lagen (2005:73) om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut.

I början av år 2017 beslutade Justitiekanslern att inspektera Halmstads tingsrätt. Inspektionen hade inte föranletts av något enskilt ärende som förekommit hos Justitiekanslern. Tingsrätten underrättades om inspektionen den 22 mars 2017. Tings­rätt­en tillskrevs följande dag om inspektionens inriktning och vissa önske­mål som Justitiekanslern hade när det gällde underlaget för
in­spek­tion­en (se avsnitt 3.2).

Justitiekanslern inspekterade tingsrätten den 4–5 april 2017. In­spektionen
påbörjades den 4 april kl. 09.00 och avslutades den 5 april kl. 15.00. Från Justitiekanslern närvarade byråchefen Anna Erman, föredragandena Ralf Järtelius, Nina Forsgren, Hélène Dalhammar Axlund och Emilia Carlsten samt beredningsjuristen Eleni Stavropoulou, administratören Petra Skoglund och notarien Josefin Högsander. Vidare var justitiekanslern Anna Skarhed närvarande under det inledande mötet den 4 april.

3. Inspektionens genomförande

3.1 Inspektionens syfte och inriktning

Inspektionen var i första hand inriktad på handläggningstiderna för brott­mål, tvistemål och ärenden, med särskild inriktning på rätten till rättegång inom
skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Såvitt avser brottmålen var inspektionen även fokuserad på om de särskilda processregler som gäller för unga lagöverträdare iakttas. En särskild granskning gjordes också av frihets-

berövade personers rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 5.3 i konventionen och till att bli försatt på fri fot i avvaktan på rättegång. Vidare har det gjorts en viss kontroll av hur tingsrätten fullgör sin underrättelseskyldighet till Justitiekanslern när det gäller en del beslut på rättshjälpsområdet. Därutöver var det övergripande syftet att kontrollera att kraven på lagenlighet och rättssäkerhet iakttas vid tingsrätten.

3.2 Avgränsning och tillgängligt material

Under sitt besök på tingsrätten gick Justitiekanslern igenom tillgängliga akter i de 20 äldsta ännu inte avgjorda dispositiva tvistemålen (med undantag för s.k.
FT-mål, dvs. tvistemål som handläggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken; RB), indispositiva tvistemålen, brottmålen respektive ärendena (utom konkursärenden). Vidare omfattade granskningen akterna i de mål och ärenden (med undantag för konkursärenden och brottmål där den misstänkte/tilltalade inte fyllt 21 år) som anhängiggjordes vid tingsrätten under tiden den 1–15 februari 2016.

Granskningen omfattade också akterna i de brottmål som kommit in till tingsrätten under de senaste två åren där en person varit frihetsberövad under mer än fyra månader. Slutligen var akterna i de 20 senast avslutade brottmålen samt i samtliga pågående brottmål där den misstänkte/tilltalade inte fyllt 21 år föremål för granskning.

Justitiekanslern granskade därutöver de elektroniska dagboksbladen i de mål och ärenden som begärts ut.

Justitiekanslern hade även för avsikt att granska ärenden avseende ersättningsgaranti och utbetalning av ersättningsgaranti till bodelningsförrättare som anhängiggjordes vid tingsrätten under 2016. Några sådana ärenden fanns emellertid inte hos tingsrätten.

Inför inspektionen begärde Justitiekanslern också att få ta del av målstatistik avseende handläggningstider för de senaste tre åren i samtliga mål- och ärendekategorier hos tingsrätten (med undantag för konkursärenden). Justitiekanslern har även tagit del av tingsrättens arbetsordning, verksamhetsplan för år 2017, vissa arbetsbeskrivningar samt utbildningsplaner för notarier och fiskaler.

3.3 Inledande möte där lagmannen presenterade verksamheten

Inspektionen inleddes med ett möte där lagmannen Pia Johansson ombads att berätta om tingsrättens organisation och verksamhet. Vid mötet närvarade även handläggarchefen Annelie Roy och rådmannen Petter Franke. Vad som framkom under mötet sammanfattas nedan. Viss kompletterande information har hämtats från de senaste två årens statistik från Domstolsverket, tingsrättens arbetsordning och verksamhetsplan samt ytterligare statistik som presenterades vid mötet.

3.3.1 Domstolens organisation samt handläggning av mål och ärenden

Halmstads tingsrätts domkrets (domsaga) omfattar kommunerna Halmstad, Hylte och Laholm. Vid tingsrätten handläggs tvistemål, brottmål (inklusive tryck- och yttrandefrihetsmål), ärenden om konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering samt allmänna domstolsärenden. Tingsrätten samarbetar
regionalt med tingsrätterna i Alingsås, Borås och Varberg.

Lagmannen är chef för tingsrätten och har det övergripande ansvaret för hela domstolens verksamhet. Hon ska se till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Tingsrätten är indelad i en dömande enhet, ett målkansli och en administrativ enhet. Den dömande enheten leds av lagmannen. Målkansliet leds av en handläggarchef som ansvarar för domstolshandläggarna. Den administrativa enheten leds av chefsadministratören. Lagmannen, chefsadministratören och handläggarchefen utgör tingsrättens ledningsgrupp. Det finns även möjlighet för lagmannen att adjungera ytterligare ledamöter till ledningsgruppen.

Lagmannen har personalansvar för handläggarchefen, chefsadministratören och de anställda som tjänstgör vid den dömande enheten. Handläggarchefen har personalansvar för de som är anställda vid målkansliet och chefsadministratören har personalansvar för personal på den administrativa enheten.

