Diarienr: JK 2020/4299 / Beslutsdatum: 14 dec 2020

Skadeståndsanspråk mot staten med hänvisning till polis och åklagares agerande under en förundersökning

Justitiekanslern avslår AA:s anspråk.

Ärendet

Bakgrund 

AA hördes som vittne i en förundersökning om mord. Hans mobiltelefon togs i beslag då den kunde antas ha betydelse för utredningen. En teknisk undersökning genomfördes varvid mobiltelefonen tömdes på sitt innehåll. I telefonen fanns sms-meddelanden mellan AA och advokaten BB, som hade varit AA:s offentliga försvarare i en tidigare utredning. Vidare fanns BB:s telefonnummer sparat under kontakten ”Min advokat”.

I den aktuella utredningen blev AA senare misstänkt och åtalades för brott. BB förordnades som offentlig försvarare. Polisen upprättade två promemorior där informationen från sms-meddelandena fanns med. Åklagaren förde bevisning för att styrka att den mordmisstänkte CC kunde knytas till ett visst telefonnummer. I bevisuppgiften ingick bl.a. de aktuella sms-meddelandena mellan AA och hans försvarare. När åtal var väckt invände BB att åberopandet av meddelandena stred mot beslagsförbudet. Åklagaren återkallade denna bevisning. Dom meddelades i juli 2017.

AA gjorde en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), som i ett beslut den 20 januari 2020 uttalade kritik mot Polismyndigheten för hur polisens utredare hanterat och använt informationen i sms-meddelandena. Vidare kritiserades åklagaren för att han lät sms-meddelandena ingå i förundersökningsprotokollet och för att han åberopade dem som bevis i tingsrätten.

Av JO:s beslut framgår att sms-meddelandena innehöll uppgifter som AA hade anförtrott BB i egenskap av försvarare för honom och som hon inte kunnat höras som vittne om. Informationen omfattades därför av förbudet mot beslag i 27 kap. 2 § rättegångsbalken (RB). Vidare angavs att det framgick av utredningen att varken polisens utredare eller åklagaren tycktes ha reflekterat över om sms-meddelandena kunde vara skyddade mot beslag och om det fanns något hinder mot att använda dem i brottsutredningen. Det inträffade gav enligt JO intryck av att man inte haft tillräckliga kunskaper om innehållet i de aktuella bestämmelserna. Av beslutet framgår vidare att särskilda utbildningsinsatser kommer vidtas inom det berörda polisområdet. JO framhöll att det kunde finnas anledning till liknande utbildningsinsatser i andra polisområden och även för Åklagarmyndighetens personal.

Anspråket m.m.

AA har begärt skadestånd av staten med 100 000 kr för ideell skada och har i huvudsak anfört följande. Sms-meddelanden i den beslagtagna mobiltelefonen har använts av polis och åklagare i en förundersökning och åberopats som bevis trots att meddelandena omfattades av förbud mot beslag. Hans rätt till skyddad kommunikation med sin offentliga försvarare har därmed kränkts. Det inträffade har skadat hans förtroende för rättsväsendet och kan även påverka honom i framtida kontakter med myndigheter, vilket i sin tur kan leda till ytterligare rättsförluster.

Justitiekanslern har inhämtat yttranden från Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten.

AA har fått tillfälle att inkomma med synpunkter över yttrandena.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter 

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd för ideell skada ska också ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se främst NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584, jfr 3 kap. 4 § skadeståndslagen beträf­fande skadefall som inträffar efter den 1 april 2018). Med det menas skyl­dig­het­­en enligt artikel 13 i konventionen att på det nationella planet till­handa­hålla rätts­medel för att komma till rätta med konventions­över­träd­elser.

Europakonventionen

Av artikel 6.1 i Europakonventionen framgår bl.a. att var och en, vid prövningen av en anklagelse för brott mot honom eller henne, ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en opartisk domstol. Frågan om en rättegång är rättvis i Europakonventionens mening ska som utgångspunkt bedömas på grundval av rättegången i dess helhet.

I artikel 8 slås fast att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Rätten får enligt artikel 8.2 inte inskränkas annat än med stöd av lag (det s.k. laglighetskravet). Vidare måste den vidtagna åtgärden vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till något av vissa närmare angivna legitima intressen, bl.a. intresset av att förebygga oordning eller brott och skyddet för hälsa. Åtgärden ska med andra ord vara proportionerlig i förhållande till sitt syfte (det s.k. proportionalitetskravet).

