Diarienr: 1619-19-4.3.2 / Beslutsdatum: 21 nov 2019

Skadeståndsskyldighet för staten med anledning av långsam handläggning av en förundersökning

Justitiekanslerns beslut

  1. Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning med 15 000 kr med ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 mars 2019 till dess betalning sker samt med 8 000 kr för ombudskostnader.
  1. Justitiekanslern uppdrar åt Åklagarmyndigheten att se till att ersättningen betalas ut till AA. 

Ärendet

Bakgrund

Vid Åklagarkammaren i Helsingborg pågick under perioden augusti 2012 – november 2018 en förundersökning mot AA angående trolöshet mot huvudman, grovt brott. Brotten var enligt misstankarna begångna under åren 2009 – 2011. En framställan om offentlig försvarare gjordes i mitten av december 2013 och i slutet av januari 2014 delgavs AA misstanke om brott. I början av november 2018, under pågående slutdelgivning, överlämnades ärendet till Ekobrottsmyndigheten (EBM). Den 13 november samma år lade åklagare vid EBM ned förundersökningen genom s.k. förundersökningsbegränsning. I beslutet hänvisade åklagaren till att AA hade dömts eller strafförelagts för annan brottslighet och att den påföljd som då bestämdes var tillräcklig för att omfatta också den nya brottsligheten. Vidare anfördes att brotten till stor del skulle komma att preskriberas innan ärendet var klart för åtal och att den misstänktes rätt till rättegång inom skälig tid i hög grad hade åsidosatts.

Anspråket m.m.

AA har begärt skadestånd av staten med 61 250 kr på grund av långsam handläggning av förundersökningen. Beloppet fördelar sig på 31 250 kr för ideell skada och 30 000 kr för sveda och värk i form av akut lidande. AA har även begärt ersättning för ombudskostnader med 11 213 kr för 6,5 timmars arbete. Hon har begärt ränta på hela beloppet. AA har gett in läkarintyg till styrkande av skadan och anfört bl.a. följande.

Hennes rätt till rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen har åsidosatts genom den långa handläggningstiden. Det har inneburit ett stort lidande och intrång i hennes personliga integritet. Ersättningen för ideell skada ska beräknas till 6 250 kr per år under fem år. Begärd ersättning för sveda och värk avser akut lidande under i vart fall ett års tid, då hon mått psykiskt dåligt och drabbats av utmattningssyndrom. Beloppet är beräknat utifrån en ersättning med 2 400 kr per månad.

Åklagarmyndigheten har yttrat sig över anspråket och tillstyrkt att ersättning utgår för ideell skada, dock med ett lägre belopp än vad AA begärt. Myndigheten har anfört bl.a. följande.

Utredningar om förmögenhetsbrott kan många gånger vara svårutredda och medföra betydligt längre handläggningstider än vad som gäller för andra brottstyper. I det aktuella ärendet har det rört sig om en misstänkt brottslighet av allvarligt slag som pågått under flera år och ett omfattande material som till stora delar innefattat ekonomiska transaktioner. Förutom ett tidskrävande arbete har en genomgång och analys av materialet, med hänsyn till att revisorshjälp varit nödvändig under flera skeenden av utredningen, krävt särskild kompetens av den som utfört arbetet. Såvitt kan utläsas har åklagaren aktivt verkat för att driva förundersökningen framåt genom att löpande lämna direktiv och påminnelser samt föra samtal med utredare och revisorer. Han har också vid flera tillfällen lyft frågan om revisorshjälp till bl.a. kammarledningen. En förundersökningstid om närmare fem år efter delgivning av misstanke får trots det anses ha varit lång. Vidare har det förekommit en relativt lång period av inaktivitet och även en period då några direkta utredningsåtgärder inte vidtagits men arbete ändå pågått i utredningen. Vid en helhetsbedömning torde AA rätt till rättegång inom skälig tid ha åsidosatts. Staten torde även ha gjort sig skyldig till fel och försummelse i skadeståndslagens mening.

AA har yttrat sig över vad Åklagarmyndigheten anfört.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. person­skada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Åklagarmyndighetens handläggning av och beslut under förundersökning är sådan verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd ska också ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se främst NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584, jfr 3 kap. 4 § skadeståndslagen beträf­fande skadefall som inträffar efter den 1 april 2018). Med det menas skyl­dig­het­­en enligt artikel 13 i konventionen att på det nationella planet till­handa­hålla rätts­medel för att komma till rätta med konventions­över­träd­elser. I dessa fall ska skadestånd, enligt Högsta domstolens praxis, i första hand ges ut med stöd av 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen. Vid prövningen ska be­stäm­mels­en tolkas konformt med konventionen. När det gäller ersättning för ideell skada kan enligt Högsta domstolen de be­gräns­ning­ar som följer av 2 kap. 3 § skade­stånds­lagen inte bortfalla ens vid en kon­­ventionskonform tolkning. Därmed kan ersätt­ning för ideell skada vid över­träd­elser av konventionen i regel inte grundas på skade­stånds­lag­en, men får ges ut utan särskilt lagstöd.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Långsam handläggning 

Enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken ska en förundersökning bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) framgår att förundersökningsledaren ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara.

Oacceptabla dröjsmål vid behandling av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening, t.ex. när det har förekommit längre perioder då hanteringen, utan att sökanden kan lastas för det, har präglats av inaktivitet. Varje period av inaktivitet är dock inte att bedöma som ett oskäligt dröjsmål (jfr NJA 2005 s. 462).

