Skadeståndsanspråk samt kritik med hänvisning till långsam handläggning av en förundersökning med ung misstänkt och unga målsäganden

Justitiekanslerns beslut

1. Justitiekanslern avslår AA:s anspråk.

2. Justitiekanslern kritiserar Polismyndigheten och Åklagarmyndig­heten för långsam handläggning av en förundersökning och för att utan godtagbara skäl ha dröjt med att underrätta en misstänkt om en brottsmisstanke. 

Ärendet

Bakgrund

I början av mars 2020, då AA var 15 år, anmäldes han för våldtäkt mot barn och olaga hot mot BB, född i augusti 2005. I början av april uppkom det ytterligare misstankar mot AA om olaga hot och övergrepp i rättssak mot samma målsägande.

AA anhölls i sin frånvaro den 9 april samma år och beslutet verkställdes dagen efter. AA delgavs då misstanke om bl.a. två fall av olaga hot mot BB och försattes på fri fot. Några dagar senare tillkom en anmälan om bl.a. olaga tvång mot en annan målsägande (CC), född i juli 2004. Alla förundersökningar var åklagarledda. I slutet av augusti lade åklagaren ned förundersökningen om våldtäkt mot barn.

Förhör hölls med AA i april 2021, då han även delgavs misstanke om olaga tvång mot CC. I maj samma år lades misstankarna avseende bl.a. övergrepp i rättssak mot BB ned. AA slutdelgavs förundersökningen i juni. Den 7 oktober väcktes åtal mot AA för två fall av olaga hot mot BB och för olaga tvång mot CC och i slutet av månaden dömdes AA för brotten. Domen vann laga kraft den 12 november. 

Parallellt med ovan nämnda brottsmisstankar har misstankar mot AA som gällde ytterligare brott mot BB och CC utretts (bl.a. olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, utpressning och flera fall av olaga hot). I dessa delar har förundersökningen lagts ned av åklagaren i slutet av augusti 2020 och i mitten av maj 2021.

Anspråket m.m.

AA har begärt skadestånd av staten för ideell skada med 40 000 kr och ränta. Han har anfört att hans rätt till rättegång inom skälig tid en­ligt artikel 6.1 i Europakonven­tionen har åsidosatts. Han har också begärt er­sättning för ombudskostnader i ärendet här.

Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har yttrat sig över anspråket. Myndigheterna har avstyrkt ersättning.

Justitiekanslerns bedömning

Förundersökning med ung misstänkt eller ung målsägande

En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger (23 kap. 4 § rättegångsbalken, RB). Förundersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet och ska se till att utredningen be­drivs effektivt samt att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas tillvara. För­undersökningsledaren ska också ge dem som biträder honom eller henne be­hövliga direktiv för arbetet. (Se 1 a § förundersökningskungörelsen, 1947:948, FUK.)

En förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från delgivning av brotts­misstanke. Tidsfristen får – förutom om den misstänkte ska delta i s.k. medling – överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. (Se 4 § lagen, 1964:167, med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL.) Exempel på sådana omständigheter är att det är fråga om en mycket omfattande brottsutredning, att den misstänkte begår nya brott under en pågående för­undersökning eller att det är nödvändigt att genomföra tekniska under­sökningar som tar lång tid. Att det för tillfället råder brist på utrednings­personal eller att andra uppgifter anses ha företräde innebär inte att fristen får överskridas. (Se prop. 1994/95:12 s. 96 f.) 

Om någon under 18 år är skäligen misstänkt för brott får förunder­söknings­ledaren besluta om att skjuta upp en underrättelse av brotts­misstanke om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse omedelbart lämnas. (Se 5 § andra stycket LUL.)

En förundersökning där målsäganden vid tidpunkten för anmälan inte fyllt 18 år ska bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet rik­tats mot målsägandens liv, hälsa eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersök­ning­en ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och sen­ast inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständig­heter. (Se 2 a § FUK.)

