Betänkandet Kraftsamling mot antiziganism (SOU 2016:44)

Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna inte­gri­teten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitiekans­lerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet.

Genomgången av de förslag och observationer som presenteras i betän­kandet har skett med de utgångspunkter som Justitie­kanslern, utifrån sitt uppdrag, främst har att beakta.

Inledningsvis noteras att kommissionen inte har lagt fram några konkreta lagförslag som låter sig granskas på det sätt som vanligtvis brukar vara fallet när Justitiekanslern avger remissyttranden. Detta har sin förklaring i att kommissionens uppdrag i många avseenden har fullgjorts på andra sätt än som kommer till uttryck i färdiga reformförslag. I de delar där reformförslag ändå har presenterats är det i stor utsträckning fråga om rekommendationer beträffande den rättspolitiska färdriktningen i olika avseenden och i den typen av politiska frågor finns det som regel anledning för Justitiekanslern att vara återhållsam med synpunkter. I övrigt har kommissionens uppdrag i stor utsträckning bestått i kartläggningar, informationsspridning och opinionsbildning etc. och det framgår tydligt av betänkandet det arbete som utförts i dessa avseenden har haft en viktig funktion att fylla. Det framstår därför som angeläget att ett arbete liknande det som har bedrivits av kommissionen kan fortsätta i någon form. Bl.a. mot den bakgrunden bedömer Justitiekanslern – som i sitt remissvar över betänkandet Romers rätt – en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55) ställde sig tveksam till ett förslag om att inrätta ett sekretariat för romska frågor – att det nu framlagda förslaget om att skapa ett nationellt center för romska frågor är väl värt att analysera vidare på sätt som kommissionen föreslagit.

De tveksamheter som Justitiekanslern tidigare framfört när det gäller inrättandet av en myndighet av detta slag får visserligen anses vara relevanta även idag. Det nu framlagda förslaget synes dock vara bättre förankrat inom den romska gruppen och det är också svårt att blunda inför det faktum att den antiziganism som kommissionen beskriver är så utbredd och omfattande att det torde krävas systematiska insatser som får pågå under en längre tid för att alls kunna åstadkomma en förändring. Inrättandet av ett nationellt center för romska frågor skulle kunna bidra med nödvändig kontinuitet, överblick och samordning. Sammantaget ställer sig Justitiekanslern alltså försiktigt positiv till kommissionens förslag i detta avseende. I vart fall finns det anledning att – som föreslås i betänkandet – gå vidare och utreda frågan närmare.

När det gäller kommissionens förslag i övrigt har Justitiekanslern, med utgångspunkt i ovan beskriven inriktning på granskningen, inte några synpunkter att redovisa.