Skadeståndsanspråk mot staten med hänvisning till Skatteverkets handläggning och beslut i ett ärende avseende inkomstbeskattning

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår NNs anspråk. 

Ärendet

Bakgrund

NNs inkomstdeklaration för beskattningsåret 2015 inkom till Skatteverket i maj 2016. Skatteverket påbörjade en utredning genom att den 22 augusti 2016 skicka ut en förfrågan till honom. NN yttrade sig i ärendet den 26 september 2016. Med anledning av NNs yttrande skickade Skatteverket den 25 november 2016 ut en kompletterande förfrågan. Ärendet hade då fått en ny handläggare. I förfrågan blev NN erbjuden besök för att underlätta att svara på utsända frågor. NN begärde förlängd svarstid och tackade nej till erbjudet besök. Han begärde därefter ytterligare förlängd svarstid, som Skatteverket beviljade och kom sedan in med svar den 12 januari 2017.

Skatteverket skickade den 29 mars 2017 ett övervägande om omprövning av beslutet om NNs inkomstbeskattning för beskattningsåret 2015 till honom. NN kontaktade Skatteverket den 12 april 2017 och ställde frågor om övervägandet. Eftersom handläggaren då inte var på plats fick han tala med en annan handläggare. Samma dag inkom NN med skriftliga synpunkter på övervägandet.

Skatteverket beslutade den 2 maj 2017 genom omprövning att i vissa avseenden ändra NNs beskattning för år 2015 med anledning av att del av hans verksamhet inte bedömdes vara näringsverksamhet. Beslutet föranledde viss höjning av NNs skatt. NN påfördes även skattetillägg.

Begäran om omprövning av beslutet för beskattningsåret 2015 kom in till Skatteverket den 14 juli 2017. Samma handläggare som handlagt ärendet avseende beskattningsåret 2015 inledde även en utredning av beskattnings-året 2016 och skickade NN en förfrågan i detta ärende den 28 juli 2017. NN informerades samtidigt om att omprövnings-ärendet avseende beskattningsår 2015 skulle avslutas först när ett nytt beslut fattats för beskattningsår 2016.

NN fick förlängd svarstid i ärendet avseende beskattningsåret 2016 och kom in med svar den 25 augusti 2017. I början av september inkom NN med kompletterande uppgifter. Den 3 oktober 2017 informerade Skatteverket NN om att ärendet hade fått ny handläggare.

Skatteverket meddelade den 20 december 2017 beslut avseende NNs beskattning för år 2016 samt påförde skattetillägg. Samma dag beslutade Skatteverket genom omprövning att inte ändra sitt beslut avseende beskattningsåret 2015.

Såvitt känt har NN inte överklagat Skatteverkets beslut avseende hans beskattning för de aktuella beskattningsåren.

Anspråket

NN har – som Justitiekanslern har uppfattat hans skrivelser – begärt skadestånd av staten med 200 000 kr för ekonomisk skada och med 200 000 kr för ideell skada orsakad av lång handläggningstid vad gäller beskattningsåret 2015. Till stöd för sitt anspråk har NN anfört bl.a. följande.

Han bedriver enskild firma med liten omsättning där varje krona räknas. Skatteverkets utredning avseende hans inkomstbeskattning för 2015 var oskäligt lång. Verket fattade omprövningsbeslut först i maj 2017. Under handläggningen skedde flera omotiverade byten av handläggare som bidrog till att handläggningen blev oskäligt lång. Till följd av den bristfälliga och utdragna handläggningen kunde han varken planera eller bedriva sin verksamhet på önskat sätt. Skatteverket har brutit mot principen att förvaltningsärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Den utdragna processen har skadat hans verksamhet ekonomiskt och orsakat honom fysiska och psykiska påfrestningar.

NN har även anfört att han hade en överenskommelse med verkets handläggare om att handlingar och beslut i hans ärende skulle skickas till honom i digital form genom den webbaserade tjänsten Kivra. Han fick dock inte hela beslutet avseende beskattningsåret 2016 utan bara den del av beslutet som avsåg uträkning av mervärdesskatt. NN har begärt skadestånd på grund av det bristfälliga utskicket.

Utredningen

Skatteverket har avstyrkt att NN beviljas skadestånd och anfört bl.a. följande.

När Skatteverket fattar beslut om beskattning är varje år en sluten beskattningsperiod som behandlas för sig. När beslut har fattats avslutas ärendet och vid begäran om omprövning registreras ett nytt ärende. Skatteverket måste få den tid som behövs för att handlägga och utreda ett ärende tillräckligt.

Skatteverket anser att det av utredningen inte har kommit fram att Skatteverket, vid sin handläggning av NNs beskattning för beskattningsår 2015, har agerat på ett sådant felaktigt eller försumligt sätt som kan anses skadeståndsgrundande genom att handläggningstiden varit oskäligt lång i något av aktuella tre ärenden. Eftersom det inte är visat att det har förekommit något felaktigt eller försumligt avseende NNs ärenden om beskattningsår 2015 kan ersättning inte medges.

