Diarienr: 2020/3188 / Beslutsdatum: 2 feb 2021

Initiativärende med anledning av påbörjande av rättspsykiatrisk vård efter lagakraftvunnen dom

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern riktar kritik mot Rättspsykiatriska enheten vid Akademiska sjukhuset, Region Uppsala, för att påbörjandet av rättspsykiatrisk vård dragit ut på tiden. Justitiekanslern uttalar att det inte bör dröja längre än en vecka från att en dom vunnit laga kraft till dess att en häktad person får påbörja rätts­psykiatrisk vård. 

Ärendet

Bakgrund

I samband med Justitiekanslerns behandling av ett ärende om ersättning vid frihetsberövande framkom uppgifter om att en person som dömts till rättspsykiatrisk vård kvarblev i häkte under fyra veckor efter att domen i brottmålet hade vunnit laga kraft den 22 mars 2018 (dnr 1659-20-4.1). Med anledning av denna information beslutade Justitiekanslern att inom ramen för sin tillsynsverksamhet granska Region Uppsalas, som var ansvarig vårdgivare i det aktuella fallet, hantering av det enskilda ärendet och regionens rutiner i samband med att en person döms till rättspsykiatrisk vård.

Personen i fråga hade frihetsberövats den 10 oktober 2017 och tingsrätten meddelade dom i december 2017. Påföljden bestämdes till överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Utifrån risken för fortsatt brottslighet beslutades att den dömde skulle kvarbli i häkte till dess domen vann laga kraft. Hovrätten fastställde i februari 2018 tingsrättens dom. Den 22 mars 2018 vann hov-rättens dom laga kraft efter att Högsta domstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Den rättspsykiatriska vården inleddes den 19 april samma år.

Utredningen

Sjukhusstyrelsen i Region Uppsala, har underrättat Justitiekanslern om att rättspsykiatriska enheten är en del av Akademiska sjukhuset i Uppsala och att Akademiska sjukhuset ska yttra sig i ärendet. Justitiekanslern har därför inhämtat ett yttrande från Akademiska sjukhuset som sjukhusstyrelsen har godkänt. I yttrandet har samman­fattningsvis följande anförts.

Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsala är organisatoriskt en del av Sektionen för psykosvård och rättspsykiatrisk vård på Akademiska sjukhuset. Enheten har en avdelning med 12 platser i lägsta säkerhetsklass. Därutöver finns ett avtal med Rättspsykiatriska kliniken i Säter om 20 fasta vårdplatser på kliniken, dock var antalet platser i början av år 2018 begränsat till 18 stycken. Numera finns även avtal med rättspsykiatriska kliniken i Växjö, vilket saknades år 2018. Därutöver vistas ett antal patienter på andra rättspsykiatriska kliniker i landet.

Det är oftast inte möjligt att placera en ny patient på den egna avdelningen på Akademiska sjukhuset, antingen på grund av platsbrist eller på grund av otillräcklig säkerhetsklass. Patienten placeras då på klinik som regionen har avtal med. För det fall att det saknas plats även där kontaktas övriga rätts­psykiatriska kliniker i landet. Om kontakterna inte leder till att en tillgänglig vårdplats hittas börjar man om på nytt och kontaktar återigen samtliga kliniker med förfrågan om tillgänglig vårdplats. Svensk rättspsykiatri har sedan flera år platsbrist vilket var särskilt påtagligt under våren och sommaren 2018.

Under hösten 2017 och framåt var platsläget väldigt ansträngt för Rätts­psykiatriska enheten i Region Uppsala, vilket ledningen underrättats om av den medicinskt ledningsansvarige läkaren som dessutom undersökte tillgången på vårdplatser i landet. Efter att den aktuella patienten överklagat till Högsta domstolen fanns en medvetenhet om att det skulle bli nödvändigt att hitta en plats så snart ett prövningstillstånd nekats.

När domen vann laga kraft hade Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsalas egen avdelning tre överbeläggningar och alla avtals­platser på kliniken i Säter var belagda. Förutom den aktuella patienten väntade två andra patienter på att få vård. Den medicinskt lednings­ansvarige läkaren informerade sektionschefen om situationen vilket ledde till att sektionens koordinator avsatte tid till att leta platser över hela landet. Slutligen blev en avtalsplats ledig på kliniken i Säter den 19 april 2018.

Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsala har som mål att när en dom vunnit laga kraft ska vården påbörjas så snart som möjligt. De svårast sjuka patienterna befinner sig ofta redan på en rättspsykiatrisk regionklinik. De personer som inte är frihetsberövade uppmanas att inställa sig för att påbörja den rättspsykiatriska vården genom brev som skickas efter att dom vunnit laga kraft. Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsala brukar ge patienten en knapp veckas tid att inställa sig för att påbörja vården. För patienter som är häktade är ambitionen att omgående överföra dem till en rättspsykiatrisk enhet.

