Skadeståndsanspråk mot staten med hänsyn till Skatteverkets beslut och agerande

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår NB:s anspråk.

Bakgrund

Inkomståret 2009

Skatteverket beslutade om revision av NB den 8 december 2009. Revisionen omfattade tidsperioden 1 januari 2006 – 31 december 2009 och gällde byggnadsarbeten på fastigheter som Skatteverket bedömde vara näringsfastigheter.

Den 12 augusti 2010 fattade Skatteverket beslut om att bl.a. skönsmässigt beräkna NB:s kapitalvinst från försäljning av näringsfastighet med byggnad om 36 lägenheter till visst belopp. Skattetillägg med 10 procent beslutades också. NB överklagade beslutet.

I ett obligatoriskt omprövningsbeslut den 22 oktober 2015 beslutade Skatteverket att vid kapitalvinstberäkningen medge avdrag med visst med belopp för underskott i den näringsverksamhet som den aktuella fastigheten tillhörde, att – som en följd av det medgivna avdraget – beräkna den skattepliktiga kapitalvinsten till ett lägre belopp än tidigare, samt att även sätta ned underlaget för skattetillägg i motsvarande mån. Ändringen berodde på att Skatteverket i det tidigare beslutet inte hade beaktat bestämmelsen i 45 kap. 32 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Ändringen ledde till att skatten sattes ned med visst belopp. Nedsättningsbeloppet fördes NB:s skattekonto till godo den 22 oktober 2015. Skatteverket överlämnade sedan överklagandet till Förvaltningsrätten i Stockholm, som den 31 mars 2016 beslutade att avslå överklagandet (mål nr 22977-15).

Inkomståret 2012

Den 12 november 2013 beslutade Skatteverket att bestämma NB:s skattepliktiga vinst vid försäljning av en fastighet till visst belopp. NB hade inte lämnat någon deklaration och beloppet beräknades därför med ledning av uppgifter om anskaffningsutgift och avyttringspris som Skatteverket hade. Ett tidigare medgivet uppskov återfördes också till beskattning.

Den 3 juli 2015 kom NB in med en inkomstdeklaration. Han begärde också uppskov med beskattningen. Skatteverket beslutade genom omprövningsbeslut den 13 januari 2016 den skattepliktiga vinsten i enlighet med de uppgifter NB hade lämnat i deklarationen. Skatteverket beslutade att inte medge uppskov med beskattningen. NB överklagade beslutet. Skatteverket beslutade den 24 mars i ett obligatoriskt omprövningsbeslut att bevilja NB ytterligare avdrag och överlämnade sedan överklagandet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Förvaltningsrätten beslutade att avslå överklagandet den 11 augusti 2016 (mål nr 6242-16). 

Brottsanmälan

På grund av det som framkom genom revisionen gjorde Skatteverket den 15 juni 2010 en anmälan till Ekobrottsmyndigheten om misstanke om försvårande av skattekontroll, skattebrott och bokföringsbrott, begångna under perioden 2006 – 2010. Åklagaren väckte åtal mot NB för grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Åtalet för grovt skattebrott avvisades av tingsrätten genom ett slutligt beslut den 31 juli 2013 med hänvisning till förbudet mot dubbel lagföring. Vid huvudförhandlingen i maj 2015 lade åklagaren ner åtalet för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll med hänvisning till att gärningarna var preskriberade. När det gällde åtalet för grovt bokföringsbrott bedömde tingsrätten att dessa gärningar inte kunde anses som grova och de hade därför preskriberats vid tingsrättens prövning. Tingsrätten ogillade således åtalet.

Anspråket och utredningen

NB:s begäran

NB har begärt skadestånd av staten med 13,3 miljoner kr, varav 9,8 miljoner kr för utebliven inkomst, 1,5 miljoner kr för skador på hans hälsa, 700 000 kr för hans förlorade politisk karriär, 1 miljon kr för hans förlorade familjeliv och 300 000 kr för hans förlorade sociala liv. Han har som grund för sitt anspråk anfört i huvudsak följande.