Vid den dömande enheten tjänstgör lagmannen, sju rådmän, två fiskaler, en beredningsjurist och åtta notarier. Lagmannen kan vid behov även förordna andra domare och annan personal. En av rådmännen är ställföreträdare för lagmannen. Tingsrätten har i dagsläget inte någon chefsrådman, men det finns önskemål om inrättande av en sådan tjänst. På tingsrätten finns fyra särskilt utsedda ungdomsdomare. Beredningsorganisationen består av beredningsjurist och notarier. Målkansliet har tio medarbetare och ansvarar för bl.a. registrering, expediering och arkivering. Den administrativa enheten ansvarar för bl.a. fördelning av inkommande mål och ärenden, domstolsservice samt ekonomi- och personaladministration.

Tingsrättens nuvarande organisation och administrativa rutiner har arbetats fram under åren 2014–2016. Under denna tid har en ledningsgrupp bildats och rutinerna inom målkansliet förändrats med syftet att bl.a. hantera brottmål och delgivningar på ett mer ändamålsenligt och effektivt sätt. Det har nyligen skett ett naturligt generationsskifte inom målkansliet. Detta har medfört att medarbetare som kommit från andra myndigheter har kunnat bidra med erfarenheter avseende administrativa rutiner. Tingsrätten har inte någon registrator, men det pågår ett arbete med att ta fram skriftliga rutiner för registreringen. Det pågår även ett arbete med att förbättra ordningen i arkivet bland akter från tiden
innan år 2007.

För samtliga mål och ärenden finns det under beredningen en ansvarig domare. De enskilda domarna ansvarar för handläggningen av de mål som är lottade på hans eller hennes enhet. Samtliga domare handlägger alla mål- och ärendetyper, med två undantag. Ungdomsmål handläggs, som framgått ovan, av särskilt utsedda ungdomsdomare och ärenden lottas inte på lagmannen. Dispositiva och indispositiva tvistemål (med undantag för gemensamma ansökningar) direktlottas på enskilda domare respektive fiskaler. Gemensamma ansökningar lottas på en för varje år därför utsedd domare.

Brottmål sätts ut till förhandling genom målkansliet. Med undantag för bl.a. mål som inleds med en framställan om häktning eller annan tvångsåtgärd, mål med häktad eller annan tvångsåtgärd och notariebrottmål lottas brottmålen med lika fördelning mellan två för varje månad därför utsedda domare. När ett mål har satts ut till förhandling eller sammanträde lottas det vidare på den domare som enligt ett på förhand bestämt schema ansvarar för förhandlingarna den dagen. För mål som omfattas av 9 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion gäller en särskild ordning. Notariebrottmål lottas på en för varje år därför utsedd domare. Mål som inleds med en framställan om häktning eller annan tvångsåtgärd lottas på en för varje månad därför utsedd domare. Om framställan om häktning eller annan tvångsåtgärd bifallits lottas målet vidare på en av domarna eller fiskalerna, till vilken ansvaret för målet övergår när åtal väckts.

All lottning, inklusive vidare- och omlottning, kan följas i verksamhetsstödet Vera eftersom varje domare, fiskal och notarie representerar en egen enhet. Detta underlättar överblicken över vilka mål och ärenden respektive person ansvarar för.

Det har periodvis funnits viss oro kring säkerheten vid tingsrätten. Nyligen har säkerhetskontroll med larmbågar inrättats. Tingsrätten håller även på att se över möjligheterna att inrätta en permanent säkerhetskontroll och en särskild personalingång.

3.3.2 Inkomna mål och omloppstider

Under år 2016 kom det in sammanlagt 2 236 mål till tingsrätten. Detta är en uppgång jämfört med tidigare år (2 085 för år 2015 och 2 184 för år 2014). Ökningen har fortsatt under januari–mars 2017, då det kom in 617 mål (under samma period förra året inkom 526 mål).

När det gäller de indispositiva tvistemålen har måltillströmningen ökat under perioden 2014–2016. Trots det har balanserna varit konstanta. Antalet inkomna dispositiva tvistemål minskade istället under samma period. Balanserna för denna målkategori gick emellertid upp något, men per den 31 mars 2017 har tingsrätten en underbalans såvitt avser samtliga tvistemål.

Enligt verksamhetsplanen för år 2017 ökade åldersstrukturen för äldre tvistemål under 2016 jämfört med 2015. En möjlig förklaring till detta är att tingsrätten har haft domarvakanser och sjukdomar som påverkat hanteringen negativt. Vidare har brottmålens komplexitet ökat och tingsrätten har tagit emot många ungdomsmål, vilket har missgynnat tvistemålshanteringen. Den statistik som presenterades vid mötet ger emellertid en ljusare bild. Per den 31 mars 2017 är således 7 procent av samtliga ej avgjorda tvistemål äldre än 12 månader och 2 procent är äldre än 24 månader.

Antalet brottmål har ökat under åren 2014–2016. Det kan jämföras med resten av landet, där antalet inkomna brottmål gått ned under de två föregående åren, men sedan ökat något under 2016 (för att hamna strax över 2015 års nivå). Även balanserna har ökat under samma period. Per den 31 mars 2017 har tingsrätten emellertid en underbalans på brottmålssidan. Av statistiken framgår också att 4 procent av samtliga ännu ej avgjorda brottmål är äldre än 12 månader och 1 procent är äldre än 24 månader vid samma tidpunkt.

Detta innebär att åldersstrukturen för både tvistemål och brottmål i dagsläget är bättre än genomsnittet för såväl samtliga tingsrätter som jämnstora tingsrätter.

Under 2016 var omloppstiden för tvistemål (exkl. gemensamma ansökningar) 7,3 månader och för brottmål (exkl. förtursmål) 4,3 månader. Detta ska jämföras med regeringens målsättning, vilket är en omloppstid på 7 månader för tvistemål och 5 månader för brottmål. Per den 31 mars 2017 var omloppstiden emellertid 5,9 månader för tvistemål (exkl. gemensamma ansökningar) och 3,7 månader för brottmål (exkl. bötesmål och förtursmål).

