Diarienr: 2019/7300 / Beslutsdatum: 22 jun 2021

Skadeståndsanspråk mot staten med hänvisning till underlåtenhet att gallra i misstankeregistret m.m.

Justitiekanslerns beslut

  1. Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 10 000 kr. Polismyndigheten ansvarar för att ersättningen betalas ut till honom.
  1. Justitiekanslern riktar kritik mot Polismyndigheten för underlåtenhet att efterleva myndighetens rutiner vid överlämning av ett ärende till en annan enhet inom myndigheten. 

Ärendet

Bakgrund

Den 28 februari 2018 upprättades en brottsanmälan mot två personer, sökanden, och en annan person, BB. Sökanden registrerades som misstänkt för smitning från trafikolycksplats. BB registrerades som misstänkt för misshandel. Vid tillfället för händelsen var sökanden civilanställd inom Polismyndigheten.

Eftersom sökanden var anställd inom Polismyndigheten avdelades ärendet avseende misstanken mot honom och en anmälan lades upp i ett ärende hos enheten Särskilda utredningar vid Polismyndigheten den 28 februari 2018. Samma dag fattade en åklagare vid Särskilda åklagarkammaren beslut om att inleda förundersökning.

Senare samma dag fattade lokalpolisområde (LPO) Malmö Söder beslut om att inleda förundersökning, dels mot sökanden, dels mot BB. Förundersökningen överlämnades till åklagare, som den 1 mars 2018 beslutade att återlämna den till polisen. Förundersökningen fortsatte därefter att bedrivas av LPO Malmö Söder. Detta innebar att det beträffande sökanden kom att bedrivas två förundersökningar parallellt avseende samma brott. Förutom beslut om byte av handläggande enhet och byte av förundersökningsledare vidtogs inga åtgärder i den förundersökning som LPO Malmö Söder bedrev.

Den 8 mars 2018 beslutade åklagaren vid Särskilda åklagarkammaren att lägga ned förundersökningen avseende sökanden.

I oktober 2019 fick sökanden besked om att misstanken gällande gärningen i februari 2018 alltjämt fanns registrerad i Polismyndighetens misstankeregister.

Den 29 november 2019 begärde sökanden hos Polismyndigheten, Polisregion Syd, att hans personuppgifter skulle raderas från misstankeregistret. Samma dag lämnades ärendet beträffande sökanden över till Särskilda utredningar. Den 2 december 2019 lämnades ärendet tillbaka till Polisregion Syd. I december 2019 upplyste Polisregion Syd sökanden om att misstanken skulle finnas kvar i registret eftersom utredningen inte var nedlagd.

Det beslut om nedläggning av förundersökningen som åklagaren vid Särskilda åklagarkammaren hade fattat avseende sökanden redan i mars 2018 kom in till LPO Malmö Söder den 14 januari 2020. Samma dag lades förundersökningen beträffande sökanden och beträffande BB ned av LPO Malmö Söder. Det fattades inget motiverat polisiärt nedläggningsbeslut utan det skedde en hänvisning till åklagarens beslut den 8 mars 2018. Uppgiften i misstankeregistret beträffande sökanden gallrades den 14 januari 2020.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten avseende kränkning och för förlorad inkomst. Som grund för sitt anspråk har han anfört följande. Han har blivit felaktigt misstänkt för brott han inte begått. På grund av uppgiften i misstankeregistret har han inte kunnat arbeta sedan juli 2019 och nekas alltjämt arbete på grund av uppgiften. Han har blivit av med sin tjänst inom Polismyndigheten till följd av en enskild polismans agerande. Han skulle ha påbörjat en utbildning för en tjänst inom säkerhetsbranschen under år 2019. Han mottog då ett brev från Länsstyrelsen enligt vilket han nekades tjänsten på grund av avslag i deras laglydnadskontroll. Han fick information om att han var registrerad i Polismyndighetens misstankeregister sedan incidenten i februari 2018. Han har mått psykiskt dåligt på grund av det inträffade.

Polismyndigheten har yttrat sig över anspråket.

Justitiekanslern har hämtat in kompletterande handlingar i ärendet.

Sökanden har anmält händelserna till Riksdagens ombudsmän (JO). Med hänvisning till det förevarande ärendet har JO beslutat att inte vidta några åtgärder med anledning av anmälan.

Justitiekanslern har fattat beslut om att inte inleda förundersökning om tjänstefel med anledning av de uppgifter som framkommit i ärendet. 

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter 

Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett register med uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott (misstankeregistret), se 1 § lagen (1998:62)1 om misstankeregister. Myndigheten är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. Om en förundersökning har avslutats utan att åtal väcks med anledning av en misstanke ska en uppgift i registret gallras (13 § första stycket 1).

När det gällde skadestånd hänvisade lagen om misstankeregister tidigare till den numera upphävda 48 § personuppgiftslagen (1998:204). Enligt denna paragraf ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har förorsakat. Skadeståndsansvaret enligt personuppgiftslagen är strikt. Skadeståndsansvaret regleras numera i 7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:1177), se hänvisning i 15 § lagen om misstankeregister. Där framgår att ersättning ska lämnas för skada och kränkning av den personliga integriteten under samma förutsättningar som tidigare.

Brottsdatalagen gäller i fråga om skadestånd med anledning av skadefall som inträffat efter den 1 augusti 2018, medan 48 § personuppgiftslagen tillämpas på skadefall som har inträffat dessförinnan. I detta ärende aktualiseras båda lagarna.

