Diarienr: 225-19-4.3.2 / Beslutsdatum: 31 mar 2020

Skadestånd med anledning av kumulerade fel av Kronofogdemyndigheten och en tingsrätt

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning med 152 312 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 8 februari 2019 till dess betalning sker. Kronofogdemyndigheten ansvarar för att ersättningen betalas ut till AA.

Justitiekanslern erinrar om att en förutsättning för att ersättningen ska betalas ut är att AA överlåter sin fordran mot motparten om 151 712 kr till staten.

Bakgrund

Ett bolag hade genom tredskodom den 9 mars 2017 förpliktats att betala ett visst belopp till motparten i ett tvistemål vid Södertälje tingsrätt. Dagen därpå ansökte motparten om verkställighet av domen. Kronofogdemyndigheten utmätte den 28 april 2017 medel hos bolaget motsvarande fordran enligt tredskodomen jämte grund­avgift i målet. Myndigheten betalade dock inte ut medlen till motparten med hänvisning till att bolaget hade ansökt om återvinning av tredsko­domen. I stället registrerades ett utbetalningshinder i målet.

Södertälje tingsrätt undanröjde tredskodomen den 15 september 2017 och avskrev målet. Beslutet vann laga kraft den 7 oktober samma år.

Vid kontakt mellan Kronofogdemyndighetens verkställighetsteam och tingsrätten den 9 oktober 2017 fick Kronofogdemyndigheten beskedet att tred­sko­­domen inte hade vunnit laga kraft. Verkställighetsteamet meddelade dock myndighetens medelshantering att domen hade vunnit laga kraft och att de utmätta medlen därmed kunde redovisas till motparten, varpå utbetalning till denne skedde den 10 oktober 2017.

Bolaget försattes i konkurs den 23 oktober 2018. Konkursboet (sökanden AA) begärde att Kronofogdemyndigheten skulle återbetala de utmätta medlen till AA, men myndigheten avslog begäran genom ett beslut den 21 december 2018 med hänvisning till att lagakraftvunnen utbetalning till motparten redan hade skett.

Anspråket m.m.

AA har begärt skadestånd av staten med 152 312 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på den grunden att Kronofogdemyndigheten felaktigt har betalat ut de utmätta medlen till motparten trots att den exekutionstitel som låg till grund för utmätningen hade upphävts.

Kronofogdemyndigheten har efter remiss yttrat sig över anspråket. AA har lämnat synpunkter på yttrandet.

Södertälje tingsrätt har efter begäran av Justitiekanslern yttrat sig i ärendet.

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Statens skadeståndsskyldighet enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen gäller inte bara när en enstaka myndighet har förfarit felaktigt eller försumligt utan också då flera myndigheters handlande sammantaget innebär en avsevärd brist på aktsamhet men något skadeståndsgrundande fel inte i sig kan läggas någon av myndigheterna till last, s.k. kumulerade fel. Vållandebedömningen ska ske från allmänhetens och inte från statens synpunkt. (Se prop. 1972:5 s. 325 och 496 f. samt Bengtsson och Strömbäck, Skadeståndslagen, JUNO version 6A, kommentaren till 3 kap. 2 §.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning. 

Justitiekanslerns bedömning

Fel eller försummelse?

En tredskodom som den i ärendet aktuella får enligt 3 kap. 5 § 2 utsökningsbalken (UB) verkställas genast – dvs. utan hinder av att den inte har fått laga kraft – såvida inte något annat förordnas med anledning av ansökan om återvinning. Av 13 kap. 1 § UB och 13 kap. 3 § utsökningsförordningen följer att medel som har flutit in i mål om utmätning ska redovisas så snart som möjligt, normalt sett inom två veckor. Det finns inget hinder mot att utbetalning av utmätta medel sker trots att återvinning av en tredskodom har sökts (se Walin m.fl., Utsökningsbalken, JUNO version 5, kommentaren till 13 kap. 14 § 1).

Om en exekutionstitel upphävs ska enligt 3 kap. 22 § första stycket UB sökt verkställighet ställas in omedelbart. Vidare ska redan vidtagna åtgärder för verkställighet om möjligt återgå. Av andra stycket följer härvid att Kronofogdemyndigheten på begäran av gäldenären ska utsöka vad borgenären ska betala tillbaka.