Relevanta regler om beslag

Enligt 27 kap. 1 § RB får föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott tas i beslag. Vad som sägs om föremål gäller också skriftlig handling, i den mån inte annat är föreskrivet. En skriftlig handling får emellertid inte tas i beslag om den kan antas innehålla uppgifter som den som avses i 36 kap. 5 § RB inte får höras som vittne om och handlingen innehas av honom eller henne eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för (det s.k. beslagsförbudet, se 27 kap. 2 § första stycket RB).

Advokater får höras som vittnen om något som han eller hon har anförtrotts i deras yrkesutövning eller i samband med denna fått kännedom om, endast om det medges i lag eller den som tystnadsplikten ska skydda samtycker till det. Advokater är dock skyldiga att vittna i ett mål om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år. Detta undantag gäller dock inte försvarare. (Se 36 kap. 5 § RB.)

Vid tillämpning av bestämmelserna om beslagsförbud i 27 kap. 2 § RB jämställs elektroniska uppgifter i praxis med skriftlig handling (se NJA 2015 s. 631). Det innebär att uppgifter som finns i tex. mobiltelefoner kan skyddas av beslagsförbudet.

Bedömningen i detta fall

AA har begärt ersättning för ideell skada (kränkning). För att ersättning för sådan skada ska kunna utgå enligt skadeståndslagen krävs det att AA har blivit utsatt för ett typiskt sett integritetskränkande brott. Utredningen ger dock inte underlag för slutsatsen att det har förekommit något sådant straffbart tjänstefel eller annat brottsligt agerande som medför skadeståndsskyldighet enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

Frågan är då om AA:s rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts.

Mot bakgrund av hur AA har framställt sitt anspråk och den nära anknytningen till rättegången är frågan om hans rätt till en rättvis rättegång har åsidosatts.

Av utredningen får det anses klart att de aktuella sms-meddelandena var av sådan karaktär att de omfattades av beslagsförbudet. Beslagsförbudet är absolut och kan inte genombrytas av en intresseavvägning eller annan proportionalitetsbedömning (NJA 2015 s. 631 p. 20 och Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4:e uppl., s. 408). Syftet med förbudet är att upprätthålla skyddet för uppgifter som personer inom vissa yrkeskategorier har anförtrotts, i detta fall uppgifter som AA hade anförtrott BB i egenskap av hans försvarare. Att informationen användes av polis och åklagare i förundersökningen och att meddelandena inledningsvis åberopades som bevis kan inte anses vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång. AA:s rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen har därmed åsidosatts.

Mot bakgrund av Justitiekanslerns slutsats i det hänseendet saknas anledning att närmare pröva om det inträffade även har inneburit en överträdelse av artikel 8 i konventionen (se för motsvarande resonemang, Gillan och Quinton mot Förenade kungariket, no. 4158/05, dom den 12 januari 2010, p. 57).

Frågan är då om artikel 13 i Europakonventionen kräver att AA ges skadestånd för den ideella skada han lidit till följd av överträdelsen av artikel 6.

En konstaterad överträdelse av Europakonventionen medför inte en automatisk rätt till skadestånd. Av betydelse för frågan om det finns en rätt till sådan ersättning är hur allvarlig kränkningen har varit (se NJA 2013 s. 842, jfr prop. 2017/18:7 s. 64 f.). Vid mindre allvarliga ideella skador kan ett erkännande av överträdelsen vara en tillräcklig gottgörelse. 

Av utredningen framgår att den aktuella bevisningen återkallades före huvudförhandlingen. Sms-meddelandena har således inte legat till grund för rättens bedömning i målet. Till det kommer att meddelandena inte åberopades för att bevisa något som avsåg AA, utan den misstänkte CC. Även om ingreppet medfört känslor av obehag för AA anser Justitiekanslern sammantaget att den ideella skadan får anses vara av mindre allvarligt slag. Mot denna bakgrund får det lidande som han har drabbats av i detta fall anses tillräckligt kompenserat genom att Justitiekanslern konstaterar att Europakonventionen har åsidosatts i förhållande till AA.

AA har således inte någon rätt till ekonomisk ersättning för ideell skada med anledning av att hans rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen har överträtts. Anspråket ska därför avslås.

Vid denna utgång kan inte heller någon ersättning för ombudskostnader utgå. 

Tillsyn 

Mot bakgrund av JO:s utredning och uttalanden finns det inte anledning för Justitiekanslern att vidta någon ytterligare åtgärd i tillsynsdelen.