Syftet med kränkningsersättning vid felaktig personuppgiftsbehandling är att ersättningen ska ge upprättelse och kompensera för känslor av obehag hos den skadelidande. Ersättningen ska bestämmas utifrån en bedömning av vilken kränkning som typiskt sett får anses ha uppkommit. Det som kan ha betydelse är bl.a. att personuppgifter spridits eller att det funnits risk för otillbörlig spridning av integritetskänsliga eller felaktiga personuppgifter. En annan omständighet kan vara att den registrerade drabbats av beslut eller andra åtgärder som fått eller kunnat få negativa konsekvenser för honom eller henne.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning för ren förmögenhetsskada ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.  

Bedömningen i detta fall 

Av handlingarna i ärendet framkommer att sökanden har varit registrerad som misstänkt för smitning från trafikolycksplats under perioden den 28 februari 2018 till och med den 14 januari 2020 trots att förundersökningen avseende brottet lades ned den 8 mars 2018. Detta innebär att uppgifterna om sökanden gallrades för sent. Sökanden har genom felet blivit utsatt för en sådan skada och kränkning av sin personliga integritet att han har rätt till ersättning.

Sökanden har påstått att han lidit skada i form av förlorad inkomst. Han har dock inte presenterat bevisning som visar någon sådan skada. Han har därför inte rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada.

Det finns dock förutsättningar att utge ersättning för kränkning. Det har varit fråga om oriktiga uppgifter i ett för sökanden betydelsefullt hänseende. De felaktiga uppgifterna har legat kvar ca ett år och tio månader efter att de rätteligen skulle ha gallrats. Sökanden har gjort gällande att uppgifterna har fått spridning och att han har drabbats av negativa konsekvenser då han nekats arbete på grund av uppgifterna i registret. Sökanden har inte gett in någon utredning till stöd för att han skulle ha erbjudits arbete om uppgiften i registret hade gallrats. Det saknas dock anledning att betvivla att den presumtive arbetsgivaren har hämtat in uppgifterna från misstankeregistret, och att sökanden, med anledning av dessa uppgifter, inte var aktuell för den tjänst han hade sökt. Därmed får det anses utrett att uppgifterna har fått viss spridning och lett till negativa konsekvenser för sökanden. Efter att sökanden informerade Polismyndigheten om de felaktiga uppgifterna dröjde det därtill närmare två månader innan felaktigheten åtgärdades.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet och med hänsyn till praxis som finns i ärenden av detta slag (se t.ex. Justi­tiekanslerns beslut den 2 april 2015, dnr 5569-14-42 och beslut den 13 februari 2020, dnr 5071-19-4.2, jfr beslut den 7 april 2021, dnr 2020/5541 och beslut den 16 mars 2020, dnr 5749-19-4.2), finner Justitiekanslern att kränk­nings­ersättningen till sökanden bör bestämmas till 10 000 kr.

Polismyndigheten ska i egenskap av personuppgiftsansvarig myndighet betala ersättningen till sökanden.

Sökanden har även gjort gällande att han har rätt till ersättning till följd av skada som han åsamkats till följd av en enskild polisanställds påstådda agerande. Justitiekanslern konstaterar att sökanden inte lämnat in någon utredning till stöd för sina påståenden i denna del. Sökanden har därmed inte visat att det förekommit sådant skadeståndsgrundande agerande som han har påstått.  

Tillsyn

Av handlingarna i ärendet framgår att misstanken avseende sökanden har hanterats i två separata ärenden – ett hos LPO Malmö Söder och ett hos Särskilda utredningar. Ärendet har också tilldelats två identifikationsnummer, ett hos lokalpolisområdet och ett annat hos Särskilda utredningar. Detta är felaktigt och i strid med Polismyndighetens egna rutiner.

Såvitt framgår av handlingarna kan felet härledas till att en tjänsteman hos LPO Malmö Söder inte dokumenterade den kontakt han hade med Särskilda utredningar i samband med att frågan om ärendets överlämning diskuterades. Tjänstemannen avslutade inte heller ärendet i Polismyndighetens ärendehanteringsprogram, DurTvå, efter att överlämningen skedde. Tjänstemannens förbiseende i dessa avseenden har varit i strid med Polismyndighetens rutiner och fått negativa konsekvenser för sökanden. Även om felet tycks ha berott på en enskild tjänstemans agerande, kan inte Polismyndigheten undgå kritik för att man inte säkerställt efterlevnaden av myndighetens rutiner, t.ex. genom erforderlig utbildning av medarbetarna.

Av utredningen i ärendet framgår det att det mellan den 1 mars 2018 och den 29 november 2019 inte vidtogs några handläggningsåtgärder i förundersökningen hos LPO Malmö Söder bortsett från att ansvarig förundersökningsledare byttes ut vid flera tillfällen. Om förundersökningen hade bedrivits aktivt torde felet beträffande misstanken mot sökanden ha uppmärksammats, i vart fall genom att sökanden lämnat information om nedläggningsbeslutet av åklagaren vid Särskilda utredningar. Av handlingarna framgår vidare att förundersökningsledaren beslutade att lägga ned förundersökningen beträffande både sökanden och BB efter han fick kännedom om nedläggningsbeslutet av åklagaren vid Särskilda utredningar beträffande sökanden. Enligt kompletterande handlingar som Justitiekanslern har hämtat in grundades förundersökningsledarens beslut att lägga ned förundersökningen beträffande BB på att gärningen kunde rubriceras som ofredande och att brottet därför ansågs preskriberat. Det är inte godtagbart att en förundersökning bedrivs på ett så ineffektivt vis att den läggs ned på grund av preskription. Justitiekanslern har ett pågående tillsynsärende angående Polismyndighetens rutiner för regelbundna ärenderevisioner (Justitiekanslerns dnr 2021/764). Det saknas därför anledning att vidta ytterligare tillsynsåtgärder med anledning av hanteringen i förevarande ärende.