Det är ofta svårförutsägbart när en dom kommer att vinna laga kraft. Patienter överklagar inte sällan i sista stund och förhandlingar kan dröja. Många patienter överklagar till Högsta domstolen och handläggningstiderna kan därför variera. På grund av platsbristen är det inte möjligt att reservera en vårdplats för en kommande patient utan en plats kan säkras först när domen vunnit laga kraft. Platsen ska då ordnas ”utan dröjsmål”. Trots att det ofta varit fullbelagt på landets rättspsykiatriska kliniker har en vårdplats ändå kunnat ordnas med kort varsel. Det aktuella patientfallet är ett stort undantag då det dröjde 28 dagar efter att domen vunnit laga kraft innan patienten fick påbörja den rättspsykiatriska vården. Under denna tid kvar­blev patienten i häkte. Det är ingen tvekan om att denna fördröjning är mycket olycklig. Fördröjningen var dock inte ett resultat av förbiseende utan påtagliga ansträngningar gjordes för att hitta en plats. Vid tidpunkten rådde dock en sådan platsbrist inom svensk rättspsykiatri att det tog viss tid att placera patienten. Ekonomiska aspekter var inte involverade vid efters­ökningen av tillgänglig vårdplats.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter 

Den som lider av en allvarlig psykisk störning och som begått ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter kan överlämnas till rättspsykiatrisk vård. En förutsättning är att det med hänsyn till den tilltalades psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (31 kap. 3 § första stycket brottsbalken, BrB).

Enligt 7 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) ska rätts­psykiatrisk vård påbörjas utan dröjsmål när domstolens beslut om sådan vård har vunnit laga kraft. Om den dömde är häktad ska vården påbörjas även innan beslutet har vunnit laga kraft under förutsättning att den dömde och åklagaren medger att så sker (7 § andra stycket LRV).

Av 5 § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rätts­psykiatrisk vård (FRV) framgår att om den dömde är häktad ska vården kunna påbörjas genast när domstolens beslut om vård har vunnit laga kraft.

Det är sjukvårdshuvudmannen som ska se till att beslut fattas om intagning av den dömde på en sjukvårdsinrättning, om den dömde inte redan är intagen på en sådan inrättning, så att vården kan påbörjas.

Genom reglering i 22 § förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. har man avsett att skapa garantier för att kommunika­tionen mellan domstolen och vederbörande sjukvårdshuvudman fungerar vid påföljden överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Här stadgas att domstolen samma dag ska skicka en kopia av domen till aktuell nämnd och eventuellt en kopia till Rättsmedicinalverket.

Varken förarbetsuttalanden eller praxis ger någon vägledning i frågan vad som anses vara utan dröjsmål enligt 7 § LRV. Det förtydligas inte heller i Socialstyrelsens särskilda föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18) eller i dess handbok ”Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård”. I yttrandet hänvisar Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsala till ett beslut från Socialstyrelsens dåvarande regionala tillsynsenhet. Enligt beslutet ansågs en tid om tre veckor ha varit acceptabelt för att hitta en vårdplats på en specialist­vård-enhet då säkerheten på hemortskliniken inte var tillräcklig (ur JURIS Psykiatrins juridik, avsnittet Intagning LRV – laga kraft).

Den enskildes skydd mot frihetsberövande är reglerat i regeringsformen (RF) och Europakonventionen. Enligt 2 kap. 8 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Skyddet får inskränkas men bara genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (2 kap. 20 § första stycket 3 RF). Enligt artikel 5.1 i Europakonventionen har var och en rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får frihetsberövas utom i vissa uppräknade fall och i den ordning som föreskrivs i lag. Vidare krävs – även om det inte uttryckligen framgår av artikeln – att frihetsberövandet är proportionerligt i förhållande till syftet med åtgärden (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, femte uppl., 2015, s. 113).

Enligt Europadomstolens praxis är verkställighet som sker i annan anstalt eller på annat sätt än den dömande domstolen tänkt sig att anse som ett konventionsenligt frihetsberövande efter fällande dom. Om däremot en typ av frihetsberövande följs av en helt annan typ av frihets­berövande kan situationen vara en annan. I målen Brand och Morsink, båda mot Nederländerna (appl. nos. 49902/99 och 48865/99, dom den 5 november 2004), hade klagandena dömts dels till fängelsestraff, dels till intagning i psykiatrisk anstalt efter att fängelse­straffen avtjänats. Eftersom det, när straffen avtjänats, inte fanns platser lediga på de psykiatriska institutionerna, fick de dömda vistas mycket långa tider i häkte i väntan på att de skulle beredas plats. Detta bedömdes ha varit opropor­tionerligt och i strid med artikel 5.1 i Europa­konventionen (se Danelius, a.a., s. 117).