Att särskild aktivitet krävs från åklagaren i ärenden som rör unga lagöverträdare eller brottsoffer framgår också av Åklagarmyndighetens egna föreskrifter (2 § Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar, ÅFS 2007:5).

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Staten ska ersätta ideell skada som uppkommit till följd av att den skadelidandes grundläggande fri- och rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (3 kap. 4 § skadeståndslagen). Med det sist nämnda menas skyl­dig­het­­en enligt artikel 13 i konventionen att på det nationella planet till­handa­hålla rätts­medel för att komma till rätta med konventions­över­träd­elser.

Var och en har vid prövningen av en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid (artikel 6.1 i Europakonventionen).

Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadom­stolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Den totala handläggningstiden är av stor betydelse. Vid bedömningen ska vidare beaktas målets komplexitet, hur den enskilde respektive domstolar och myndigheter agerat under förfarandet samt vad som stått på spel för den enskilde. (Se Sürmeli mot Tyskland, dom [stor kammare] den 8 juni 2006, no. 75529/01, p. 128 med hänvisningar och Danelius m. fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2023, s. 385 f.)

Europadomstolen fäster särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet. Enstaka perioder av inaktivitet kan tolereras under förutsättning att den sammanlagda handläggningstiden inte är oacceptabelt utdragen. (Se t.ex. Pretto m.fl. mot Italien, dom [plenum] den 8 december 1983, no. 7984/77, p. 35–37, jfr dock Bunkate mot Nederländerna, dom den 26 maj 1993, no. 13645/88, p. 21–23 och Kudla mot Polen, dom [stor kamma­re] den 26 oktober 2000, no. 30210/96, p. 130.)

Den relevanta tiden börjar löpa när den enskilde kan sägas vara anklagad för brott. En person anses i detta sammanhang vara anklagad för brott när myndigheterna har vidtagit någon åtgärd som har lett till att den enskildes situation väsentligt har påverkats av brottsmisstanken, t.ex. genom delgivning av denna. Slutpunkten för tiden anses vara när det finns en slutlig dom eller genom att en förundersökning läggs ner (Danelius a.a. s. 383 f.).

Bedömningen av det aktuella ärendet

Både tidsfristerna i lagen om unga lagöverträdare (4 §) och förunder­sök­nings­kungörelsen (2 a §) har varit tillämpliga och överskridits. När det gäller brottsmisstankarna om olaga hot har tidsfristen enligt lagen om unga lagöverträdare överskridits med drygt ett år och fyra månader och när det gäller brottsmisstanken om olaga tvång har samma tidsfrist överskridits med över fyra månader. Med beaktande bl.a. av brottslighetens karaktär och omfattning framstår det som att förhållandena i utredningen från mars och fram till hösten 2020 var sådana som medgav att tidsfristerna överskreds. Det har dock inte framkommit några godtagbara skäl till att förundersökningen därefter drog ut på tiden.

Att tidsfristerna när det gäller bl.a. unga lagöverträdare har överskridits innebär inte per automatik att staten har gjort sig skyldig till en överträdelse av Europa­konventionen. Den omständigheten att AA var underårig bör dock i viss mån beaktas vid bedömningen av om hans rätt till rättegång inom skälig tid har åsidosatts.

AA har gjort gällande att den relevanta tidsperioden för bedömningen av om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts vid handläggningen av förundersökningen är från att han delgavs misstanke om bl.a. olaga hot i april 2020. Detta trots att han delgavs misstanke om olaga tvång först i april 2021. Det har emellertid inte framkommit att AA väsentligt påverkats av den misstanken mot honom innan han delgavs den. Den relevanta tidsperioden är därför från att han delgavs respektive brottsmisstanke till dess att domen vann laga kraft.

När det gäller misstanken om olaga tvång förflöt det cirka sju månader från att AA delgavs misstanken till slutlig dom. Under den tiden förekom det en längre period av inaktivitet om drygt tre månader från det att förunder­söknings­­protokollet slutredovisades till dess att åklagaren väckte åtal. Vid en sammantagen bedömning anser inte Justitiekanslern att förunder­sökningen i denna del bedrivits så långsamt att AA:s rätt till rättegång inom skälig tid har åsidosatts.

