Inspektion av Kronofogdemyndighetens enhet för betalningsföreläggande, kontoret Luleå den 15 och 16 maj 2018

1. Beslutets huvudsakliga innehåll 

Handläggningen vid Kronofogdemyndighetens enhet för betalnings­före­­lägganden, kontoret i Luleå, framstår som rättssäker och väl fungerande. Verksamheten påverkas dock negativt av brister i delgivningsförfarandet. Handläggningstiden blir många gånger alltför lång i de mål där del­givning med delgivningskvitto inte fungerar. Justitiekanslern efter­frågar i dessa mål förbättrade bevak­ningsrutiner. 

I beslutet görs också vissa uttalanden i samband med genomgången av enskilda mål. 

2. Inledning 

Justitiekanslern har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra för­fattningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Justitiekanslerns tillsyn omfattar bland annat Kronofogdemyndigheten. 

Som ett led i sin tillsyn inspekterade Justitiekanslern i november 2017 Kronofogdemyndighetens enhet för betalningsföreläggande, kontoret i Visby. Iakttagelserna vid den inspektionen redovisades i ett beslut den 21 december 2017 (Justitiekanslerns ärende nr 11704-17-2.5). 

För att följa upp iakttagelserna och få en bredare bild av verksamheten vid enheten för betalningsföreläggande, beslutade Justitiekanslern att inspektera även enhetens kontor i Luleå. Inspektionen genomfördes den 15 och 16 maj 2018 i Krono­fogdemyndighetens lokaler i Luleå. 

3. Inspektionen 

3.1 Inspektionens syfte och inriktning 

Det övergripande syftet med inspektionen var att granska Luleåkontorets handläggning av mål om betalningsföreläggande och handräck­ning för att kontrollera om reglerna i lagen (1990:746) om betalnings­före­läg­gande och handräckning (BfL) hade följts. Särskild uppmärksamhet ägnades åt handläggningstider, delgivning och överlämnande av mål till rätt domstol. 

Vid inspektionen kom Justitiekanslern även att granska kontorets handläggning av mål om europeiskt betalningsföreläggande, för att kontrollera om handläggningen skedde i enlighet med lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EU-förordningen). 

3.2 Inspektionens genomförande 

Justitiekanslern tog inför inspektionen del av Kronofogdemyndighetens rutinbeskrivning för summarisk process samt myndighetens arbetsordning, delegationsordning, årsredovisning för 2017 och verksamhetsplan för 2018. 

Under inspektionen granskade Justitiekanslern

• de 100 först inkomna målen om betalningsföreläggande i september 2017, oktober 2017 och november 2017,
• de 50 först inkomna målen om europeiskt betalningsföreläggande 2017,
• de 50 först inkomna målen om vanlig handräckning under perioden september till november 2017,
• de 14 mål om särskild handräckning som inkom under 2017,
• de 150 äldsta pågående målen (oavsett kategori) och
• de 100 först överlämnade målen till tingsrätt i april 2017. 

Justitiekanslern samtalade under inspektionen med personalen vid kontoret och tog del av statistik om antalet ansökningar och utslag m.m. (se vidare under avsnitt 3.3 nedan). Inspektionen avslutades med att Justitiekanslern redogjorde för sina iakttagelser vid ett samtal med personalen på kontoret. 

Luleåkontoret har lämnat skriftliga kommentarer över Justitiekanslerns synpunkter och iakttagelser. 

3.3 Inledande samtal 

Ett inledande samtal ägde rum med representanter för Kronofogde­myndigheten. 

Justitiekanslern informerade om inspektionens syfte och inriktning. Därefter gav Kronofogdemyndigheten en kort beskrivning av Luleåkontorets arbete med mål om betalningsföreläggande och handräckning. Av den statistik som presenterades framgick bl.a. att det under 2017 kom in cirka 230 000 ansök­ningar om betalningsföreläggande och vanlig handräck­ning samt 176 ansökningar om europeiskt betalningsföreläggande till Luleåkontoret. Därutöver kom det in cirka 1 300 ansökningar om särskild hand­räck­ning till betalningsföreläggandeenheten totalt. Omkring 110 000 utslag meddelades i Luleå och ca 100 000 mål avskrevs efter att ansökan hade återkallats. 