Det kan noteras att domstolen har en högre andel förtursmål än genomsnittet för samtliga tingsrätter respektive jämnstora tingsrätter, vilket i viss mån påverkar hanteringen av övriga mål. Vidare har Överförmyndarnämnden i Halmstads kommun haft vissa problem med att hitta gode män och förvaltare. Det har medfört att handläggningen har dragit ut något på tiden i några ärenden som avser förordnande av god man eller förvaltare. Överlag har tingsrätten inte något bekymmer med tidsfristerna för yttranden från socialnämnden i de indispositiva målen.

3.3.3 Arbetsbelastning och personalfrågor

En rådman vid tingsrätten har som regel två och en halv förhandlingsdagar per vecka. Lagmannen bedömer att arbetsbelastningen är något hög, framför allt under förra året. En anledning till det är att tingsrätten har haft viss domarvakans och sjukskrivning. Under våren har även kansliet varit hårt belastat. Detta har emellertid kunnat hanteras med de resurser och arbetssätt som finns vid tingsrätten. Statistiken visar att en domare vid Halmstads tingsrätt i dagsläget ansvarar för och avgör fler mål än en domare vid en jämförbar tingsrätt i
landet.

Vad gäller beredningsorganisationen arbetar vissa personer in en större mängd flextid. När det sker görs en plan upp för att minska flextiden. En översyn sker två gånger per år och det finns en öppen dialog med de anställda. För notarierna finns en handledare och det hålls notariemöten tre gånger per halvår.
Notarierna har även möjlighet att få handledning i grupp en gång per kvartal. Tingsrätten har inte några fasta utbildningsplatser för fiskaler, men har relativt nyligen fått två fiskaler.

3.4 Samtal med handläggarchefen och rundvandring på tingsrätten

Under inspektionens första dag hölls ett kortare samtal med handläggarchefen Annelie Roy om administrativa rutiner och handläggningen vid domstolen. Från Justitiekanslern deltog byråchefen Anna Erman och administratören Petra Skoglund.

Under inspektionens första dag visades personalen från Justitiekanslern runt i tingsrättens lokaler, vilket var mycket uppskattat.

4. Iakttagelser vid inspektionen

4.1 Inledning

Efter det inledande mötet övergick Justitie­kans­­­lern till en granskning av mål och ärenden i enlighet med vad som fram­­­­­går av avsnitt 3.1–3.2. Justitiekanslern gjorde då de iakttag­el­ser som finns antecknade i detta avsnitt. Under
inspektionens genomförande ställdes även vissa kompletterande frågor till
lagmannen Pia Johansson och rådmannen Petter Franke. Vid det avslutande sam­talet redogjorde Justitiekanslern i stora drag för sina iakt­tag­el­ser.

4.2 Granskning av brottmål (ej ungdomar och långvarigt frihetsberövade)

Generellt sett bekräftar genomgången att tingsrätten hanterar sina brottmål på ett mycket strukturerat och effektivt sätt, med stöd av en väl fungerande beredningsorganisation som vid behov samråder med den dömande personalen. På ett övergripande plan uppfyller tingsrättens handläggning således väl de krav som uppställs i bl.a. artikel 6.1 i Europakonventionen.

Några mål äldre än drygt två och ett halvt år och där stämning har utfärdats finns inte bland de mål som Justitiekanslern har gått igenom. Överlag förekommer inte heller längre perioder av inaktivitet mellan olika handläggningsåtgärder i målen. En allmän iakttagelse är att tingsrätten utfärdar stämning skyndsamt och, om möjligt, kallar till huvudförhandling i samband med det (se 45 kap. 9 och 14 §§ RB, jfr 4.1.1 i tingsrättens arbetsbeskrivning för beredningsorganisationen). Tingsrätten verkar även ha fasta rutiner för att återigen sätta ut mål som av olika anledningar har ställts in, till huvudförhandling. Som exempel kan nämnas målen B 466-16 och B 615-16.

Såvitt framgår sköter tingsrätten kontakterna med polis/åklagare i mål där förundersökning pågår med god regelbundenhet, i de flesta fall ungefär var tredje månad (se t.ex. B 458-16). När förundersökningen drar ut på tiden är det inte sällan påkallat att be polis/åklagare om ett motiverat svar om skälet till att förundersökningen inte slutförs och vilka utredningsåtgärder som återstår innan åtal kan väckas. Sådana rutiner verkar dock finnas hos tingsrätten (som exempel kan nämnas B 1825-14 och, med ett undantag, B 1867-14). När den misstänkte eller tilltalade är häktad i utevaro kan det beroende på omständigheterna i det enskilda fallet finnas ett större utrymme för att inte kontakta åklagaren med samma regelbundenhet. Som allmän utgångspunkt är det dock rimligt att tingsrätten även i dessa fall kontaktar åklagaren ungefär en gång per halvår (i mål B 1867-14 noteras drygt åtta månader mellan två förelägganden till åklagaren). En sådan rutin minskar också risken för att mål blir liggande under en längre tid hos Åklagarmyndigheten utan att åklagaren gör en kontroll av eventuella behov av åtgärder.

I ett mål (B 1918-13) har det gått anmärkningsvärt lång tid mellan handläggningsåtgärderna. Efter att den misstänkte häktats i utevaro (i augusti 2013) har det dröjt ca två år innan åklagaren första gången kontaktades angående förundersökningens och målets status. Därefter har tingsrätten på ett föredömligt sätt, med tre månaders mellanrum, skickat förelägganden till ansvarig åklagare. Först i september 2016 lämnade dock åklagaren ett längre och mer motiverat yttrande. Av dagboksbladet framgår inte heller att åklagarens yttrande skickats till försvararen för kännedom. Tingsrätten kan inte undgå kritik för den långa perioden av inaktivitet i målets inledande skede. Det kan i sammanhanget noteras att nästa bevakningsdatum i målet är satt till den 30 juni 2017.