Skatteverkets beskattningsbeslut för inkomståren 2009 och 2012 är felaktiga.

När det gäller inkomståret 2009 var Skatteverkets beslut att skönstaxera honom samt påföra skattetillägg fel. Han hade skickat in alla handlingar i tid men Skatteverket beslutade ändå om skattetillägg. Skatteverket undervärderade byggnationskostnaden och erkände sitt fel hos förvaltningsrätten.

När det gäller inkomståret 2012 räknade Skatteverket på en vinst om ca 9 miljoner kr på en försäljning om 8,3 miljoner kr. Det var nästan tre gånger så högt som den riktiga vinsten.

Skatteverket har även felaktigt anmält honom för brott. Det var fel att anmäla honom eftersom han hade påförts skattetillägg och därför inte kunde dömas till straff för samma gärning. Skatteverket borde ha haft kunskap om detta. Skatteverket borde även kunna skillnaden mellan grovt bokföringsbrott och om det inte var fråga om något brott alls.

Skatteverkets yttrande

Skatteverket har med ett eget yttrande lämnat över anspråket hit och anfört i huvudsak följande.

När det gäller inkomståret 2009 har Skatteverket i beslutet den 12 augusti 2010 beräknat vinsten vid försäljningen av en näringsverksamhet till visst belopp. I samma beslut bestämde Skatteverket skönsmässigt ett underskott i den näringsverksamhet som fastigheten tillhörde. Skatteverket skulle enligt 45 kap. 32 § IL ha dragit av underskottet vid kapitalvinstberäkningen. Det gjordes inte vilket ledde till att NB påfördes för mycket skatt. Detta skulle kunna vara ett sådant förbiseende som kan medföra skadeståndsansvar för staten. Skatteverket ändrade beslutet genom det obligatoriska omprövningsbeslutet den 22 oktober 2015.

När det gäller inkomståret 2012 bestämde Skatteverket underlaget för beskattning genom skönstaxering eftersom NB inte hade lämnat någon deklaration. Vinsten beräknades med stöd av de uppgifter Skatteverket hade tillgång till. Skatteverket hade lagstöd för att beräkna underlag för att ta ut skatt till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet. Att ett sådant beslut ändras efter att skattebetalaren lämnat en inkomstdeklaration kan inte innebära att beslutet är felaktigt i den mening som avses i skadeståndslagen.

När det gäller Skatteverkets brottsanmälan finns i 17 § skattebrottslagen (1971:69) bestämmelser enligt vilka verket ska göra en anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt skattebrottslagen har begåtts eller att någon gjort sig skyldig till bokföringsbrott eller grovt bokföringsbrott. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs. En anmälan ska äga rum så snart det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning. Vid skattebrottslagens tillkomst var utgångspunkten att skattetillägg skulle påföras även i de fall gärningen föranledde åtal och dom i ett skattebrottmål. Frågan om det svenska systemet stred mot Europakonventionen prövades genom flera avgöranden. Genom pleniavgörandena NJA 2013 s. 502 och HFD 2013 ref. 71 slog Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen fast att beslut om skattetillägg utgör hinder för åtal beträffande samma oriktiga uppgifter och omvänt. Vid tidpunkten för anmälan, den 15 juni 2010, fanns det anledning för Skatteverket att anta att brott hade begåtts. Någon anledning för Skatteverket att anta att brotten inte skulle medföra påföljd fanns inte eftersom den då rådande uppfattningen var att ett beslut om skattetillägg inte utgjorde hinder mot åtal för skattebrott avseende samma oriktiga uppgift.  

När det gäller de begärda beloppen så har NB inte visat att det finns ett adekvat orsakssamband mellan de påstådda felen och några ekonomiska skador av det slag han uppger att han drabbats av. Han har inte heller styrkt skadorna och dess omfattning.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta person­skada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Skatteverkets handläggning av och beslut i ärenden är sådan verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. I vissa fall kan skade­stånd för ideell skada även utgå på den grunden att den skadelidandes fri- eller rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts.  

