Kritik mot en tingsrätt för att en noggrann sekretessprövning inte gjorts

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår sökandens anspråk.

Justitiekanslern kritiserar Uppsala tingsrätt för att domstolen inte gjort en noggrann sekretessprövning trots att det i folkbokföringen fanns en sekretessmarkering avseende uppgifter om en enskilds personliga förhållanden.

Ärendet

Bakgrund

Sökanden har sedan 2019 en s.k. sekretessmarkering i folkbokföringen med hänvisning till 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400 – OSL). Under 2019 bytte sökanden också namn.

En person som tidigare varit sambo med sökanden och som var i vårdnadstvist med henne ansökte om betalningsföreläggande mot henne. Efter att sökanden motsatt sig att betala lämnade Kronofogdemyndigheten under 2020 över ärendet till Södertörns tingsrätt. I överlämnandebeslutet angavs sökanden som ”Sekretess NN” med visst personnummer och skyddade personuppgifter. Södertörns tingsrätt ansåg sig vara fel domstol och lämnade över målet till Uppsala tingsrätt. I överlämnandebeslutet hänvisade Södertörns tingsrätt till att sökanden var folkbokförd i Uppsala kommun. Domstolen skrev även att sökanden hade skyddade personuppgifter och sekretessmarkering i folkbokföringen.

Vid registreringen av sökandens personnummer i tingsrättens verksamhetsstöd Vera hämtade Uppsala tingsrätt automatiskt uppgifter om sökandens folkbokföring från Skatteverket via systemet Navet och fick då avisering om att sökanden hade sekretessmarkering.

Uppsala tingsrätt skickade efter registreringen ett föreläggande till käranden där sökandens nya namn var utskrivet. Efter samtal med sökanden och Skatteverket ändrade tingsrätten senare namnet som angavs på henne i målet till hennes tidigare namn före namnbytet.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 22 850 kr på den grunden att Uppsala tingsrätt lämnat ut uppgifter om henne i strid med 21 kap. 3 § OSL vilket utgjort brott mot tystnadsplikten enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Sökanden har vidare åberopat att tingsrättens underlåtenhet att genomföra efterforskningar för att få kännedom om sekretessmarkeringens omfattning utgjort ett sådant fel eller en sådan försummelse vid myndighetsutövning som kränkt sökandens rättigheter och försummat de skyldigheter staten har gentemot den enskilde.

Av beloppet avser 20 000 kr ideell skada och 2 850 kr ren förmögenhetsskada. Det sistnämnda beloppet avser kostnad för namnbyte, nytt pass och ny identitetshandling.

Sökanden har även begärt att Justitiekanslern inom ramen för sin tillsynsuppgift ska granska Uppsala tingsrätts agerande när målet registrerades och när föreläggandet skickades till käranden.

Uppsala tingsrätt har yttrat sig över anspråket.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. En tingsrätts handläggning av och beslut i frågor om sekretess är sådan verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 och 2 kap. 3 § skadeståndslagen har endast den som utsatts för ett typiskt sett integritetskränkande brott rätt till ersättning för ideell skada (kränkning).

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en domstol eller annan myndighet har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. I regel är det endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. En helhetsbedömning ska göras. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

I 2 kap. 1 och 2 §§ tryckfrihetsförordningen finns de grundläggande bestämmelserna om offentlighet och sekretess. Dessa bestämmelser innebär att offentlighet är huvudregeln men att offentligheten kan begränsas för vissa närmare angivna syften och då i första hand genom i lag noga angivna bestämmelser.

Det är den myndighet som hanterar en uppgift som självständigt har att ta ställning till om en uppgift skyddas av en bestämmelse om sekretess och då också hur denna bestämmelse ska tillämpas.

Bestämmelser om skydd för sådana personuppgifter som aktualiseras i detta ärende finns i 21 kap. och 22 kap. OSL. Där finns också bestämmelser om hur sekretess överförs mellan myndigheter när en myndighet lämnar över uppgifter till en annan myndighet. Beträffande domstolarnas rättskipande och rättsvårdande verksamhet finns det bestämmelser om överföring i 43 kap. 2 § OSL.

