Promemorian Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser (Ds 2023:17)

(Departementets diarienummer Ju2023/01567)

Justitiekanslern ifrågasätter inte att det finns ett behov av att stärka möjligheterna att bekämpa brott och brottslig verksamhet som utövas av kriminella nätverk i det offentliga rummet men vill efter en genomgång av det förslag utredningen presenterar framhålla följande.

Det vistelseförbud som utredningen föreslår kan i det enskilda fallet innebära en betydande inskränkning av rörelsefriheten i 2 kap. 9 § regeringsformen och artikel 2 i fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Detta gör att det är av stor vikt att bestämmelserna är tydligt utformade för att säkerställa förutsebarheten och enhetligheten vid rättstillämpningen.

Justitiekanslern konstaterar att rekvisiten i de föreslagna bestämmelserna 2 – 4 §§ i lagtexten i allt väsentligt är uttryckta i vaga och/eller allmänna ordalag. Detta riskerar att innebära tillämpningsproblem och får till följd att den närmare uttolkningen av bestämmelserna i stor utsträckning överlämnas till rättstillämpningen. Som exempel kan nämnas att det varken av den föreslagna lagtexten eller författningskommentaren ges någon ledning i hur vidsträckt ett förbudsområde kan vara (4 § första stycket). Inte heller framgår av den föreslagna lagtexten under vilka omständigheter ett vistelseförbud får förenas med villkor om elektronisk övervakning (3 § andra stycket). Utformningen av de föreslagna bestämmelserna ställer således höga krav på beslutsfattaren vad avser till exempel den proportionalitetsbedömning som ska göras liksom på konkretisering och tydlighet i de beslut som meddelas. Justitiekanslern förutsätter att utformningen av de föreslagna bestämmelserna kommer att analyseras vidare under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Justitiekanslern har i tidigare remissyttrande (se Justitiekanslerns yttrande över betänkandet Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel SOU 2022:52) efterlyst ett mer systematiskt angreppssätt i de fall det pågår flera liknande parallella lagstiftningsprojekt. Omständigheten att det pågår parallella och med varandra överlappande lagstiftningsprojekt gör det svårt att överblicka konsekvenserna av t.ex. en rättighetsinskränkning i det enskilda förslaget. Justitiekanslern vill därför återigen understryka vikten av ett mer systematiskt angreppssätt vad gäller lagstiftningsprojekt som
innehåller med varandra överlappande frågor.