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en myn­dig­­het eller en domstol har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. Endast rena förbise­enden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Bedömning

Inkomståret 2009

När det gäller inkomståret 2009 så har Skatteverkets beslut att skönsmässigt beräkna kapitalvinst samt påföra skattetillägg prövats av förvaltningsrätten. NB begärde då att omkostnadsbeloppet skulle bestämmas annorlunda samt att han skulle befrias från skattetillägget. Förvaltningsrätten avslog hans överklagande. Som skäl framgick bl.a. att det ankom på NB att visa vilka byggnationskostnader han haft och att kostnaderna i avsaknad av sådan utredning får uppskattas till ett skäligt belopp (skönstaxering). Förvaltningsrätten konstaterade även att fanns grund för att påföra skattetillägg. Den omständigheten att förvaltningsrätten gjort samma bedömning som Skatteverket i fråga om skönstaxering och skattetillägg talar för att det inte varit fråga om någon uppenbar oriktig bedömning från Skatteverkets sida.

Skatteverket hade innan prövningen i förvaltningsrätten medgett avdrag för underskott i näringsverksamhet. Skatteverket har medgett att verket skulle ha dragit av underskottet vid kapitalvinstberäkningen och att underlåtenhet att göra detta skulle kunna utgöra ett förbiseende som kan medföra skadeståndsansvar för staten. Av utredningen framgår dock att beloppet tillgodoförts NB:s skattekonto den 22 oktober 2015. Även om Skatteverkets underlåtenhet att dra av underskottet skulle kunna utgöra fel eller försummelse finns det ingen utredning som visar att detta orsakat någon skada.

Sammantaget framgår det inte av utredningen att det finns någon skadeståndsskyldighet för staten för förmögenhetsskada avseende inkomståret 2009.

Inkomståret 2012

När det gäller inkomståret 2012 framgår av utredningen att Skatteverket har beslutat att genom skönstaxering bestämma NB:s skattepliktiga vinst vid försäljning, eftersom någon deklaration inte lämnats in. Justitiekanslern instämmer i Skatteverkets bedömning att den omständigheten att ett beslut ändras efter att nya uppgifter tillkommit inte innebär att det ursprungliga beslutet varit felaktigt. Av utredningen framgår således inte heller att det föreligger någon skadeståndsskyldighet för staten för förmögenhetsskada avseende inkomståret 2012.

Brottsanmälan

Skatteverket gjorde brottsanmälan i juni 2010.

Så som Skatteverket har anfört var rättsläget när det gäller frågan om ett beslut om skattetillägg utgjorde hinder för åtal beträffande samma gärning länge oklart. I tiden före avgörandet NJA 2013 s. 502 (den 11 juni 2013) innebar den tolkning som Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen hade gjort att det inte förelåg hinder mot att tillämpa det svenska systemet med dubbla sanktioner och två förfaranden vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet. Att Skatteverket godtog denna tolkning när verket tillämpade regelverket i tiden fram till Högsta domstolens ändrade ställningstagande i juni 2013 kan således inte innebära att verket agerat oaktsamt på ett sådant sätt som är en förutsättning för skadeståndsskyldighet.

När det gäller övriga brottsmisstankar har den omständigheten att brotten preskriberats vid tidpunkten för domstolens prövning inte någon betydelse för frågan om Skatteverkets anmälningsskyldighet. Någon grund för skadestånd för förmögenhetsskada finns därför inte heller på grund av Skatteverkets brottsanmälan.

Övriga frågor

Det som NB har anfört och vad som i övrigt framgår av utredningen ger inte heller underlag för bedömningen att det har begåtts något sådant integritetskränkande brott som är en förutsättning för att ersättning för ideell skada ska utgå. Inte heller har NB:s rättigheter enligt Europakonventionen överträtts. NB:s begäran om skadestånd ska därför avslås.