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt, den enskildes telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med denne samt för motsvarande uppgifter om den enskildes anhöriga, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs (21 kap. 3 § OSL). Namn och personnummer kan inte sekretessbeläggas med stöd av 21 kap. 3 § OSL.

Sekretess gäller vidare för uppgift om en enskilds personliga förhållanden som förekommer bl.a. i folkbokföringen om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs (22 kap. 1 § OSL).

En person kan begära att i folkbokföringen få en så kallad sekretessmarkering införd. Om en sådan sekretessmarkering förs in hänvisar den vanligtvis till 22 kap. 1 § OSL (se Lenberg m.fl, Offentlighets- och sekretesslagen [5 juli 2022, Version 25, JUNO], kommentaren till 22 kap. 1 §). En sekretessmarkering är en varningssignal om att det finns behov av att göra en noggrann sekretessprövning innan en sekretessmarkerad uppgift lämnas ut (se angående en sådan markering 2 kap. 20 § tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 5 § OSL). Det framgår inte av själva markeringen vilken uppgift om
personen som kan vara skyddsvärd.

Vid befarad personförföljelse och liknande förhållanden finns det även en möjlighet för enskilda att få så kallad skyddad folkbokföring (se 16 § folkbokföringslagen,1991:481) eller så kallade fingerade personuppgifter (se 1 § lagen, 1991:483, om fingerade personuppgifter). När sådant skydd är aktuellt finns särskilda sekretessregler i 21 kap. 3 a § och 22 kap. 2–3 §§ OSL.
Något sådant skydd har inte varit aktuellt i detta ärende.

Bedömningen i detta fall

Sökanden har påstått att tingsrätten skulle ha tillämpat 21 kap. 3 § OSL felaktigt. Justitiekanslern prövar först om så varit fallet.

Sekretessen enligt 21 kap. 3 § omfattar som nämnts i det föregående inte uppgifter om namn. Sökanden har dock menat att uppgiften om namn i kombination med uppgiften om att hon bodde i Uppsala tingsrätts domsaga skulle utgöra andra med bostadsadress jämförbara uppgifter som kan lämna upplysning om var hon bor alternativt, så som det får uppfattas, andra med telefonnummer och e-postadress jämförbara uppgifter som kan användas för att komma i kontakt med henne i den aktuella bestämmelsens mening.

Justitiekanslern anser emellertid inte att uppgifterna om namn och domkrets tagna tillsammans är jämförbara med vare sig bostadsadress, telefonnummer eller e-postadress. Vid denna bedömning saknas skäl att gå in på om det i det aktuella fallet förelegat någon sådan risk för hot eller våld eller annat allvarligt men som krävs för att 21 kap. 3 § OSL ska vara tillämplig.

Någon sekretess för sökandens nya namn med stöd av 21 kap. 3 § OSL har mot denna bakgrund inte förelegat. Någon felaktig tillämpning av denna bestämmelse kan därmed inte ha förekommit.

Nästa fråga är om tingsrätten har tillämpat 22 kap. 1 § OSL felaktigt. Sökanden har visserligen inte tydligt påstått något sådant fel, men den angivna grunden att tingsrätten borde ha undersökt sekretessmarkeringens omfattning får anses innefatta ett sådant påstående.

Bestämmelsen i 22 kap. 1 § OSL har ett så kallat rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Eftersom sekretessen inträder endast när det finns ”särskild anledning” är presumtionen för offentlighet i folkbokföringen stark. I författningskommentaren nämns befarad personförföljelse som en omständighet som skulle kunna göra även normalt harmlösa uppgifter som namn sekretessbelagda (se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen [5 juli 2022, Version 25, JUNO],  kommentaren till 22 kap. 1 §). Skatteverket anger i sin vägledning för hantering av  sekretessmarkerade personuppgifter i svensk förvaltning att en uppgift om namn ofta är skyddsvärd och påpekar att det kan vara förödande för en person som har bytt namn i  syfte att stärka sitt skydd om det nya namnet sprids i samhället (se https://www.skatteverket.se/offentligaaktorer/informationsutbyte/folkbokforingsekretessmarkeradepersonuppgifter.4.18e1b10334ebe8bc80002541.html).