Genomgången av de brottmål som inkommit till tingsrätten under tiden 1–15 februari 2016 bekräftar intrycket att hanteringen är effektiv och rättssäker. De flesta mål sätts ut och avgörs med god marginal inom de tidsramar som uppsatts av regeringen. Justitiekanslern noterar även att mål som enligt Domstolsverkets handbok och tingsrättens egna arbetsdokument bör hanteras skyndsamt också gör det (t.ex. mål om undanröjande av skyddstillsyn, se B 297-16).

4.3 Granskning av brottmål med längre frihetsberövanden

Utgångspunkten för granskningen var att kontrollera att tidsfristerna i rättegångsbalken – inklusive de krav som följer av artikel 5 i Europakonventionen – har följts när de gäller utsättande av mål och häktnings- och huvudförhandling, doms meddelande m.m. Vidare kontrollerades om omhäktningsförhandlingar hållits när tiden för åtals väckande förlängts.

Av 24 kap. 18 § tredje stycket RB framgår att rätten ska, om åtal inte väcks inom två veckor, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan och då särskilt se till att utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Om det med hänsyn till utredningen eller av annan anledning är uppenbart att förhandling inom nu angiven tid skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

Det kunde konstateras att gällande tidsfrister hade hållits i samtliga granskade fall och att omhäktningsförhandlingar ägt rum i de fall en förlängd åtalstid inte medgetts. I de fall där många beslut meddelats utan att tingsrätten hållit någon förhandling har det funnits förklaringar till att åtalet dragit ut på tiden (se t.ex. B 308-16 och B 2220-15 där ingen omhäktningsförhandling hölls på fyra
månader respektive tre och en halv månad p.g.a. att yrkandet om förlängd åtalstid medgetts).

Justitiekanslern vill påminna om att det är rätten som har det principiella ansvaret för kontrollen av att ett frihetsberövande genom häktning inte tillåts fortgå längre än det som kan anses absolut nödvändigt (se bl.a. JO 2005/06 s. 38). Om åtalstiden förlängts upprepade gånger ska därför högre krav ställas på att utredningen bedrivs skyndsamt (prop. 1986/87:112 s. 54). Själva syftet med en
omhäktningsförhandling är att rätten ska utöva viss kontroll över hur förundersökningen bedrivs och underkasta häktningsfrågan en förnyad prövning.

4.4 Granskning av ungdomsmål

Inspektionen genomfördes i denna del med inriktning på frågan om de särskilda processregler som gäller för unga lagöverträdare iakttas av tingsrätten. Avseende vissa av ungdomsmålen granskades endast dagboksbladen eftersom akterna inte fanns tillgängliga, t.ex. på grund av att målet överlämnats till en annan tingsrätt eller att akten fanns hos hovrätten. I några fall var det oklart varför akterna inte fanns tillgängliga för granskning (detta gällde målen

B 1981-16, B 2480-16, B 2663-16, B 40-17 och B 90-17).

Granskningen visar att målen i allt väsentligt har handlagts på ett korrekt och tillfredsställande sätt. Tingsrätten har, med något enstaka undantag, utfärdat stämning inom en vecka från det att stämningsansökan kom in till tingsrätten, varvid domstolen samtidigt kallat till huvudförhandling. Det kan även konstateras att tingsrätten där så krävts har förordnat offentlig försvarare, kallat den unges vårdnadshavare, underrättat socialnämnden om förhandlingen samt, i förekommande fall, inhämtat yttrande från socialnämnden. 

I likhet med vad som gäller för övriga brottmål synes tingsrätten även för ungdomsmålen ha fungerande rutiner för att, efter en period av inaktivitet, kontakta polis/åklagare angående målets fortsatta handläggning. Vanligen sker kontakten genom att ett föreläggande skickas till polis/åklagare efter ca tre
månader. Som exempel kan nämnas målen B 1918-16, B 1987-16, B 2013-16 och B 2510-16. I några av fallen har det varit fråga om flera på varandra följande perioder av inaktivitet, där således flera förelägganden har skickats. Det gäller bl.a. målen B 1419-16 (två perioder om tre månader respektive en period om två månader), B 1718-16 (två perioder om tre månader), B 1918-16 (två perioder om tre månader), samt B 1981-15 och B 2480-16 (perioder av inaktivitet om fyra–fem månader). Med hänsyn till de särskilda krav på skyndsamhet och de tidsfrister som gäller i ungdomsmål framstår det som önskvärt med kortare bevakningstider i dessa mål. Tingsrätten kan även överväga att i sina fortsatta kontakter med polis/åklagare i större utsträckning be om ett motiverat svar om skälet till att förundersökningen inte slutförts och vilka utredningsåtgärder som återstår innan åtal kan väckas.

Vid granskningen har noterats ett antal mål (se t.ex. B 1987-16, B 2605-16, B 2720-16, B 2874-16 och B 356-17) där dom inte avkunnats muntligen vid huvudförhandlingen. I mål mot den som inte har fyllt 21 år ska, om det inte möter synnerliga hinder, domen avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen. Det kan ifrågasättas om inte i vart fall några av målen (B 2605-16, B 2874-16 och B 356-17) är sådana att dom borde ha avkunnats.

Såvitt avser målet B 2874-16 framgår dock att tingsrätten i övrigt aktivt drivit målet framåt mot ett avgörande. Målet har också rent praktiskt handlagts föredömligt, med utnyttjande av möjligheten för ett vittne att inställa sig per videolänk för att undvika en inställd huvudförhandling. Som ytterligare exempel på särskilt välskötta mål kan nämnas B 2770-16, som synes ha drivits framåt och handlagts på ett mycket bra sätt, bl.a. vad gäller frågan om skadeståndsanspråk mot vårdnadshavare.