Vidare har var och en vid prövningen av en anklagelse mot honom eller henne för brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Prövningen av frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis göras utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Den totala handläggningstiden är av stor betydelse. Vid bedömningen ska vidare beaktas målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. (Se t.ex. Sürmeli mot Tyskland, dom [stor kammare] den 8 juni 2006, no. 75529/01, § 128 med hänvisningar och Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2015, s. 323.)

Den relevanta tidsperioden enligt artikel 6.1 börjar löpa från det att myndigheterna har vidtagit någon åtgärd som har lett till att den enskildes situation väsentligen har påverkats av brottsmisstanken, t.ex. genom delgivning av brottsmisstanke inom ramen för en förundersökning. Tidsperioden avslutas genom att brottsmisstanken har prövats slutligt eller förfarandet annars har avslutats.

Bedömningen i detta fall

Justitiekanslern konstaterar inledningsvis att AA genom de läkarintyg som ingetts inte har visat att hon har drabbats av personskada i form av akut lidande till följd av själva handläggningstiden. Hennes begäran om ersättning i den delen ska därför avslås.

Vad som återstår att pröva är om AA har rätt till ersättning för ideell skada. Det finns inget som tyder på att hon har utsatts för något sådant integritetskränkande brott som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen, utan anspråket ska i stället prövas utifrån Europakonventionens krav.

Det hann gå nästan fem år efter att offentlig försvarare förordnades för AA och hon delgavs misstanke om brott, innan förundersökningen till slut lades ned i november 2018. Detta får anses vara en mycket lång tid, även med beaktande av att det rört sig om ett omfattande utredningsmaterial som har varit tidskrävande att sätta sig in i och analysera, liksom att arbetet krävt bedömningar av komplexa ekonomiska förhållanden. Förundersökningen var för övrigt ännu inte slutredovisad när ärendet till slut överlämnades till EBM. Det kan också slås fast att den utdragna handläggningstiden inte till någon del har berott på AA, vilket ska vägas in i bedömningen.

Under perioden juli 2015 till juli 2016 vidtogs inga utredningsåtgärder, såvitt framgår av underlaget. Dessförinnan hade ett flertal förhör med AA hållits, åklagaren hade gett flera direktiv och ett omfattande utredningsmaterial hade producerats. Den inaktivitet som inträdde sommaren 2015 berodde på att åklagaren saknade den revisorshjälp som behövdes för att komma vidare i utredningen. Åklagaren försökte dock vid flera tillfällen under den inaktiva perioden att få hjälp såväl inom den egna myndigheten som hos EBM. Först i april 2016 fick åklagaren fick hjälp av en revisor, vilket ledde till att vissa kompletteringar av utredningen kunde begäras i juli samma år och sedan utföras under de påföljande månaderna.

Efter att åklagaren ägnat början av år 2017 till att på nytt söka revisorshjälp kunde en ekorevisor från EBM anlitas och ta fram den granskningspromemoria som redovisades i slutet av året. Dessförinnan hade åklagaren skickat en påminnelse, men det är svårt att på befintligt underlag utläsa om någon egentlig inaktivitet har förekommit under det halvår som revisorn arbetade med sitt uppdrag. Slutdelgivningen som påbörjades i april 2018 hade föregåtts av flera utredningsåtgärder i tiden efter ekorevisorns promemoria. En erinran från försvararen ledde till att ytterligare åtgärder vidtogs och ett tilläggsprotokoll upprättades, men det framgår inte varför ärendet fortfarande inte var klart för beslut i åtalsfrågan när det i november 2018 överlämnades till EBM.

Sammantaget finner Justitiekanslern att det förekommit i vart fall en längre period av inaktivitet, nämligen juli 2015 – april 2016 då åklagaren sökte biträde av revisor. Om resursbrist eller andra faktorer var orsaken till att biståndet inte kunde erbjudas åklagaren förrän efter cirka nio månaders ansträngningar framgår inte. Oavsett vilket har det inte framkommit något godtagbart skäl för att låta förundersökningen dra ut på tiden i den utsträckning som blev fallet.

Även om det i detta fall rört sig om en mycket omfattande utredning rörande förmögenhetsbrott av komplicerat slag anser Justitiekanslern att handläggningstiden varit så lång att AA rätt till rättegång inom skälig tid har åsidosatts. Eftersom hon inte har kunnat kompenseras för överträdelsen inom ramen för brottmålsprocessen aktualiseras frågan om ekonomisk kompensation för ideell skada. En sådan skada kan ersättas med stöd av 3 kap. 4 § skadeståndslagen såvitt gäller tiden efter den 1 april 2018 och utan lagstöd för tiden dessförinnan. I sak blir bedömningen dock densamma.

Enligt Europadomstolens praxis finns en stark men motbevisbar presumtion för att ett åsidosättande av rätten till rättegång inom skälig tid medför ideell skada för den enskilde. I detta fall kan AA inte anses gottgjord enbart genom att Justitiekanslern i beslutet konstaterar att en konventionsöverträdelse har skett. Ekonomisk kompensation bör istället utgå för den ideella skada AA har lidit. Med utgångspunkt i tidigare praxis kan ersättningen bestämmas till 15 000 kr. Ränta ska utgå på beloppet från den dag som infaller trettio dagar efter att kravet framställdes (dvs. den 1 mars 2019). 

AA har delvis haft framgång med sitt anspråk mot staten och bör därför tillerkännas viss ersättning för ombudskostnader. Hon får anses skäligen tillgodosedd med 8 000 kr. Någon rätt till ränta på den ersättningen finns inte.

Det bör uppdras åt Åklagarmyndigheten att se till att ersättningen utbetalas till AA, eftersom förundersökningen under så gott som hela utredningstiden har handlagts av åklagare vid den myndigheten.