De uppgifter som sökanden lämnat i skaderegleringsärendet är dock inte tillräckliga för att göra en välgrundad bedömning av om det vid tidpunkten när tingsrätten skickade det aktuella föreläggandet av särskild anledning kunde antas att hon eller någon närstående till henne skulle lida men om uppgiften om hennes nya namn röjdes. Det som nämns är att ansökan om sekretessmarkering gjordes med hänvisning till omständigheter kring relationen mellan sökanden och hennes tidigare sambo samt att sökanden och hennes barn varit placerade på skyddat boende. Sökanden skriver också att hennes arbetsgivare på en förskola efter det att namnet hade röjts till motparten bedömde att omständigheterna utgjorde en sådan eventuell risk för barnen på förskolan att hon var tvungen att säga upp sin provanställning bara ett fåtal dagar innan den skulle ha övergått till en fast anställning. Närmare vari risken skulle ha bestått och på vilket underlag arbetsgivaren gjort denna bedömning framgår dock inte.

Oavsett hur det förhåller sig med sekretessen för namnet har tingsrätten brustit i sin sekretessprövning. Bristen består i att tingsrätten inte gjort en sådan noggrann sekretessprövning av alla uppgifter om personliga förhållanden som krävs när det finns en sekretessmarkering i folkbokföringen. Tingsrätten har angett att aviseringen från Navet såg ut på så sätt att det var naturligt att uppfatta det som att sekretessmarkeringen enbart gällde bostadsadressen men inte namnet. Aktörens namn blev enligt tingsrätten direkt synligt i Vera medan övriga uppgifter som inhämtades från Navet inte blev direkt synliga. Om namnet kunde omfattas av sekretess undersöktes därför inte. Sekretessmarkeringen framgick genom att det i Vera stod ”Sekretesskydd i folkbokföringen”.

Även om aviseringen från Navet eller presentationen av sekretessmarkeringen i Vera varit i någon mån missvisande fritar det inte tingsrätten från ansvaret att ta reda på och bedöma vad som eventuellt kan omfattas av sekretess hos domstolen. I detta fall fanns också flera andra omständigheter utöver sekretessmarkeringen som talade för att en  sekretessprövning behövde göras. För att kunna göra en sådan prövning kan det ofta vara nödvändigt att hämta in upplysningar från Skatteverket om varför sekretessmarkeringen
gjorts och även från den enskilde som berörs av sekretessmarkeringen.  Sekretessprövningen ska avse om skaderekvisitet i den paragraf i OSL som kan vara aktuell är uppfyllt eller inte med utgångspunkt i de förhållanden som råder vid tidpunkten för utlämnandet. Tingsrätten kan inte undgå kritik för sin underlåtenhet att göra en noggrann sekretessprövning.

Mot bakgrund av det begränsade underlaget i skaderegleringsärendet står det inte klart om en korrekt handläggning, dvs. en korrekt genomförd sekretessprövning, hade lett till att sökandens nya namn hade hemlighållits. Att en handläggare på Skatteverket sagt att namnet var skyddsvärt med tanke på namnbytet och att tingsrätten senare valde att använda sökandens tidigare namn kan i och för sig tala i den riktningen, men är inte tillräckligt för någon säker slutsats. För att ett skadeståndsansvar som ger rätt till ersättning för ideell skada ska aktualiseras krävs dessutom att den handläggare vid tingsrätten som underlåtit att göra en fullständig sekretessprövning när namnet sattes ut på föreläggandet gjort sig skyldig till ett typiskt sett integritetskränkande brott, i detta fall brott mot tystnadsplikten. Det är inte visat att något sådant brott förekommit.

Sökandens skadeståndsanspråk ska av dessa skäl avslås.

Mot bakgrund av hur tingsrätten uppfattat presentationen av sekretessmarkeringen och de synpunkter tingsrätten haft i denna fråga skickas en kopia av detta beslut till Domstolsverket och Skatteverket för de eventuella åtgärder som kan vara aktuella där.