Kronofogdemyndigheten framförde att det förekommit vissa delgivningsproblem. Myndigheten framhöll att det arbetas aktivt med delgivningsfrågor för att delgivning ska kunna ske snabbare och mer effektivt, t.ex. genom att nya arbetssätt införs där sökanden involveras i ett tidigt skede. Kontoret har vidare lokala delgivningsmän för delgivning i Norrbottens län, vilket fungerar bra. Det pågår även rekrytering av ytterligare delgivningsmän. Dessutom kommer Kronofogdemyndigheten att införa ett nytt IT-stöd för summarisk process i november 2018, vilket kommer att underlätta arbetet med delgivning. 

4. Iakttagelser vid inspektionen 

4.1 Övergripande iakttagelser 

Justitiekanslerns övergripande intryck vid inspektionen var att verksamheten vid kontoret i Luleå fungerar väl. De synpunkter som Justitiekanslern har gäller framför allt handläggningstiderna i vissa mål och kontorets rutiner för bevakning av delgivning (se vidare under avsnitt 4.2 och 4.7 nedan). Iakttagelserna i den delen var i stort sett desamma som vid inspektionen av kontoret i Visby. Det ska samtidigt lyftas fram att handläggningen i många fall, när delgivning med delgivningskvitto lyckas, framstår som mycket effektiv. 

De mål som Justitiekanslern granskade hade i allt väsentligt handlagts på det sätt som föreskrivs i BfL och som följer av reglerna om europeiskt betalningsföreläggande. Handläggningen framstår alltså som rättssäker (se vidare under avsnitt 4.3–4.7 nedan). Luleåkontoret handlägger ett stort antal mål varje år och de enstaka handläggningsfel som Justitiekanslern kunde notera gav inte anledning till oro för verksamhetens kvalitet. De mål som hade överlämnats till tingsrätt för vidare handläggning hade i nästan samtliga fall lämnats till rätt domstol (se vidare under avsnitt 4.6 nedan). 

4.2 Handläggningstider och delgivning 

Den summariska processen syftar till att den som har ett krav mot någon annan ska kunna få detta fastställt på ett snabbt, enkelt och billigt sätt genom ett utslag. Av Kronofogdemyndighetens verksamhetsplan för 2018 framgår att myndighetens mål är att medianvärdet för antalet dagar innan borgenärens fordran fastställs inte ska vara högre än 30. 

I majoriteten av de mål som granskades förekom inte något dröjsmål vid utsändande av förelägganden. I mål om betalningsförelägganden och vanlig handräckning skickades föreläggandena oftast ut inom tre dagar från att ansökan kommit in. 

I de fall där delgivning med delgivningskvitto, s.k. vitt kort, skedde i ett tidigt skede var den sammanlagda handläggningstiden mycket kort. I regel meddelades utslag inom en vecka från yttrandefristens utgång. Myndighetens mål om 30 dagars handläggningstid uppnåddes i en stor del av de fall som granskades. Sökanden fick i dessa fall en exekutionstitel snabbt och effektivt. Även när ansökningarna hade återkallats fattades beslut om avskrivning mycket snabbt. 

När delgivning inte kunnat ske på ordinärt sätt, och därför lämnats över till den särskilda delgivningsenheten, blev handläggningstiden lång i flera mål. 

I målen om betalningsföreläggande och vanlig handräckning gick det inte att följa vilka åtgärder som delgivningsenheten vidtagit. Det var inte heller möjligt att se om några kontakter tagits med delgivningsenheten för att följa upp vad som hände i målen. Trots att bevakningstider funnits angivna i målen synes dessa i många fall inte ha följts upp. I de mål där hindersbevis inkommit fanns däremot antecknat på bevisen vilka åtgärder som delgivningsenheten hade vidtagit. Utifrån dessa drar Justitiekanslern slutsatsen att delgivningen i många fall inte har drivits framåt med tillräcklig kraft. Exempelvis har det gått det lång tid mellan försöken att delge svaranden. 

