Anspråk med anledning av en länsstyrelses felaktiga skriftliga upplysning om hur ett nytt körkort skulle erhållas

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår DL:s begäran om ersättning av staten.

Ärendet

DL fick körkort med B-behörighet den 16 juni 1999. Prövotiden för hans körkort löpte därför till den 16 juni 2001. På grund av en trafikförseelse den 11 april 2000 blev hans körkort, med stöd av 5 kap. 3 § punkt 4 körkortslagen, återkallat två månader. När spärrtiden löpt ut och han ånyo avlagt förarprov gällde en ny prövotid till den 28 juli 2002. Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 7 mars 2001 att återkalla hans körkort på grund av en ny trafikförseelse. Spärrtiden bestämdes till en månad. På beslutshandlingen lämnade länsstyrelsen en upplysning med följande innehåll.

"UPPLYSNING

Hur Ni får ett nytt körkort

Vägverket skickar automatiskt underlag för ansökan om utfärdande av körkort till Er. Körkort kan utfärdas först när underlaget kommit tillbaka till Vägverket. Utfärdande av körkort efter återkallelse får dock inte ske innan återkallelsetiden löpt ut. Ert körkort gäller från och med den dag då det utfärdats.

Observera: Om ansökan om utfärdande av nytt körkort görs mer än 14 månader efter det att återkallelsetiden börjat löpa får nytt körkort utfärdas endast om Ni har avlagt ett godkänt förarprov.

Om Ni gör Er skyldig till olovlig körning eller annat brott kan detta medföra att Ni måste vänta en längre tid för att få körkort än som anges i återkallelsebeslutet."

DL delgavs länsstyrelsens beslut den 9 mars 2001. Spärrtiden började löpa den dagen.

Från körkortsregistret har inhämtats att DL återfick sitt körkort efter nytt förarprov den 31 augusti 2001.

Anspråket m.m.

DL har i en skrivelse hit begärt ersättning på grund av att länsstyrelsens upplysning om förfarandet för att få tillbaka körkortet var felaktig. Till stöd för sin begäran om ersättning har han anfört bl.a. följande. Enligt upplysningen skulle han få tillbaka körkortet "automatiskt" efter att spärrtiden löpt ut. Han var den aktuella tiden provanställd som budbilschaufför. Detta arbete fick han behålla eftersom körkortet återkallades endast en månad. När han inte fick tillbaka körkortet efter återkallelsemånaden blev han arbetslös.

Länsstyrelsen har i ett yttrande hit uppgett följande.

"Länsstyrelsen återkallade DL:s körkort den 7 mars 2001. Spärrtiden bestämdes till en månad.

Länsstyrelsen upplyser regelmässigt i beslut om återkallelse av körkort den enskilde om förfarandet för att åter få körkortsbehörighet. Detta som en serviceåtgärd för den enskilde.

I detta ärende användes en felaktig mall vid expedieringen och upplysningen fick ett felaktigt innehåll. Länsstyrelsen beklagar detta.

Den felaktiga upplysningen kan ha förlängt den tid inom vilken L kan åter få körkortsbehörighet."

DL har beretts tillfälle att lämna ytterligare synpunkter i ärendet. Han har därvid meddelat att han gått miste om en månadslön på grund av den felaktiga upplysningen.

Rättslig reglering

Staten skall, enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Av 3 kap. 3 § skadeståndslagen följer att staten skall ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades.

För ett körkort som utfärdats efter godkänt förarprov gäller en prövotid av två år från dagen för provet, se 3 kap. 18 § körkortslagen (1998:488).

När ett körkort har återkallats är huvudregeln den att ett nytt körkort får utfärdas endast om sökanden har körkortstillstånd, har avlagt godkänt förarprov och uppfyller vissa andra allmänna krav (5 kap. 14 § första stycket körkortslagen). Från denna huvudregel finns vissa undantag som i korthet innebär att om spärrtiden bestämts till högst ett år får nytt körkort utan ytterligare prövning utfärdas efter ansökan (5 kap. 14 § andra stycket körkortslagen). Denna undantagsbestämmelse gäller inte i fråga om återkallelse med stöd av 5 kap. 3 § 1 - 6 körkortslagen om prövotid enligt 3 kap. 18 § körkortslagen löpte för sökanden vid tidpunkten för den händelse som medförde att körkortet återkallades.

Justitiekanslerns bedömning

Eftersom DL gjorde sig skyldig till trafikförseelsen under den period när prövotiden löpte var han i enlighet med huvudregeln i 5 kap. 14 § första stycket körkortslagen tvungen att ånyo avlägga ett förarprov. Den upplysning som länsstyrelsen lämnade om hur han skulle få tillbaka körkortet var alltså felaktig.

Länsstyrelsens upplysning har visserligen haft samband med länsstyrelsens myndighetsutövning men avsett information angående förfarandet med återlämnade av körkort, något som Vägverket har hand om. Upplysningen kan därmed inte anses ha lämnats "vid myndighetsutövning", jfr Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning I, s. 107 f. Ersättning med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen kan därmed inte komma i fråga.

Frågan är härefter om det föreligger sådana särskilda skäl i ärendet att ersättning bör utgå enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen. Till att börja med konstaterar jag då att länsstyrelsen får anses ha lämnat felaktiga upplysningar genom fel eller försummelse. Dessa förutsättningar enligt det angivna lagrummet är sålunda uppfyllda.

Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för skadestånd skall enligt lagtexten särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades.

Vad först gäller upplysningens art kan konstateras att det handlade om information om vad som gällde för att ett nytt körkort skulle utfärdas. Upplysningen var felaktig på så sätt att den gav DL anledning att tro att han skulle återfå körkortet utan nytt prov. Den gav honom alltså en falsk förhoppning. Men därutöver ändrade den i princip inget och DL hade inte anledning att ändra sitt handlande på något avgörande sätt som en följd av den felaktiga upplysningen. Det synes han inte heller ha gjort, förutom att han dröjt med att beställa nytt förarprov. En upplysning som ger falska förhoppningar men som i princip inte är av beskaffenhet att på något avgörande sätt påverka handlandet hos den person som berörs är enligt min mening inte av sådan art att det talar för att det finns särskilda skäl för skadestånd.

Upplysningen hade visserligen samband med länsstyrelsens verksamhetsområde, men som tidigare sagts avsåg den i första hand Vägverkets verksamhetsområde. Den får ändå anses ha varit av sådan art att mottagaren ( här DL ( i och för sig hade särskild anledning att förlita sig på den. Detta talar i sig för skadestånd.

När det slutligen gäller omständigheterna när upplysningen lämnades har det framför allt betydelse att länsstyrelsen lämnade den oombedd, som service, och att det inte förelåg några speciella omständigheter som gav länsstyrelsen anledning att vara särskilt uppmärksam på att uppgiften verkligen blev riktig. Omständigheterna var sålunda inte sådana att det finns anledning att betrakta felet som särskilt klandervärt. Snarare var det fråga om ett ganska begränsat fel.

Vid en samlad bedömning ( där jag också beaktar att DL kort tidigare drabbats av en körkortsåterkallelse och därför får anses ha haft skäl att själv sätta sig in i regelsystemet ( anser jag inte att det finns särskilda skäl för skadestånd.

DL:s begäran om ersättning skall alltså avslås.