Justitiekanslern vill även påminna om att huvudförhandling i ungdomsmål bör hållas skyndsamt, vilket tingsrätten med få undantag gör (i bl.a. mål B 118-17 hölls dock huvudförhandling drygt två månader efter att åtal väckts). Det kan i sammanhanget understrykas att kravet på skyndsamhet gäller oavsett tid på året.

4.5 Granskning av dispositiva tvistemål

Granskningen i denna del omfattade de 20 äldsta ännu inte avgjorda målen och ett mål som anhängiggjordes vid tingsrätten under tiden den 1–15 februari 2016.

Av de 20 äldsta ännu inte avgjorda målen inleddes fem under år 2014, elva under år 2015 och fyra under år 2016. Fyra av målen som anhängiggjordes under år 2014 var vilandeförklarade i avvaktan på att hovrätten skulle pröva överklagade beslut. Tre av dessa mål var sambandsmål i vilka hovrätten hade meddelat beslut som överklagats till Högsta domstolen som meddelat prövningstillstånd. I ett mål (T 813-15) hade en mellandom överklagats till hovrätten som ännu inte hade prövat överklagandet. Akterna i dessa mål var alltså inte tillgängliga vid inspektionen och granskningen begränsades därför till vad som gick att utläsa från dagboksbladen. I flera av akterna var ordningen mindre god, vilket försvårade granskningen.

Omständigheterna i de mål som granskningen avsåg var inte sådana att parternas rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen kunde anses åsidosatt genom tingsrättens handläggning.

Det har inte förekommit några längre perioder av inaktivitet i de granskade målen. Det finns vidare förklaringar till varför många av målen inte har avgjorts, bl.a. vilandeförklaringar, frågor om avgörande genom mellandom och förhandlingar som ställts in på grund av laga förfall hos parterna. Justitiekanslerns intryck är ändå att tingsrätten genom en mer aktiv processledning borde ha kunnat driva flera av målen framåt mot ett snabbare avgörande.

Ett sätt att effektivisera och strama upp förberedelsen är att upprätta en tidsplan för målets handläggning. Enligt 42 kap. 6 § fjärde stycket RB ska rätten upprätta en tidsplan för målets handläggning, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt (se vidare avsnitt 4.6). I många av de granskade målen har också en tidsplan upprättats. I flera mål har dock någon tidsplan inte upprättats trots att det inte framstått som obehövligt (se t.ex. T 1106-15 och T 2433-15).

När ett skriftligt svaromål har kommit in är presumtionen att ett sammanträde för muntlig förberedelse ska hållas (42 kap. 9 § tredje stycket RB). I de flesta fall har tingsrätten också kallat till muntlig förberedelse relativt snabbt efter att svaromålet kommit in. I mål T 886-14 dröjde det dock ca elva månader från det att målet anhängiggjordes vid tingsrätten till dess ett sammanträde för muntlig förberedelse hölls. Det får i många fall antas vara till fördel för handläggningen av ett mål att ett sammanträde hålls i ett tidigt skede.

Tingsrättens behandling av anstånd framstår som mycket generös. Anstånd medges regelmässigt och det är inte ovanligt med förnyade anstånd (se t.ex. T 1106-15, T 2433-15 och T 2643-15). Ett stort antal anstånd, även kortare sådana, riskerar att medföra att målets handläggningstid förlängs i inte obetydlig mån. Det kan därför finnas skäl för domstolen att iaktta viss restriktivitet med beviljande av anstånd.

Det är viktigt att rätten vid behov använder sig av de möjligheter att påskynda målet som rättegångsbalken innehåller. Tingsrätten har i de granskade målen sällan utnyttjat möjligheten att använda specificerade och riktade förelägganden eller bestämt en tidpunkt när förberedelsen ska anses avslutad (s.k. mjuk stupstock, jfr 42 kap. 15 a § RB). I flera av målen har skriftväxlingen efter den muntliga förberedelsen varit relativt omfattande. Som exempel kan nämnas T 1685-15 som anhängiggjordes i augusti 2015 och där ett sammanträde för muntlig förberedelse hölls den 19 november 2015. Målet har satts ut till fortsatt muntlig förberedelse den 30 maj 2017.

Efter en lagändring gäller sedan den 1 april 2016 att domstolen ska upprätta en skriftlig sammanställning om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas behov av en sammanställning (jfr 42 kap. 16 § RB). Arbetet med en sammanställning tvingar parterna att precisera sina yrkanden, skapar en god överblick över processen och vilka åtgärder som kvarstår för att målet ska bli klart för avgörande.

I några av de granskade målen har en sammanställning upprättats, men i flertalet mål har så inte skett. I flera av målen hade det enligt Justitiekanslerns mening varit till fördel om en sammanställning hade upprättats (se t.ex. mål T 585-15, T 2711-15 och T 284-16). Mål T 585-16 anhängiggjordes den 16 mars 2015. Efter sammanträdet för den muntliga förberedelsen lades målet först på bevakning och vilandeförklarades därefter till den 15 oktober 2016 i avvaktan på att Nationellt forensiskt centrum (NFC) skulle göra en undersökning av ett kvitto som åberopats (målet gällde bättre rätt till en bil). Den 23 februari 2017 inkom svaranden med bevisuppgift och anförde bl.a. att det inte var ostridigt att fordonet varit i kärandens besittning. I ett yttrande som kom in den 24 februari 2017 hemställde käranden att huvudförhandlingen som skulle äga rum inom mindre än en vecka skulle flyttas då ny bevisning skulle behöva åberopas med anledning av svarandens inställning i fråga om besittningen. Såvitt framgår av dagboksblad och akten hade någon kallelse till huvudförhandling emellertid inte skickats ut. Oavsett hur det förhåller sig med detta konstaterar Justitiekanslern att tingsrättens handläggning helt stannat av i avvaktan på yttrandet från NFC och att andra omständigheter i målet som borde ha klarlagts under förberedelsen därför förblev outredda. Det är olyckligt att det nästan två år efter att stämning utfärdats i målet fortfarande var oklart i vad mån parterna var oense om åberopade sakförhållanden. Detta hade möjligen kunnat undvikas om en sammanställning hade upprättats i målet.