I de ärenden där det framgick att svaranden kontaktat Kronofogdemyndigheten med fråga om hur målet fortskred hade svaren i de flesta fall dokumenterats. Dessa svar var bra och tydliga. I flera ärenden gick det emellertid inte att se om svar hade lämnats eller inte. Detta gäller både i mål där enheten för betalningsförelägganden och delgivningsenheten förväntas svara. 

Justitiekanslern noterade att enheten för betalningsförelägganden i flera fall, efter samråd med jurist, underkände de delgivningsbevis som inkommit från olika delar av landet. Det tyder på att enheten har god kontroll på att delgivningarna sker i enlighet med de krav som ställs upp i delgivningslagen. 

4.3 Mål om betalningsföreläggande 

Allmänt om handläggningen

 

Handläggningen framstod som både rättssäker och omsorgsfull i de mål som granskades. Det hade gjorts rimliga och välgrundade tolkningar av vad som var att betrakta som ett bestridande från svarandens sida. Vid behov hade Luleåkontoret tagit kontakt med svaranden, för att få klargöranden. 

Kontoret hade i flera fall också begärt kompletteringar från sökanden, bl.a. när grunden för yrkandet varit oklar eller när det varit oklart om sökanden menade att det fanns en eller flera svarande. De förelägganden som fanns var lätta att förstå och innehöll ofta hänvisningar till lagbestämmelser. 

Olika handläggningsåtgärder var generellt sett väl dokumenterade. 

En fråga som kan diskuteras, och som inte är specifik för Luleåkontoret, är utformningen av de förlägganden som sänds till svaranden. Under rubriken ”Sökandens yrkanden” sägs att ”Sökanden har hos Kronofogdemyndigheten ansökt om att ni ska förpliktas att betala nedanstående belopp till sökanden”. Det framgår alltså att myndigheten inte har prövat kravet materiellt utan att det endast är sökandens uppfattning, som svaranden kan motsätta sig, att betalningsskyldighet föreligger. När det gäller sökandens yrkande om ersättning för kostnader är utformningen annorlunda. Under rubriken ”Kostnader” sägs att ”Ni ska ersätta sökandens kostnader för…”. Detta kan ge intryck av att det redan har fattats beslut i fråga om kostnaderna och att svaranden är skyldig att betala dessa oavsett utgången i övrigt. Det kan ifrågasättas om det inte även i den delen borde framgå att det endast är sökandens uppfattning om betalningsskyldighet som redovisas. Det kan med andra ord övervägas om föreläggandena borde ha samma utformning vad gäller kostnader som vad gäller yrkanden i sak. 

Justitiekanslern noterade brister i handläggningen av följande mål. 

Bristande uppföljning av delgivningsåtgärd

 

I ett mål hade en underrättelse skickats till svaranden om att delgivning skett genom att handlingarna lämnats till en medlem av svar­andens hushåll (s.k. surrogatdelgivning). I meddelandet hade angetts att svaranden ansågs delgiven den 13 december 2017. Såvitt framgick av de handlingar Justitiekanslern tagit del av hade det därefter inte vidtagits någon åtgärd i målet. Kronofogdemyndigheten har för sin del förklarat att det inte hade inkommit något sådant underlag från stämningsmannen som krävdes för att registrera delgivningen. Justitiekanslern konstaterar att det av akten framgick att en underrättelse om delgivning hade skickats till svaranden. Det ankommer på Kronofogdemyndigheten att ha rutiner som möjliggör uppföljning av delgivningsåtgärder. För det fall en genomförd delgivning inte bedöms vara godtagbar bör ett sådant ställningstagande dokumenteras.       

Fortsatt handläggning trots återkallelse

 

I ett mål hade sökanden yrkat att svaranden skulle förpliktas att dels betala ett visst belopp, dels avflytta från en bostadsrättslägenhet. Till ansökan bifogades en underrättelse om att svaranden hade rätt att återvinna bostadsrätten genom att betala skulden inom en viss tid från delgivning. I en skrivelse som inkom från sökanden den 9 juni 2017 framgick att svaranden hade betalat hela skulden och att ärendet i dess helhet återkallades för det fall betalning skett före återvinningsfristens utgång. Svaranden var vid denna tidpunkt inte delgiven och återvinningsfristen hade således inte börjat löpa. Målet borde därmed ha skrivits av på grund av sökandens återkallelse. Handläggningen fortsatte emellertid och svaranden delgavs genom s.k. spikning den 7 september 2017. Utslag meddelades dock inte och såvitt framgår hade inte heller någon annan åtgärd vidtagits. Målet är inte avslutat.

