Inget skadestånd på grund av dubbelbeläggning i anstalt

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår sökande A:s och sökande B:s anspråk.

Ärendet

Bakgrund

Anstalten Fosie utökade under december 2018 antalet platser genom att dubbelbelägga åtta bostadsrum. Beslutet föregicks av en kartläggning av möjligheterna att dubbelbelägga bostadsrum på landets anstalter.

Sökande A och sökande B har varit intagna på anstalten Fosie och placerade i dubbelbelagda bostadsrum. Sökande A har varit placerad i dubbelbelagt rum under perioden den 4 december 2018 till den 22 januari 2019. Sökande B har varit placerad i dubbelbelagt rum under perioden den 22 december 2018 till den 10 januari 2019.

Anspråket m.m.

Sökandena har begärt skadestånd av staten för lidande på den grunden att det var mycket påfrestande psykiskt för dem att dela rum med en annan intagen. De hade svårt att sova och mådde dåligt över placeringen. Sökande B har även tillagt att det var dålig luft i bostadsrummet.

Kriminalvårdens yttrande

Kriminalvården har yttrat sig över anspråket och anfört bl. a. följande.

På grund av en ansträngd platssituation på landets anstalter beslutade Kriminalvården under hösten 2018 att öka antalet platser genom att bl. a. dubbelbelägga bostadsrum i anstalter. Säkerhetsavdelningen värderade möjligheterna till det ur ett säkerhetsperspektiv och utifrån ett byggnadstekniskt perspektiv. Därvid beaktades bl. a. risken för ordningsstörningar m.m. och frågorna om ventilation och brandskydd. Bostadsrum har dubbelbelagts endast i de fall det varit möjligt. Eftersom varje bostadsrum är utrustat med en kommunikationsanläggning kan de intagna påkalla personals uppmärksamhet dygnet runt. Vid dubbelbeläggning har det även införts extra nattrondering.

Alla bostadsrum på anstalten Fosie har en yta på 9,5 kvadratmeter. De rum som är dubbelbelagda är utrustade med våningssäng och extra utrustning och möter kraven på bostadsyta och ventilation vid samtidig placering av två intagna. Dubbelbeläggningen har medfört att det är sex intagna istället för fem som samsas om gemensamma utrymmen, som dusch och pentry vid frukost.

Placering i dubbelrum på anstalten föregås av en riskbedömning utifrån klientkonstellationen och en nogsam prövning utifrån alla kända faktorer. Utifrån anstaltens genomströmning av intagna varierar tiden som en intagen får dela bostadsrum enligt anstaltens beräkningar mellan 2 och 32 dagar. En intagen som placeras med en annan intagen informeras om det i samband med ankomst. Intagna som kommer från en annan anstalt informeras genom Kriminalvårdens huvudkontor respektive det avlämnande verksamhetsstället.

Sökande A har under tiden han var placerad i dubbelbelagt rum erbjudits plats i enkelrum vid minst tre tillfällen, men avböjt. Hans placering har alltså till stor del berott på de val som han själv har gjort.

Placeringen av sökandena i dubbelbelagt rum har inte inneburit att det förekommit något sådant skadeståndsgrundande fel eller försummelse som medför skadeståndsskyldighet för staten. Sökandena har inte heller visat att de har drabbats av någon skada. Kriminalvården anser därför att det inte finns någon skadeståndsskyldighet.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en myn­dig­­het eller en domstol har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. Endast rena förbise­enden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Skadestånd kan också ges ut om Europakonven­tionen har överträtts, i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen. (Jfr bl.a. rättsfallet NJA 2007 s. 584 och numera 3 kap. 4 § skadeståndslagen.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Enligt 2 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) får en intagen inte placeras så att han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Vid bedömningen enligt 2 kap. 1 § fängelselagen ska särskilt beaktas

1. risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet, och
2. behovet av att undvika en olämplig sammansättning av intagna och att i övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt. (10 § fängelseförordningen (2010:2010)).

Enligt artikel 3 i Europakonventionen får ingen utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CPT) har tagit fram en rekommenderad minimistandard för inkvartering av intagna. Där framgår att varje intagen vid dubbelbeläggning i bostadsrum bör ha en yta på minst fyra kvadratmeter. Storleken på bostadsrummet är dock inte ensam avgörande för frågan om artikel 3 i Europakonventionen har överträtts. Istället ska en helhetsbedömning ske. Vid denna ska omständigheter som bostadsutrymmets standard, renlighet, ventilation och temperatur samt de intagnas tillgång till sanitära faciliteter och möjligheterna till sysselsättning beaktas. CPT har uttalat att för att en överträdelse av artikel 3 ska vara aktuell krävs antingen att bostadsutrymmena är extremt överbelagda eller att villkoren på anstalten sammantaget är klart undermåliga. Som exempel på den sistnämnda situationen anger CPT att det inte finns nog med sängar till de intagna, att det förekommer skadedjur, att ventilationen är undermålig samt att det inte finns toalett i bostadsrummet.

Skadeståndsanspråken

Det finns inget förbud mot att placera mer än en intagen i ett bostadsrum. I ärendena har inte framkommit annat än att de bostadsrum som dubbelbelagts varit tillräckligt stora och försedda med sådan extrautrustning och ventilation som krävs för två personer. Utredningen i ärendena visar alltså inte att besluten att placera sökandena i rum för två personer medfört att Kriminalvården gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Av vad som framkommit har omständigheterna vid placeringen inte heller varit sådana att artikel 3 i Europakonventionen har överträtts. Sökandenas skadeståndsanspråk ska därför avslås.

Tillsyn

Justitiekanslern har till uppgift att granska att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar och att de även i övrigt fullgör sina skyldigheter.  

Justitiekanslern och JO har i fråga om tillsynen över den offentliga verksamheten helt likartade uppgifter, varför Justitiekanslern regelmässigt avstår från att granska klagomål som prövas eller redan har prövats av JO.

JO har under våren 2019 beslutat att inleda ett initiativärende om beläggningssituationen inom Kriminalvården. Initiativets fokus är vilka konsekvenser överbeläggningen får för de frihetsberövade (se JO:s dnr O 19-2019). Med hänvisning till detta ska någon åtgärd inte vidtas här.