Det kan finnas skäl att inom ramen för de praxisdiskussioner som förs inom tingsrätten diskutera de olika möjligheter som finns att genom aktiv processledning driva förberedelsen med inriktning mot ett snabbt avgörande av tvistemålen. Även om det är upp till den ansvarige domaren att avgöra vilka handläggningsåtgärder som bör vidtas, kan det finnas anledning för tingsrätten att överväga införandet av i vart fall vissa gemensamma riktlinjer för handläggningen, t.ex. i fråga om tidsplan och utfärdande av mjuk stupstock. Handläggningen bör i så stor utsträckning som möjligt ske på ett sådant sätt att det saknar betydelse för parterna vilken domare som ansvarar för beredningen av målet.

Sammantaget vill Justitiekanslern understryka vikten av att rätten utnyttjar rättegångsbalkens verktyg för handläggning och materiell processledning på ett aktivt och ändamålsenligt sätt för att påskynda målens handläggning.

4.6 Granskning av indispositiva tvistemål

Granskningen i denna del innefattade de 20 äldsta ännu inte avgjorda målen. Det äldsta indispositiva tvistemålet vid tingsrätten inleddes år 2014. I övrigt har granskningen omfattat mål som kom in till tingsrätten under 2015 och 2016 där majoriteten av målen inleddes år 2016.

Till stöd för tingsrättens handläggning av de indispositiva tvistemålen finns en arbetsbeskrivning för beredningsorganisationen. Kontakten med berörda socialnämnder är enligt tingsrätten god och tingsrätten överväger för närvarande frågan om domstolen ska ansluta sig till projektet ”Konflikt och försoning”, i syfte att uppnå en effektivare och mer ändamålsenlig handläggning av de indispositiva tvistemålen.

Granskningen visar att tingsrätten har bra rutiner för den inledande handläggningen av målen. I enlighet med arbetsbeskrivningen utfärdas stämning omgående, svaromål hämtas in och målen sätts ut till muntlig förberedelse. Tingsrätten har även rutiner för att bereda socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar inför interimistiska beslut (6 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken; FB). Genomgången visar också att tingsrätten aktivt verkar för att parterna ska komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Detta kommer tydligast till utryck genom att parterna i samband med den muntliga förberedelsen många gånger träffar en överenskommelse som gäller åtminstone interimistiskt. Handläggningen innebär att det i vart fall initialt skapas goda förutsättningar för att driva målet framåt och till ett slutligt avgörande inom rimlig tid. 

Rätten har ett långtgående utredningsansvar i vårdnadsmål (6 kap. 19 § första stycket FB). Utredningsansvaret bör dock sättas i relation till vikten av att avgörandena inte dröjer i onödan och den rätt till rättegång inom skälig tid som framgår av artikel 6.1 i Europakonventionen (i kombination med artikel 8). Omständigheterna i de mål som granskningen har omfattat har inte varit sådana att parternas konventionsrättigheter i det hänseendet kan anses ha åsidosatts genom tingsrättens hittillsvarande handläggning. Genomgången visar dock att berörda socialnämnder ofta begär anstånd för att verkställa en utredning om barns vårdnad, boende eller umgänge (6 kap. 19 § tredje stycket FB) och att tingsrätten i stor utsträckning, och också vid upprepade tillfällen, beviljar
begärt anstånd. Vidare är det allmänna intrycket att tingsrätten – även i förhållande till parter och ombud – är generös med att bevilja anstånd och justera planeringen av målets handläggning i enlighet med parternas och ombudens önskemål.

Rätten ska se till att en utredning om barns vårdnad, boende eller umgänge bedrivs skyndsamt (6 kap. 19 § tredje stycket FB). De upprepade anstånden kan naturligtvis uppfattas som flexibilitet från tingsrättens sida men medför många gånger att handläggningen av målen drar ut på tiden på ett inte önskvärt sätt. Det är av stor vikt att tingsrätten på ett aktivt sätt driver handläggningen av målen framåt. Detta gäller inte minst i familjemålen, där det finns en risk att en utdragen rättegång ökar motsättningarna mellan parterna och därmed minskar viljan att samarbeta kring barnen. 

Såvitt framgår av Justitiekanslerns genomgång upprättar tingsrätten, med något enstaka undantag, inte någon egentlig tidsplan för de indispositiva målens handläggning. JO har i flera beslut påtalat vikten av att tingsrätten upprättar tidsplaner (se JO 2015/16 s. 38, s. 83 och 86, dnr 6418-2013, 7131-2014 och 382-2015). En tidsplan klargör för såväl tingsrätten som parterna hur planeringen av målet ser ut och tingsrätten tvingas dessutom att kontinuerligt följa upp planen. Ytterligare en viktig aspekt är att tidsplaner även kan utgöra ett stöd i tingsrättens arbete att påskynda ombudens arbete. En tidsplan borde också vara av värde för socialnämndens planering av sina utredningar och skulle kunna bidra till att anstånd begärs i färre fall.

Justitiekanslern har förståelse för att socialnämnden i vissa kommuner kan vara hårt belastad. Det finns dock anledning att understryka vikten av erfarenhetsutbyte och dialog mellan tingsrätten och socialnämnden för att skapa förutsättningar för en mer effektiv domstolsprocess. Justitiekanslern ser positivt på att en sådan dialog finns mellan tingsrätten och berörda socialnämnder.