 

Långsam handläggning 

 

I ett mål hade en ansökan om betalningsföreläggande kommit in till Kronofogdemyndigheten den 7 april 2017. Svaranden, ett aktiebolag, försattes i konkurs några dagar senare. Myndigheten underrättade sökanden om konkursen och upplyste om att handläggningen av målet skulle komma att fortsätta, om inte ansökan om betalningsföreläggande återkallades senast den 3 maj 2017. Någon återkallelse kom inte in. Myndigheten fortsatte dock inte handläggningen, utan gav på nytt sökanden tillfälle att återkalla ansö­kan, denna gång senast den 7 juni 2017. Någon återkallelse kom fortfarande inte in. Enligt dagboken hade därefter ingenting hänt i målet förrän den 16 april 2018, då myndigheten förelade svaranden att yttra sig över ansökan. 

Justitiekanslern konstaterar att handläggningen av målet borde ha kunnat fortsätta redan i maj 2017. Nu kom den fortsatta handläggningen att dröja till april 2018 och någon förklaring till den långa perioden av inaktivitet gick inte att utläsa av de handlingar som Justitiekanslern hade fått del av. 

Felaktig delgivning av en person med god man 

I ett mål hade Kronofogdemyndigheten fått information om att svaranden hade personlig assistans och inte var delgivningsbar. Detta framgick av ett hindersbevis. Trots detta erbjöds sökanden att ombesörja delgivningen på egen hand. Det kom därefter in ett delgivningskvitto, som var undertecknat av en person som uppgav sig vara god man för svaranden. Myndigheten skrev till svaranden och angav att delgivning inte hade skett. Svaranden uppmanades att skriva under delgivningskvittot själv eller att komma in med ett godmansförordnande eller en fullmakt för den person som hade skrivit under delgivningskvittot. Myndigheten beslutade därefter att låta sökanden ombesörja delgivningen, enligt det tidigare erbjudandet. I slutänden skrevs målet av eftersom ansökan återkallades. 

Med hänsyn till uppgifterna om att svaranden hade personlig assistans och inte var delgivningsbar, anser Justitiekanslern att sökanden inte skulle ha erbjudits att ombesörja delgivningen (jfr 30 § BfL samt avsnitt 13.9 och 49 i Kronofogdemyndighetens rutinbeskrivning för summarisk process). 

Erbjudandet om partsdelgivning skulle under alla förhållanden ha återkallats när det undertecknade delgivningskvittot kom in. Kronofogde­myn­digheten skulle då ha vänt sig till kommunens överförmyndare, eller till den uppgivne gode mannen, för att undersöka om det fanns ett godmansförord­nande (jfr avsnitt 13.7 i rutinbeskrivningen för summarisk process). Svaranden själv borde inte ha tillfrågats om detta, eftersom det fanns tydliga indikationer på att hon behövde hjälp i sina kontakter med myndigheten. 

Vid inspektionen av Kronofogdemyndighetens kontor i Visby noterade Justitiekanslern en liknande brist i samband med delgivningen av person som hade förvaltare. Det finns skäl att påminna om att den som har god man eller förvaltare behöver hjälp med att tillvarata sina intressen. Det är därför viktigt att Kronofogdemyndigheten utreder förhållandena, t.ex. genom att vända sig till överförmyndaren, när det finns tecken på att svaranden har god man eller förvaltare. 

4.4 Mål om vanlig handräckning 

De mål som Justitiekanslern granskade hade i allt väsentligt handlagts på det sätt som föreskrivs i BfL. Handläggningen framstod alltså som rättssäker. Granskningen visade att Luleåkontorets kompletteringsförelägganden var relevanta och tydliga. Justitiekanslern efterfrågar dock förbättrade rutiner för uppföljning i de fall där delgivningen lämnats över till den särskilda delgivningsenheten. 

