Diarienr: 2583-18-4.3 / Beslutsdatum: 11 mar 2019

Kritik mot Trafikverket för underlåtenhet att överlämna ett överklagande

Justitiekanslerns beslut

  1. Justitiekanslern avslår anspråket.
  2. Justitiekanslern riktar kritik mot Trafikverket för dess underlåtenhet att överlämna sökandens överklagande till förvaltningsrätten.

Ärendet

Bakgrund

AA (sökanden) skulle den 15 februari 2018 köra upp för behörigheten CE (tung lastbil med tungt släp). Provförrättaren ansåg att det förelåg hinder mot körprov eftersom fordonet som sökanden ville använda vid körprovet inte uppfyllde de krav som föreskrivs i Transportstyrelsens föreskrifter och i europeiska riktlinjer. Sökanden gav den 5 mars 2018 in en skrivelse till Trafikverket som benämndes ”Överklagande”. Trafikverket överlämnade inte skrivelsen till förvaltningsrätten.

Anspråket

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 6 675 kr. Han har som grund anfört i huvudsak följande. Beslutet att inte godkänna fordonet var felaktigt, vilket visade sig då han kort efter den inställda uppkörningen blev stoppad i en poliskontroll. Polisen godkände då fordonet. Han har haft förarprovkostnad om 1 650 kr samt en kostnad om 5 025 kr för att hyra lastbilen med förare. Kostnaden för att hyra lastbilen har betalats av hans arbetsgivare men dragits av från hans lön.

Utredningen

Trafikverket har med ett eget yttrande lämnat över anspråket hit och anfört i huvudsak följande. Provförrättarens bedömning att inte godkänna fordonet var felaktigt. Fordonet borde ha godkänts för uppkörning. Provförrättaren gjorde en bedömning efter bästa förmåga. Även om denna bedömning senare visat sig vara felaktig, framförallt genom att polisen gjort en annan bedömning, var den inte så felaktig att fel eller försummelse föreligger. Sökanden har inte visat att kostnaden för lastbilen har dragits från hans lön. Provavgiften har tagits bort, varför sökanden inte kan ha haft den kostnaden.

Sökanden har beretts tillfälle att bemöta Trafikverkets yttrande samt inkomma med handlingar för att styrka sitt anspråk.

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Trafikverkets handläggning av ärenden är sådan verksamhet.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en myndighet eller en domstol har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. Endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning. 

Justitiekanslerns bedömning

Föreligger skadeståndsansvar för staten?

Av utredningen framgår att provförrättarens beslut att inte tillåta fordonet vid körprovet var felaktigt. Sökanden borde alltså ha fått genomföra uppkörningen den 15 februari 2018. Trafikverkets beslut att inte tillåta fordonet och neka sökanden uppkörning får anses utgöra fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Staten får därför anses skadeståndsskyldig gentemot sökanden.

Har sökanden visat att han har lidit skada?

Sökanden har gett in en faktura avseende hyra av lastbil. Denna faktura är dock ställd till hans arbetsgivare. Sökanden har inte inkommit med någon utredning som visar att han personligen har drabbats av kostnaden. Mot bakgrund av Trafikverkets uppgift om att provavgiften har tagits bort har sökanden inte heller visat att provavgiften utgjort en kostnad för honom. Sökandens begäran om skadestånd ska därför avslås.

Tillsyn

Av utredningen framgår att sökanden den 5 mars 2018 gav in en skrivelse benämnd ”Överklagande” till Trafikverket. Sökanden angav vilket beslut som avsågs och redogjorde för varför han ansåg att Trafikverkets beslut var felaktigt. Trafikverket har inte lämnat över skrivelsen till förvaltningsrätten. Trafikverket har i yttrande hit anfört att anledningen till att skrivelsen inte överlämnades till förvaltningsrätten var att den inte innehöll något yrkande om att beslutet skulle ändras utan sökanden endast begärde ersättning för vissa kostnader. 

Vid den aktuella tidpunkten gällde förvaltningslagen i dess lydelse före den 1 juli 2018 (1986:223). Bestämmelser om vad ett överklagande ska innehålla finns i 23 § förvaltningslagen. Enligt denna bestämmelse ska i ett överklagande bl.a. anges vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs. Enligt 24 § förvaltningslagen ska en myndighet som har meddelat ett överklagat beslut pröva om skrivelsen har kommit in i rätt tid. Om överklagandet inkommit för sent ska det avvisas av myndigheten. Om skrivelsen inte avvisas ska den myndighet som har meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som ska pröva överklagandet, enligt 25 § förvaltningslagen. Av dessa bestämmelser följer att beslutsmyndigheten inte ska göra någon bedömning av om överklagandet är fullständigt eller inte. Det är en uppgift för den högre instansen att ta ställning till vad brister i klagandens skrivelse ska leda till. Denna instans, inte beslutsmyndigheten, avgör om ärendet kan tas upp till prövning trots bristen eller om skrivelsen bör avvisas utan behandling i sak (se Trygve Hellners m.fl., Förvaltningslagen – en kommentar [2010-05-31, Zeteo], kommentaren till 23 §).

Av sökandens skrivelse framgick tydligt att han var missnöjd med Trafikverkets beslut och verket borde därför ha överlämnat skrivelsen till förvaltningsrätten. Trafikverket förtjänar kritik för dess underlåtenhet att överlämna sökandens överklagande till förvaltningsrätten.