Härutöver gjorde Justitiekanslern följande iakttagelser under granskningen.

I ett antal mål framgår det inte av dagboksbladet att tingsrätten har utfärdat stämning (t.ex. målen T 2844-14, T 955-16 och T 1158-16). Vid genomgång av akterna har dock kunnat konstateras att stämning har utfärdats i samband med att svaranden kallats till muntlig förberedelse.

I två mål avseende vårdnad respektive umgänge (målen T 494-16 och T 956-16) har tingsrätten utfärdat genstämning. I det ena målet framgår inte av dagboksbladet om ansökningsavgift har betalats eller avkrävts, i det andra var bägge ombuden rättshjälpsbiträden enligt rättshjälpslagen. Det kan erinras om att om en förälder yrkar vårdnad, boende eller umgänge kan den andra föräldern i det målet få ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge prövat utan att ansöka om stämning (se bl.a. NJA 1993 s. 751 och NJA 2008 s. 304).

4.7 Granskning av ärenden

Granskningen omfattade de 20 äldsta, ännu inte avslutade ärendena och därutöver ca tio ärenden som anhängiggjordes vid tingsrätten under tiden den 1–15 februari 2016.

Generellt framstår handläggningen av ärenden som rättssäker och effektiv. Den uppgift som lämnades vid det inledande samtalet om att Överförmyndarnämnden sedan en tid tillbaka har svårt att engagera gode män och förvaltare bekräftades dock, vilket har lett till att ärenden om anordnande av godmans- och förvaltarskap drar ut något på tiden. Att Överförmyndarnämnden inte förmår hitta gode män och förvaltare inom rimlig tid är naturligtvis inte något som tingsrätten kan lastas för, men det är ett förhållande som bekräftar och accentuerar vikten av löpande kontakter mellan tingsrätten och utomstående aktörer (såsom Överförmyndarnämnden) angående frågor som har betydelse för alla berörda aktörer. Vid samtal med lagmannen framgick det att den nu berörda problematiken är en sådan fråga som har varit föremål för diskussion med Överförmyndarnämnden. Det kunde också konstateras att tingsrätten i samtliga de fall där beslut i frågan om förordnande av god man eller förvaltare hade dragit ut på tiden har haft en fullgod bevakning och återkommande hört av sig till Överförmyndarnämnden för att få besked om hur sökandet efter god man eller förvaltare fortskred.

I övrigt noterades inte några generella brister eller problem i handläggningen av ärenden. I ett ärende angående försäljning av en fastighet enligt samäganderättslagen (Ä 175-13) har handläggningen pågått mycket länge (mer än fyra år). Det förklaras dock framförallt av parternas processföring och av att en ansökan om klyvning av aktuell fastighet har gjorts och att tingsrätten därför beslutat om vilandeförklaring enligt 7 § lagen (1904:48) om samäganderätt i avvaktan på att frågan om klyvning ska avgöras. Det finns därför inte anledning att rikta kritik mot tingsrätten för den i och för sig långa handläggningstiden. Däremot noterar Justitiekanslern att en begäran från den ena parten om att handläggningen i ärendet ska återupptas, såvitt framgår av akten, inte har besvarats på annat sätt än att tingsrätten utlovat ett ställningstagande under vecka 34 år 2016. Något sådant besked har dock, såvitt framgår, inte lämnats. Däremot framgår det att tidpunkten för bevakning av klyvningsfrågan har skjutits fram vid ett par tillfällen efter utgången av vecka 34 år 2016, vilket tyder på att tingsrätten inte har funnit skäl att återuppta handläggningen. Tingsrätten borde ha lämnat uttrycklig information om sitt ställningstagande till den part som begärt att handläggningen skulle återupptas. Om sådan information har lämnats per telefon eller motsvarande borde detta ha dokumenterats i akten. 

I ärende Ä 2666-16, angående kvarsittningsrätt, framställdes ett uttryckligt
yrkande om kvarsittningsrätt den 6 september 2016 i en ansökan som också
avsåg förordnande av bodelningsförrättare. Yrkandet om kvarsittningsrätt uppmärksammades av allt att döma först ca två månader senare och föranledde då tingsrätten att lägga upp det nu aktuella ärendet. Det ligger i sakens natur att en begäran om kvarsittningsrätt bör behandlas med viss skyndsamhet. Det tydliga yrkande om kvarsittningsrätt borde därför ha uppmärksammats och hanterats direkt när det framställdes i september 2016.

Ärende nr 2418-16, angående försäljning enligt samäganderättslagen, anhängiggjordes vid tingsrätten den 25 oktober 2016. Det dröjde dock till den 22 februari 2017 innan något svar från sökandens motpart inkom. Därefter har motparten, den 17 mars 2017, begärt anstånd med att avge ett yttrande som enligt föreläggande från tingsrätten skulle ha inkommit senast den 20 mars. Denna anståndsbegäran har – såvitt framgår av akten – överhuvudtaget inte besvarats eller föranlett någon åtgärd från tingsrättens sida. Justitiekanslern konstaterar att handläggningen av ärendet har präglats av viss passivitet och att tingsrätten inte har drivit ärendet framåt med önskvärd kraft.

4.8 Några iakttagelser avseende tingsrättens diarieföring och akthantering

Avslutningsvis visar genomgången som redovisas i avsnitt 4.2–4.7 ovan att diarieföringen i verksamhetsstödet Vera sker med noggrannhet och att akterna i huvudsak är välordnade. Detta är naturligtvis av betydelse för själva målhanteringen, men gör det också lättare för tingsrätten att på begäran lämna ut allmänna handlingar med den skyndsamhet som krävs enligt tryckfrihetsförordningen (se även 4 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]; OSL).