Det som har kommit fram av utredningen är att Skatteverket bedömde att NNs inkomstdeklaration för beskattningsåret 2015 behövde utredas. Handläggningstiden i ärendet har inte blivit förlängd till följd av någon opåkallad inaktivitet från Skatteverkets sida. Utredningen har bedrivits aktivt i dialog med NN och han har vid flera tillfällen själv önskat och medgetts förlängd svarstid. Skatteverket fattade beslut om beskattningsåret 2015 i december 2016 och därefter i nya ärenden genom omprövningsbeslut den 2 maj och den 20 december 2017. Även om det hade förekommit något skadeståndsgrundande fel har NN inte visat att det har orsakat honom den skada som han begär ersättning för. Inte heller har det kommit fram att det finns förutsättningar att ge ersättning för kränkning, dvs. ideell skada.

NN har fått del av Skatteverkets yttrande och kommenterat detta samt vidhållit sitt skadeståndsanspråk.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta person­skada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Skatteverkets handläggning av och beslut i beskattningsärenden är sådan verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd kan också ges ut om Europakonven­tionen har överträtts, i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen. (Jfr bl.a. rättsfallet NJA 2007 s. 584 och numera 3 kap. 4 § skadeståndslagen.)

Oacceptabla dröjsmål vid behandling av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. När – som i detta fall – lagen inte anger en viss frist för ett ärendes avgörande, krävs i allmänhet en betydande försening för att ett dröjsmål över huvud taget ska anses föreligga. Vid bedömningen av om ett konstaterat dröjsmål innebär att fel eller försummelse föreligger är det väsentligt vad allmänheten rimligen kan begära. Beror förseningen på en oförsvarligt långsam arbetstakt, en påtagligt bristfällig organisation eller en klar felbedömning av vilka ärenden som bör ges förtur, bör staten svara för uppkommen skada. Vidare kan skadeståndsskyldighet föreligga när det har förekommit längre perioder då hanteringen, utan att sökanden kan lastas för det, har präglats av inaktivitet. Varje period av inaktivitet är dock inte att bedöma som ett oskäligt dröjsmål (jfr NJA 2005 s. 462).   

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts enligt 7 § i den då gällande förvaltningslagen (1986:223).

För Skatteverkets beskattningsverksamhet finns även särskilda bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) och där anges bl.a. följande.

Fysiska personer och dödsbon ska lämna inkomstdeklaration senast den 2 maj året efter utgången av beskattningsåret (32 kap. 1 § skatteförfarandelagen). Den som är deklarationsskyldig ska också lämna de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta riktiga beslut om slutlig skatt och beslut om pensionsgrundande inkomst (31 kap. 3 § skatteförfarandelagen).

Skatteverket ska se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Ett ärende får inte avgöras till nackdel för den som ärendet gäller utan att denne har fått tillfälle att yttra sig i ärendet (40 kap. 1 och 2 §§ skatteförfarandelagen).

Skatteverket ska för varje beskattningsår besluta om slutlig skatt på grundval av uppgifter som har lämnats i en inkomstdeklaration, kontrolluppgifter och vad som i övrigt har kommit fram vid utredning och kontroll (56 kap.2 § skatteförfarandelagen).

Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen ska skickas till fysiska personer och dödsbon senast den 15 december efter beskattningsårets utgång, se 56 kap. 10 § skatteförfarandelagen.

Bedömningen i detta fall

Vad gäller Skatteverkets handläggning av omprövningsärendet avseende beskattningsåret 2015, kan följande konstateras.

Skatteverket har en allmän utredningsskyldighet som innebär att dess ärenden ska vara tillräckligt utredda. Utredningen av det aktuella ärendet påbörjades den 22 augusti 2016 och avslutades genom omprövningsbeslutet den 2 maj 2017. Handläggningen pågick i ca åtta månader. Syftet med verkets utredning var att fastställa om en viss del av den verksamhet som NN bedrivit i sin enskilda firma uppfyllt förutsättningar för att i inkomstbeskattningshänseende behandlas som näringsverksamhet. Sådana utredningar är normalt inte av enkel beskaffenhet. I ärendet fanns ett tämligen omfattande underlag. Av utredningen framgår att NN vid tre tillfällen under handläggningen begärde och beviljades anstånd med att yttra sig. Han har därigenom även själv bidragit till att handläggningen tog något längre tid. Några längre perioder av passivitet vid handläggningen har inte förekommit. Det skedde visserligen några byten av handläggare under ärendets handläggning. Av utredningen framgår dock inte att dessa byten har fördröjt handläggningen i någon större omfattning. Vid en samlad bedömning anser Justitiekanslern att det inte har förekommit något oacceptabelt dröjsmål vid handläggningen av det aktuella ärendet.

Något fel eller någon försummelse som skulle föranleda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen har således inte uppkommit. Redan av detta följer att någon ersättning för ideell skada enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen inte kan utgå. Det har inte heller förekommit någon överträdelse av Europakonventionen som skulle medföra skadeståndsskyldigheten för staten.

Av utredningen i ärendet framgår att Skatteverket vid utskicket av beslutet den 20 december 2016 genom den digitala brevlådan Kivra skickade endast del av beslutet. Efter att NN påtalat felet, skickades beslutet med bilagorna till honom. Utredningen i ärendet ger inte vid handen att NN har lidit någon skada i det aktuella avseendet.

NNs skadeståndsanspråk ska således avslås.