4.5 Mål om särskild handräckning 

Handläggningen framstod som snabb och omsorgsfull. Kompletteringar från sökanden begärdes i de fall där det var påkallat och olika handläggningsåtgärder var väl dokumenterade. Interimistiska yrkanden prövades såvitt framgick snabbt och noggrant. När utslag eller beslut överklagades till domstol lämnades hand­lingarna över skyndsamt till domstolen. Några brister beträffande bevakning av delgivning observerades inte i de granskade målen om särskild handräckning. 

4.6 Överlämnande till rätt domstol 

Enligt 36 § BfL ska Kronofogdemyndigheten, om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, överlämna målet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig att handlägga målet. 

Vid granskningen av de mål som överlämnats till tingsrätt konstaterades att överlämnande genomgående skedde i enlighet med lag. I endast ett av de granskade fallen överlämnades målet till fel tingsrätt, trots att det av handlingarna framgick vilken tingsrätt som var behörig. 

I ett mål framgick att svarandebolaget hade sitt säte i Helsingborg. Kronofogdemyndigheten överlämnade målet till Malmö tingsrätt, trots att behörig domstol var Helsingborgs tingsrätt. Det står klart att Kronofogdemyndigheten i detta fall har tillämpat 36 § BfL felaktigt.  

4.7 Mål om europeiskt betalningsföreläggande

Luleåkontoret handlägger Kronofogdemyndighetens samtliga mål om europeiskt betalningsföreläggande. Handläggningen framstod som välskött och effektiv. I de fall där fordran var obestridd uppfyllde Kronofogdemyndigheten EU-förordningens krav på ett snabbt, billigt och enkelt förfarande. 

Föreläggandena utfärdades inom 30 dagar vilket är inom EU-förordningens tidsfrist. I de fall där begäran om komplettering bedömdes nödvändig skedde detta omgående. Ansökningar som föll utanför EU-förordningens tillämpningsområde avvisades också i ett tidigt skede. 

Handläggningstiderna var i vissa fall långa när delgivning skulle ske i ett annat EU-land. I sådana fall ska den mottagande domstolen, enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EU:s delgivningsförordning), så snart som möjligt och under alla omständigheter senast sju dagar efter mottagandet skicka ett kvitto till det sändande organet. Vidare ska den mottagande domstolen enligt artikel 7.2 i EU:s delgivningsförordning underrätta det sändande organet om det inte varit möjligt att delge handlingarna inom en månad. 

I flera mål där den utländska domstolen inte hade skickat kvitto eller underrättelse hade Kronofogdemyndigheten ställt frågor till domstolen. I några fall hade dock förfrågan skickats först efter flera månader. I ett fall gjordes förfrågan först sex månader efter att hand­lingarna översänts till den utländska domstolen, varvid det framkom att domstolen aldrig hade mottagit handlin­garna. Det är därför av vikt att Kronofogdemyndigheten regelbundet kontrollerar delgivningsförfarandets gång, inte minst när kvitto på mottagande eller underrättelse om delgivningssvårigheter inte har skett. 

Justitiekanslern noterade brister i handläggningen av två mål. 

I ett mål hade irländsk domstol, som svar på Kronofogdemyndighetens begäran om hjälp med delgivning, angett att svaranden bytt före­tags­namn och begärt att Kronofogdemyndigheten skulle skicka en ny begäran med det rätta företagsnamnet. Kronofogdemyndigheten avvisade ansökan enligt 6 § lagen om europeiskt betalningsföreläggande då myndigheten bedömde fortsatta delgivningsförsök som lönlösa. Bedömningen framstår som tveksam, eftersom myndigheten hade möjlighet att tillmötesgå begäran alternativt att begära komplettering från sökanden. 

I ett mål hade en ansökan getts in som rörde skadestånd på grund av brott, vilket utgör en fordran på utomobligatorisk grund och därmed faller utanför EU-förordningens tillämpningsområde. Sökanden förelades i detta fall att komplettera med uppgift om fordran var förfallen till betalning. Efter att svar inkommit avvisades ansökan på den grunden att fordran föll utanför EU-förordningens tillämpningsområde. Kronofogdemyndigheten kunde och borde i detta fall ha avvisat ansökan direkt när den kom in. 

5. Avslutande samtal 

Justitiekanslern redogjorde vid ett avslutande samtal övergripande för de iakttagelser som hade gjorts av inspektionsteamet.