Diarienr: 5367-17-4.1 / Beslutsdatum: 4 dec 2017

Kritik mot Migrationsverket p.g.a. felaktigt om beslut av förvar

 

Justitiekanslerns beslut

  1. Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning för lidande enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder med 15 000 kr och för förlorad arbetsförtjänst med 2 636 kr. Ersättningen ska betalas av Migrationsverket.
  2. Justitiekanslern riktar kritik mot Migrationsverket för myndighetens brister i handläggningen av beslutet om förvar den 27 mars 2017 och dess verkställande den 10 april 2017.

Begäran m.m.

Anspråk

AA har varit frihetsberövad såsom tagen i förvar under tiden den 10 – 21 april 2017. AA har begärt ersättning för lidande med 500 000 kr, för förlorad arbetsförtjänst med 2 636 kr och för utgifter med ospecificerat belopp. Han har också begärt ersättning för ombudskostnader med 4 106 kr.

Migrationsverket har lämnat ett yttrande och tillstyrker att AA har rätt till ersättning för tiden den 10 – 19 april 2017.

Bakgrund 

Den 29 augusti 2016 fattade Migrationsverket beslut om att AA skulle utvisas till Kamerun. Beslutet var förenat med en 4 veckor lång tidsfrist för att han frivilligt skulle lämna landet. Den 4 januari 2017 vann utvisningsbeslutet laga kraft och det blev verkställbart. Den 27 januari 2017 lämnade AA in en ansökan om verkställighetshinder.

Den 1 februari 2017 förlängde Återvändandeenheten i Göteborg tidsfristen för frivilligt återvändande till den 8 februari 2017. Den 3 februari 2017 beslutade förvaltningsprocessenheten i Malmö att förlänga denna tidsfrist ytterligare, på grund av en inlämnad ansökan om verkställighetshinder. Tidsfristen fastställdes dock inte utan frystes endast.

Den 8 februari 2017 kontaktade AA Migrationsverket och blev då upplyst om att ett nytt beslut om tidsfrist skulle fattas efter beslutet i verkställighetsärendet. Den 22 mars 2017 beslutade förvaltningsprocessenheten i Malmö om avslag gällande verkställighetshinder. I samma beslut förlängdes också tidsfristen för frivilligt återvändande till den 19 april 2017. Den nya tidsfristen registrerades dock inte och Återvändandeenheten kontaktades inte heller.

Den 27 mars 2017 beslutade Återvändandeenheten att ta den sökande i förvar. AA underrättades om beslutet den 10 april 2017 och frihetsberövades samma dag. Den 21 april 2017 togs AA ur förvar, då det uppmärksammades att giltig tidsfrist för frivilligt återvändande fortfarande hade förelegat vid tidpunkten för förvarsbeslutet.

Justitiekanslerns bedömning

Ersättning för lidande

AAs begäran är, som ansökan har uppfattats, grundad på 5 § frihetsberövandelagen. Det är utrett att han har varit berövad friheten till följd av ett beslut vid myndighetsutövning.

Enligt 5 § frihetsberövandelagen har bl.a. den som har varit utsatt för ett administrativt frihetsberövande rätt till ersättning om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. Av förarbetena framgår att rätten till ersättning enligt bestämmelsen ska bedömas restriktivt, dvs. ersättning ska endast utgå vid helt klara fall där grunden för åtgärden på ett iögonenfallande sätt framstår som felaktig (jfr prop. 1997/98:105 s. 53).

Genom Migrationsverkets yttrande står det klart att beslutet om att ta AA i förvar saknade stöd i lag, eftersom ett beslut om förvarsplacering enligt utlänningslagen (2005:716) i detta fall förutsätter att tidsfristen för frivilligt återvändande har löpt ut (jfr 1 kap. 8 § och 10 kap. 1 § utlänningslagen). Både då försvarsbeslutet togs den 27 mars 2017 och när det sedan verkställdes den 10 april 2017 löpte fortfarande AAs tidsfrist för frivilligt återvändande fram till den 19 april 2017. Beslutet om att ta honom i förvar var därmed felaktigt.

