Skadestånd med anledning av att kommuns beslut om frihetsberövande vid låst enhet (LVU) saknade rättslig grund

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner TJ ersättning med 14 000 kr för lidande.

Ersättningen ska betalas ut av Justitiekanslern. 

Ärendet 

Bakgrund 

Ordföranden i Sociala myndighetsnämnden i Härryda kommun beslutade den 23 juni 2015 att omedelbart omhänderta TJ med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Beslutet underställdes Förvaltningsrätten i Göteborg den 24 juni 2015. Av underställningen framgick att Sociala myndighetsnämnden avsåg att ansöka om vård med stöd av 1 § andra stycket samt 2 och 3 §§ LVU. Den 24 juni 2015 beslutade Statens institutionsstyrelse (SiS) att TJ skulle placeras på låsbar enhet med stöd av 15 b § LVU.

Förvaltningsrätten beslutade den 1 juli 2015 (mål nr 6258-15) att fastställa det underställda beslutet om omedelbart omhändertagande. Förvaltningsrätten fann att det inte var sannolikt att TJ till följd av sitt beteende behövde beredas vård med stöd av 3 § LVU. Däremot bedömde förvaltningsrätten att det var sannolikt att TJ skulle beredas vård med stöd av 2 § LVU.

Efter att Sociala myndighetsnämnden ansökt om vård enligt LVU hölls muntlig förhandling i målet den 7 juli 2015. Vid förhandlingen uppmärksammades att TJ var placerad på en låsbar enhet trots att han var omhändertagen med stöd av 2 § LVU och sådan placering endast är tillåten med stöd av 3 § LVU. Förvaltningsrätten beslutade därför att TJ skulle flyttas från en låst till öppen avdelning med omedelbar verkan.

Förvaltningsrätten beslutade därefter i dom den 15 juli 2015 att TJ skulle beredas vård med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU. Förvaltningsrätten fann att det inte var visat att TJ behövde beredas vård med stöd av 3 § LVU. Efter överklagande fastställdes förvaltningsrättens dom av Kammarrätten i Göteborg den 23 september 2015 (mål nr 4249-15).

Med anledning av det inträffade anmälde TJ:s vårdnadshavare Sociala myndighetsnämnden i Härryda kommun till Riksdagens ombudsmän (JO). JO beslutade den 5 november 2015 att inleda en förundersökning om tjänstefel. Förundersökningen lades ner den 24 oktober 2016 men handläggningen fortsatte inom ramen för JO:s tillsyn. I ett beslut den 9 juni 2017 (dnr 4558-2015) riktade JO allvarlig kritik mot Sociala myndighetsnämnden i Härryda kommun med anledning av att TJ varit vårdad på en låsbar enhet trots att förvaltningsrätten hade beslutat om vård med stöd av 2 § LVU och att frihetsberövandet därför saknat lagstöd.

Begäran m.m.

TJ har begärt ersättning för lidande i enlighet med Justitiekanslerns praxis enligt frihetsberövandelagen med hänvisning till att han under tiden den 1 – 15 juli 2015 varit frihetsberövad utan lagstöd.   

Utredning

Justitiekanslern har inhämtat ett yttrande från Sociala myndighetsnämnden i Härryda kommun. Av yttrandet framgår bl.a. följande.

[…]

Förvaltningsrättens beslut kom in till socialtjänsten efter kontorstid den 1 juli 2015 och nämnden tog därför del av beslutet den 2 juli 2015. Socialtjänsten skulle ha informerat ungdomshemmet om att det saknades förutsättningar för att vårda TJ vid en låsbar enhet, i vart fall senast den 2 juli 2015, men underlät till följd av en feltolkning av förvaltningsrättens beslut att göra detta.

[…]

Avslutningsvis ska framhållas att socialtjänsten och nämnden ser mycket allvarligt på det inträffade och anser att den kritik som utdelats av JO är befogad och korrekt. Det är fullständigt oacceptabelt att en ung människa frihetsberövas utan lagstöd. Socialtjänsten har inlett ett arbete för att liknande situationer inte ska uppstå. Den 12 oktober 2016 reviderades och uppdaterades den rutin som används vid vårdinsatser enligt LVU. Det har också förtydligats att ansvarig socialsekreterare är skyldig att läsa domar samma dag som de meddelas. Kopia ska lämnas till metodhandledare samt ansvarig enhetschef och även dessa ska naturligtvis ta del av domen i sin helhet. Förtydligande har gjorts om att ansvarig handläggare samt hans eller hennes överordnade måste försäkra sig om huruvida vården ges med stöd av 2 eller 3 §§ LVU. Med tanke på beslutets stora rättsverkningar ska kopia av beslutet omgående faxas till den vårdgivare eller institution som ansvarar för den unge, bilaga 20. Arbetet med att revidera rutiner kommer att ske löpande och rättsutvecklingen kommer att bevakas.

[…]

Såsom ovan har framgått anser socialnämnden att den kritik som tidigare utdelas av JO i ärendet är både legitim och befogad. Socialnämnden anser också att TJ har rätt till ersättning för det lidande frihetsberövandet inneburit för honom. TJ:s ersättningsyrkande avser, såvitt får förstås, perioden 1 juli till 15 juli 2015. Som ovan framgått vårdades TJ emellertid på låsbar enhet mellan den 1 och 7 juli 2015, varför ersättning endast ska utgå för denna period.

