Högsta domstolen slår fast att Kronofogdemyndigheten inte är skyldig att betala dröjsmålsränta vid försenade utbetalningar

En person ansökte i början av 2019 om stämning mot staten vid Stockholms tingsrätt på den grunden att Kronofogdemyndigheten dröjt med att betala ut influtna medel i ett utsökningsmål. Som grund åberopade han i första hand att han hade rätt till dröjsmålsränta enligt räntelagen på de belopp som hade betalats ut för sent. Den frågan har nu, efter Justitiekanslerns överklagande, prövats i Högsta domstolen.

Högsta domstolen slår fast att Kronofogdemyndigheten inte är skyldig att betala dröjsmålsränta enligt räntelagen vid dröjsmål med utbetalning av influtna medel i samband med utmätning.

Högsta domstolen uttalar att i den mån en myndighet gör sig skyldig till dröjsmål i sin myndighetsutövning, är utgångspunkten att den enskildes rätt till kompensation tillgodoses genom skadestånd och inte genom dröjsmålsränta. Enligt Högsta domstolen bör räntelagens bestämmelser tillämpas på det offentligrättsliga området endast när de förmögenhetsrättsliga inslagen i rättsförhållandet är förhållandevis tydliga.

Enligt Högsta domstolen var de förmögenhetsrättsliga inslagen i det nu aktuella rättsförhållandet inte så tydliga som bör krävas för att räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta ska kunna tillämpas. Domstolen fäster vikt bl.a. vid att rättsförhållandet inte innefattade några tydliga paralleller till en avtalssituation. Det hade i stället sin grund i de författningar som reglerar Kronofogdemyndighetens handläggning av mål om utmätning. Utbetalningen av de influtna medlen utgjorde ett led i den myndighetsutövning som ingår i myndighetens kärnverksamhet.

I andra hand hade personen yrkat att få ersättning av staten i form av skadestånd. Den frågan ska nu prövas av hovrätten.

Domen hittar du här: T 1032-21