Frågan är om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts vid hand­läggningen av de övriga brottsmisstankarna. Det kan därvid konstateras att utredningen inledningsvis gällde mycket allvarlig brottslighet, som till sin karaktär är svårutredd. Det har också varit fråga om ett omfattande ärende där en rad olika brottsmisstankar med flera misstänkta och målsäganden tillkommit under ärendets gång. Därtill har det varit nödvändigt att höra många personer med särskild problematik, vilket bl.a. krävt mer planering än vanligt för att få till stånd förhören.

Av utredningen framgår vidare att förundersökningarna fram till september 2020 har bedrivits aktivt. Det kan konstateras att åklagaren, med anledning av ett förhör som inkom till Åklagarmyndigheten den 11 september, först den 18 november skickade ett direktiv till polisen. Direktivet gick bl.a. ut på att förhör skulle hållas med AA. Därefter skickade åklagaren påminnelser om direktivet i december och i februari 2021. Polisförhör med AA genomfördes under april. Under maj lades vissa delar av förundersökningen ned och det vidtogs åtgärder för att slutföra förundersök­ningen i övrigt, varefter AA slutdelgavs förundersökningsprotokollen i juni. Polisen slutredovisade förundersökningen till åklagaren i slutet av juni och åklagaren väckte åtal den 7 oktober.

Den relevanta totala handläggningstiden uppgår till cirka ett år och sju månader. Under den tiden har utredningen i princip stått helt stilla i två perioder, en period om cirka fem månader och en om drygt tre månader.  Vid en samlad bedömning och med beaktande av praxis på området finner Justitiekanslern – oaktat att de i lag föreskrivna tidsfristerna för unga lagöverträdare har överskridits – att den totala handläggnings­tiden inte varit så lång att AA:s rätt enligt artikel 6.1 i Europakonventionen kan anses ha åsidosatts (jfr bl.a. Justitiekanslerns beslut den 23 oktober 2013 i dnr 2367-13-40 och den 29 januari 2020 i dnr 6298-19-4.3.2).

AA:s anspråk ska därför avslås. Vid den utgången har han inte rätt till någon ersättning för sina ombudskostnader.

Tillsyn 

Det är av många skäl påfrestande för barn att vara inblandade i en brottsutredning (jfr prop. 1994/95:12 s. 26 och SOU 2000:42 s. 85). Det är därför angeläget att förundersökningar där den misstänkte eller målsäganden är under 18 år bedrivs med särskild skyndsamhet.

Det är oacceptabelt att en förundersökning med barn inblandade för vilken frister gäller drar ut på tiden på det sätt som skett i detta fall. Den utdragna handläggningen har berott på såväl åklagare som polis. Både Åklagar­myndigheten och Polismyndig­heten förtjänar därför kritik för detta. Det är särskilt anmärk­nings­värt att åklagaren, efter det att förundersökningen slutredo­visades, dröjde i mer än tre månader med att väcka åtal. Mot bakgrund av ärendets ålder och karaktär borde åtal ha väckts i nära anslutning till slutredo­visningen.

Kritik bör också riktas mot att det utan godtagbara skäl dröjde innan AA underrättades om misstanken om olaga tvång. Som tidigare nämnts underrättades AA om misstanken i april 2021. Detta trots att åklagaren i september 2020 gav ett direktiv till polisen om att underrättelse av brottsmisstanken skulle ske. Oaktat att åklagaren gav direktiv om underrättelse av brottsmisstanken i ett tidigare skede kan hon inte anses ha gjort ha gjort vad som ålegat henne i egenskap av förundersökningsledare för att påskynda underrättelsen. Både Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten förtjänar därför också kritik för att det dröjde innan AA underrättades om brottsmisstanken.