Den myndighet som prövar en exekutions­titel är inte skyldig att underrätta Kronofogdemyndigheten om utgången av prövningen. I stället ankommer det i första hand på svaranden att underrätta Kronofogdemyndigheten om att exekutionstiteln har upphävts. Kronofogdemyndigheten kan dock självmant ta reda på utgången om myndigheten finner anledning till det (se Walin m.fl., a.a., kommentaren till 3 kap. 22 §).

I det nu aktuella fallet meddelades, såvitt har framgått, inget förbud mot verkställighet med anledning av återvinningsansökan. Utbetalning till motparten borde således ha skett så snart som möjligt efter att medlen utmätts. I stället kom det att ske efter att tredskodomen faktiskt undanröjts.

Det besked som tingsrätten inför utbetalningen lämnade till Kronofogdemyndigheten i fråga om tredskodomens status var att den inte hade vunnit laga kraft. Upplysningen ger intryck av att handläggningen av återvinningsmålet fortfarande pågick, vilket dock inte var fallet eftersom tredskodomen de facto hade undanröjts och det beslutet hade fått laga kraft. Om tingsrätten hade lämnat korrekt och fullständig information till Kronofogdemyndigheten hade enligt 3 kap. 22 § UB utbetalning av de utmätta medlen inte kunnat ske till motparten.

Det är anmärkningsvärt att den information som lämnades från Kronofogdemyndighetens verkställighetsteam till myndighetens medelshantering var att domen hade vunnit laga kraft. Mot bakgrund av Kronofogdemyndighetens – visserligen felaktiga – uppfattning i frågan hade utbetalning i praktiken sannolikt inte kommit att ske om verkställighetsteamet hade förmedlat det besked som tingsrätten faktiskt lämnat – trots att den informationen alltså inte överensstämde med de verkliga förhållandena. 

Sammantaget kan handläggningen inte anses leva upp till vad en enskild rimligen kan begära från myndigheternas sida. De påtalade bristerna är sådana att de i vart fall tillsammans medför att skadeståndsgrundande fel eller försummelse från statens sida måste konstateras. Bristerna har samverkat till att utbetalning har gjorts till motparten i ett skede när så inte skulle ha skett, vilket inneburit skada för AA.

Slutlig skada

Genom upphävandet av tredskodomen fick AA en fordran mot motparten om 151 712 kr som utgör i det närmaste full kompensation för det belopp som utmätts hos bolaget. I princip åligger det AA att i första hand kräva ersättning från motparten. Det finns ingen utredning till stöd för att AA har vidtagit någon sådan åtgärd. AA har dock begärt att Kronofogdemyndigheten ska återbetala medlen, men myndigheten har avslagit begäran med hänvisning till att lagakraftvunnen utbetalning till motparten redan skett. Kronofogdemyndighetens bedömning i den frågan förefaller i och för sig riktig. Det kan emellertid noteras att myndigheten i sitt avslagsbeslut har erinrat AA om möjligheten att söka skadestånd från staten, men däremot inte informerat om möjligheten att enligt 3 kap. 22 § andra stycket UB begära utsökning hos motparten. Detta, liksom det förhållandet att avslagsbeslutet meddelades för mer än ett år sedan, är något som bör beaktas vid bedömningen av om AA:s skada ska anses slutlig.

Med hänsyn till omständigheterna i detta fall anser Justitiekanslern att det inte kan krävas att AA ska behöva vidta ytterligare åtgärder för att få betalt av motparten. AA får anses ha gjort vad som ankommer på det för att undvika skada med anledning av bristerna i Kronofogdemyndighetens och tingsrättens handläggning. Det innebär att AA har lidit slutlig skada motsvarande det begärda beloppet.

Frågan blir då vilken myndighet som ska ansvara för att betala ut skadeståndet till AA. Den omständigheten att tingsrätten lämnade ett icke rättvisande besked angående tredskodomens status talar visserligen för att tingsrätten bör se till att ersättningen betalas ut. Å andra sidan är upprinnelsen till det inträffade Kronofogdemyndighetens initialt felaktiga hantering av de utmätta medlen och den därefter bristfälliga handläggningen. Vid en sammantagen bedömning anser Justitiekanslern att Kronofogdemyndigheten i detta fall bör ansvara för att ersättningen betalas ut. En förutsättning för att staten ska betala ut skadeståndet till AA är dock att AA till staten överlåter sitt fordringsanspråk mot motparten.