Remissyttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17)

Förslagen i betänkandet angår stora och genomgripande frågor inom psykiatri och straffrätt. Frågan om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare är, som utredningen också framhåller, en av de svåraste inom straffrätten. Det handlar om avvägningar och frågeställningar som i många fall berör centrala rättslikhets- och rättssäkerhetsaspekter. (Jfr Justitiekanslerns remissvar över Psykansvarskommitténs betänkande SOU 2002:3.)

Inom ramen för de resurser som står mig till buds har det inte varit möjligt att granska förslagen med den noggrannhet som skulle krävas för att avge ett motiverat yttrande över de många frågor som avhandlas i betänkandet. Jag anser utifrån den granskning som kunnat ske här att de ställningstaganden som utredningen gör inom ramen för översynen av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen och när det gäller gemensamma frågor framstår som väl grundade. Jag avstår från att avge någon bestämd uppfattning när det gäller utredningens förslag beträffande psykiskt störda lagöverträdare men hänvisar i de delar som är relevanta till Justitiekanslerns ovan nämnda remissvar. Jag vill i det sammanhanget påpeka att det i betänkandet inte närmare berörs hur frågan om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) ska bedömas i de fall då en tilltalad av domstolen befunnits objektivt ha begått gärningen i fråga men inte ansetts tillräknelig. En översyn av de nuvarande ersättningsreglerna i frihetsberövandelagen är nödvändig innan förslagen genomförs.