Bedömningen i detta fall

För att upprätthålla den enskildes rättssäkerhet krävs att handläggningen av frågor som gäller frihetsberövade personer är korrekt och att de regler och rutiner som myndigheter har att förhålla sig till efterlevs. En vistelse i häkte skiljer sig självfallet på flera sätt från en vistelse inom vården och tiden i häkte upplevs av de flesta intagna som särskilt påfrestande. Brottspåföljden överlämnande till rättspsykiatrisk vård döms endast ut i de fall en person är så allvarligt psykiskt sjuk att den bör få psykiatrisk vård istället för kriminalvård på anstalt. Det är därför mycket angeläget att häktesvistelsen inte pågår längre än vad som är nödvändigt och att den dömde så snart det är möjligt placeras och får påbörja vård där verkställighet av påföljden ska ske.

Frågan är då vilka krav på skyndsamhet som bör ställas vid verkställighet av påföljd som innefattar vård när den dömde är frihetsberövad. Det ligger nära till hands att beakta regleringen när en häktad person döms till skyddstillsyn med kontraktsvård. Vården ska i dessa fall påbörjas omedelbart och ofta saknas grund för fortsatt häktning efter dom. För det fall den som dömts till kontrakts­vård inte kan tas emot av vårdgivaren direkt efter att dom har avkunnats, kan domstolen besluta om omhändertagande med stöd av 28 kap. 6 c § brotts­balken. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka. Ett sådant omhändertagande ska bara ske i undantagsfall när det av trängande skäl inte är möjligt att omedelbart ta emot den dömde (Bäcklund m.fl., Brottsbalken – En kommentar, JUNO Version 17, kommentaren till 28 kap. 6 c §).

Genom regleringen rörande omhändertagande betonas vikten av att vård kan påbörjas omedelbart när behovet av sådan har varit avgörande för valet av påföljd. Möjligheten att fortsatt kunna hålla en person omhändertagen till dess han eller hon kan tas emot av vårdgivaren är också i dessa fall tydligt tids­begränsad. Dessa överväganden ger enligt min bedömning viss väg­ledning avseende vad som kan anses vara en acceptabel tidsfrist i fråga om påbörjande av vård efter dom när en person är frihetsberövad.

Påbörjande av vård efter beslut om överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska enligt lag ske utan dröjsmål när domstolens beslut har vunnit laga kraft. Det finns inte ett generellt omedelbarhetskrav som vid påföljden skydds­tillsyn med kontraktsvård. Ofta har den rättspsykiatriska vården påbörjats innan laga kraft, särskilt i fall där den dömde är häktad. Detta förutsätter dock att åklagaren och den dömde medger att så sker, en förutsättning som inte var uppfylld i nu aktuellt ärende.

Som konstaterats saknas tydliga uttalanden i fråga om när rättspsykiatrisk vård ska anses ha påbörjats utan dröjsmål. Däremot finns ett förtydligande i 5 § FRV för just de situationer där den dömde är häktad. Kravet i bestämmelsen – att rättspsykiatrisk vård ska kunna påbörjas genast när domstolens beslut om vård har vunnit laga kraft – kan enligt min uppfattning inte innefatta mer än en kortare tids fördröjning. När den dömde är häktad bör det därför inte dröja längre än en vecka från att domen vunnit laga kraft till dess att vården påbörjas.

Hanteringen av ärendet i detta fall har inte levt upp till de författnings­krav som ställs på skyndsam handläggning. Först fyra veckor efter laga kraft­vunnen dom överlämnades den dömda personen till rättspsykiatrisk vård på den plats där verkställighet skulle ske. Domstolen fann i detta fall grund för fortsatt häktning fram till dess att domen vann laga kraft och sjukvårdshuvud­mannen arbetade kontinuerligt med att hitta en vårdplats under de fyra veckor som frihetsberövandet i häkte fortgick efter laga kraft. Hanteringen kan inte anses oproportionerlig på sätt som innefattar ett åsidosättande av den dömda personens rättigheter enligt artikel 5.1 i Europakonventionen. Utifrån det nämnda skyndsamhetskravet har handläggningen dock inte varit tillfreds­ställande. Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsala ska därför kritiseras för det inträffade.

Ärendet belyser några av de svårigheter som kan aktualiseras i samband med att en häktad person ska påbörja rättspsykiatrisk vård. Jag noterar att situationen med antalet tillgängliga vårdplatser tycks ha förbättrats avsevärt sedan 2018 och att det i dagsläget finns avtal med ytterligare rätts­psykiatriska kliniker avseende fler vårdplatser än vad som fanns tidigare. Mot bakgrund av de synpunkter jag har framfört anser jag ändå att Rättspsykiatriska enheten i Region Uppsala – utifrån det särskilda skyndsamhets­krav som gäller i fråga om påbörjande av vård för häktade personer – bör se över sina rutiner för att undvika att något liknande inträffar igen.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.