AA är därför berättigad till ersättning för det lidande som frihetsberövandet har orsakat honom. När ett frihetsberövande har varit särskilt påfrestande kan det ge rätt till en högre ersättning än normalt. Mot bakgrund av de omständigheter som AA beskriver i sin ansökan anser Justitiekanslern att det är sannolikt att hans lidande har varit avsevärt större än normalt. AA har därför rätt till en förhöjd ersättning.

Ersättning för utgifter, förlorad arbetsförtjänst och ombudskostnader

Utgifter som sökanden har haft till följd av ett frihetsberövande kan ersättas enligt 7 § frihetsberövandelagen. I förarbetena anges några exempel på kostnader som kan ersättas med stöd av denna bestämmelse, t.ex. kostnader för resor från häktet, flyttkostnader och merkostnader för skötsel av barn (se prop. 1974:97 s. 71 f.). Det är inte fråga om en uttömmande uppräkning av vad som kan ersättas utan endast exempel. För att rätt till ersättning ska finnas måste det vara kostnader som är en direkt följd av frihetsberövandet och som den enskilde inte annars skulle ha haft. Det kan även noteras att rätten till ersättning för utgifter är mer begränsad än möjligheterna att få ersättning för ren förmögenhetsskada enligt reglerna i skadeståndslagen (se prop. 1997/98:105 s. 21 f.).

Gällande de utgifter som AA menar att han har haft på grund av att han förlorat gods som han köpte innan han frihetsberövades, saknas tillräcklig utredning för att Justitiekanslern ska kunna bedöma anspråket. AAs begäran ska därför i denna del avslås.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst ska enligt frihetsberövandelagen be-stämmas till ett belopp som motsvarar vad den frihetsberövade har förlorat genom själva frihetsinskränkningen. Med detta menas i första hand ett direkt inkomstbortfall till följd av att den frihetsberövade inte kunde utföra sin vanliga sysselsättning under den tid frihetsberövandet pågick. Även förlust av inkomst under en period när en person söker nytt arbete efter ett frihetsberövande kan ge rätt till ersättning ”i skälig omfattning” (se prop. 1974:97 s. 71).

AA har genom intyg från sin arbetsgivare styrkt att han har förlorat arbetsförtjänst med det begärda beloppet under tiden som han var frihetsberövad. Han har därför rätt till ersättning med 2 636 kr.

Till sist har AA begärt 4 106 kr i ersättning för ombudskostnader. Han har själv lämnat in ansökningsblankett och kompletteringar till Justitiekanslern. Eftersom han inte har gett in någon utredning som visar att han har haft några kostnader för att anlita ett ombud ska hans begäran om ersättning i denna del avslås.

Tillsyn

De brister som har konstaterats gällande Migrationsverket beslut om att ta AA i förvar resulterade i han var frihetsberövad i 12 dagar utan stöd i lag.

Justitiekanslern har i flera ärenden beslutat om ersättning till personer som har tagits i förvar och frihetsberövats enligt beslut av Migrationsverket, trots att förutsättningar för att göra så har saknats (se t ex dnr 5025-2017-4.1, jfr även dnr 2776-17-4.1). Även JO har i flera beslut hanterat frågor om felaktiga förvarstaganden och då framfört kritik mot Migrationsverket för att rutinerna kring förvarsbeslut och kontroll av dess riktighet har brustit (se JO:s beslut dnr 1210-2016 och dnr 2827-2015). 

Justitiekanslern noterar att Migrationsverket efter den nu aktuella händelsen har infört en internutbildning gällande förvarsbeslut, där vikten av att rutinmässigt kontrollera tidsfristerna i varje ärende särskilt tas upp. Justitiekanslern vill inskärpa vikten av att Migrationsverket kontinuerligt genomför de utbildningar som krävs för att säkerställa att alla anställda som fattar ingripande beslut har den utbildning samt kännedom om gällande rutiner som krävs för att detta kan ske på ett rättssäkert sätt. Migrationsverket förtjänar kritik för de brister som har uppmärksammats i ärendet.