Justitiekanslern har även inhämtat ett yttrande från SiS. Av yttrandet framgår bl.a. följande.

[…]

SiS beslut om vård på låsbar enhet den 24 juni 2015

Endast den som vårdas med stöd av 3 § LVU får placeras på en låsbar enhet. Den 24 juni 2015 fattade SiS beslut om att TJ skulle vårdas på en låsbar enhet. Detta beslut vilade på de underlag som nämnden skickat in, dvs. nämndordförandens beslut om det omedelbara omhändertagandet, nämndens underställning till förvaltningsrätten och nämndens anmälan om behov av plats där det bl.a. framgår att det var TJ:s eget beteende (3 § LVU) som låg till grund för anmälan. SiS bedömning är att det fanns lagliga förutsättningar för att vårda TJ vid en låsbar enhet fram till förvaltningsrättens beslut den 1 juli 2015. Det förhållandet att grunden för vården ändrades i och med förvaltningsrättens beslut, innebär inte att beslutet om vård på låsbar enhet vid beslutstillfället vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt.

Perioden den 1 – 7 juli 2015

Den vård som TJ var underkastad hade ursprungligen stöd i det nämndbeslut som fattats och som underställts förvaltningsrätten. Lagstödet upphörde när förvaltningsrätten visserligen fastställde det underställda beslut, men skälsvis uttalade att det inte fanns sannolikhet för att vård skulle beredas honom med stöd av 3 §. Vad förvaltningsrätten beslutat kom dock inte till SiS kännedom förrän den 7 juli. Vården på låst avdelning upphörde då omedelbart.

Det är sålunda klarlagt att TJ under perioden den 1 juli – 7 juli vårdades på låst avdelning och alltså var frihetsberövad utan att det fanns stöd för detta.

[…]

Perioden den 8 – 15 juli 2015

När det gäller resterande period som TJ har ansökt om skadestånd för, dvs. den 8 – 15 juli 2015, framgår av utredningen att TJ inte längre vårdades på en låsbar enhet utan på en öppen avdelning vid Ljungbacken. Någon rätt till eventuell ersättning för denna period kan därför inte föreligga.

Justitiekanslerns bedömning

I 5 § frihetsberövandelagen anges att den som har varit berövad friheten till följd av ett beslut vid myndighetsutövning har rätt till ersättning om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. Ersättning med stöd av den aktuella bestämmelsen betalas ut av staten (jfr 1 § frihetsberövandelagen). 

En förutsättning för rätt till ersättning enligt 5 § frihetsberövandelagen är att det har varit fråga om ett frihetsberövande. Med detta avses ingrepp som

innebär att någon genom inspärrning eller övervakning är faktiskt hindrad att förflytta sig utanför ett rum eller ett annat relativt starkt begränsat område (se prop. 1997/98:105 s. 12 och 53).

TJ har under tiden den 24 juni – 7 juli 2017 varit placerad på en låsbar enhet vid ett särskilt ungdomshem. En sådan placering är att betrakta som ett frihetsberövande i den mening som avses i frihetsberövandelagen (jfr Justitiekanslerns beslut med dnr 7681-15-40, 435-13-41 och 3509-12-41).   

Kravet att det ska stå klart att åtgärden har vilat på felaktiga grunder innebär att rätten till ersättning enligt bestämmelsen ska bedömas restriktivt. Det krävs att en efterhandskontroll klart visar att beslutet med hänsyn till de omständigheter som då har blivit kända inte borde ha fattats om omständigheterna hade varit kända vid beslutstillfället. Bestämmelsen är avsedd enbart för helt klara fall där grunden för åtgärden på ett iögonenfallande sätt framstår som felaktig. Som utgångspunkt är det den skadelidande som ska bevisa de omständigheter som gör att åtgärden ska anses oriktig (jfr prop. 1997/98:105 s. 53). 

Placering vid låsbar enhet enligt 15 b § LVU är endast tillåten vid vård som beslutats med stöd av 3 § LVU. Efter att förvaltningsrätten den 1 juli 2017 funnit att det inte var sannolikt att vård skulle beredas med stöd av 3 § LVU kunde alltså TJ inte längre vara placerad vid låsbar enhet. I enlighet med JO:s beslut den 9 juni 2017 konstaterar därför Justitiekanslern att TJ under tiden den 1 – 7 juli 2015 varit frihetsberövad utan lagstöd. Det står därmed klart att beslutet att frihetsberöva TJ genom placering på en låsbar enhet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt i den mening som avses i 5 § frihetsberövandelagen. TJ är därför berättigad till ersättning enligt denna bestämmelse. Med hänsyn till TJ:s ålder och frihetsberövandets längd bestäms ersättningen till 14 000 kr.

Under tiden den 8 – 15 juli 2015 var TJ inte längre placerad vid en låsbar enhet. Utredningen i ärendet ger därför inte stöd för bedömningen att TJ även under denna period skulle ha varit frihetsberövad till följd av ett beslut som vilat på felaktiga grunder och därför varit oriktigt. Någon ersättning med stöd av 5 § frihetsberövandelagen kan därför inte utgå för denna period.

Mot bakgrund av att de aktuella händelserna har granskats av JO saknas anledning för Justitiekanslern att vidta några ytterligare åtgärder inom ramen för sin tillsynsverksamhet.