Under inspektionen uppmärksammade Justitiekanslern att det inte verkade finnas några enhetliga rutiner för hur sekretessmarkering av handlingar i akterna skulle ske. Justitiekanslern fick med anledning av den observationen ta del av ett skriftligt dokument med riktlinjer för hantering av frågor om sekretess i Halmstads tingsrätt och kunde konstatera att detta dokument innehåller en utförlig, relevant och pedagogisk beskrivning av aktuella frågeställningar. I riktlinjerna sägs bl.a. (avsnitt 3.2 Hantering och förvaring) att handlingar som innehåller uppgift som kan antas omfattas av sekretess ska förses med sekretesstämpel där datum, tillämplig sekretessbestämmelse och vad sekretessen avser ska anges samt att sekretessmarkeringen ska göras direkt på handlingen och inte endast på ett omslag där handlingen läggs. Vidare sägs det att sekretessmarkerade handlingar ska förvaras i sekretessomslag, som också ska innehålla anteckning om tillämplig sekretessbestämmelse m.m. En sekretessmarkering som inte längre gäller ska, enligt riktlinjerna, kryssas över och handlingen ska sorteras in på sin plats i akten.

Vid granskningen av de mål och ärenden som omfattades av inspektionen framkom det att ovan berörda riktlinjer inte följs i alla avseenden. I flera fall noterades det att handlingar som innehöll uppgifter som kunde antas vara skyddade av sekretess inte på något sätt hade sekretessmarkerats. Särskilt påtagligt var detta i ärenden angående förordnande av god man och förvaltare, vilket är ärendetyper där det typiskt sett förekommer integritetskänsliga uppgifter som omfattas av sekretess. Det förekom också att sekretessmarkeringar i handlingar där sekretessen hade upphört (t.ex. häktningsprotokoll med uppgifter som inte längre omfattas av sekretess när åtal har väckts) inte hade tagits bort på sätt som föreskrivs i riktlinjerna.

Det finns inte någon författningsreglerad skyldighet att sekretessmarkera handlingar som innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. 5 kap. 5 § OSL ger dock domstolar och myndigheter en sådan möjlighet. Att tingsrätten inte har använt sig av den möjligheten i alla de fall där det hade funnits utrymme för det ger i och för sig inte anledning till någon kritik från Justitiekanslerns sida. Det noteras dock att den faktiska hanteringen av dessa frågor inte står i överensstämmelse med de riktlinjer som tingsrätten själv har utarbetat, vilket kan skapa osäkerhet om fråga uppstår om att lämna ut en handling som inte har sekretessmarkerats men som ändå innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. Om sekretessmarkering görs är det naturligtvis, vilket även framhålls i tingsrättens riktlinjer, viktigt att markeringen tas bort när den av olika skäl inte längre är aktuell.

Vid granskningen noterade Justitiekanslern att en handling som benämns handläggningsbeslut hade diarieförts i samtliga mål och ärenden. Handlingen i fråga är ett förtryckt dokument på vilket det löpande under målets eller ärendets handläggning görs noteringar om olika handläggningsbeslut och andra handläggningsåtgärder. I och med att handlingen diarieförs blir den en allmän handling. Det finns i och för sig inte något som hindrar att innehållet i en sådan handling ändras över tid genom fortlöpande anteckningar (jfr 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen). I flera av de mål och ärenden som Justitiekanslern granskade framstod det dock som i någon mån oklart exakt vilka anteckningar som var att hänföra till handläggningsbeslutet. Det var bl.a. fråga om noteringar på post-it lappar eller andra lösa pappersblad som på ett eller annat sätt hade fogats till handläggningsbeslutet. Om någon skulle begära att få ta del av handläggningsbeslutet i ett sådant mål eller ärende skulle det kunna uppstå problem att avgöra vilka anteckningar som egentligen hör till handlingen ifråga.

Mot bakgrund av dessa iakttagelser kan det finnas anledning för tingsrätten att närmare överväga de nu berörda handläggningsbeslutens rättsliga status i olika skeden av handläggningen och att utarbeta rutiner för vilka uppgifter som ska tillföras dokumentet och hur det ska ske. I det sammanhanget kan det finnas skäl att beakta regleringen i 4 kap. 1 § andra stycket 2 och 3 OSL, där det föreskrivs att det bör framgå när uppgifter har tillförts en allmän handling och, om de har ändrats eller gallrats, vid vilken tidpunkt detta har skett samt att allmänna handlingar inte bör innehålla förkortningar, koder eller liknande som kan försvåra insynen enligt tryckfrihetsförordningen.

4.9 Underrättelser till Justitiekanslern

För att Justitiekanslern ska kunna fullgöra sin uppgift att utöva kontroll över rättshjälpen krävs att tingsrätterna rapporterar in beslut och domar till Justitiekanslern i den omfattning som framgår av Domstolsverkets föreskrifter om rättshjälp (DVFS 2012:15 med ändringar, senast genom DVFS 2016:16).

Justitiekanslern har inte tagit del av anteckningar i tingsrättens arbetsdokument om att vissa beslut och domar ska expedieras till Justitiekanslern. Vid samtal med handläggarchefen Annelie Roy har hon dock bekräftat att handläggarna, även de nyanställda, är väl införstådda med de rutiner som gäller för expediering till Justitiekanslern. Varje handläggare har fått del av den senaste versionen av den blankett som Domstolsverket tillhandahåller för ändamålet. Justitiekanslern har vid sin genomgång inte funnit några särskilda brister i tingsrättens rutiner när det gäller underrättelser till Justitiekanslern.

5. Avslutande samtal

Vid det avslutande samtalet med tingsrättens personal – inklusive lagmannen Pia Johansson – redogjorde Justitiekanslern kortfattat för sina iakttagelser enligt avsnitt 4. Samtalet avslutades med att Justitiekanslern tackade för ett mycket vänligt bemötande från tingsrättens personal under inspektionen.