Allvarlig kritik mot Kriminalvården med anledning av att en person fått vänta orimligt länge på anstaltsplacering och fördjupad villkorsutredning m.m
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern riktar allvarlig kritik mot Kriminalvården med anledning av myndighetens passiva och långsamma handläggning av sökandens fördjupade villkorsutredning och ett beslut om särskilda villkor samt att sökanden har vistats i häkte i drygt en och en halv månad i väntan på placering i anstalt.
Justitiekanslern avslår sökandens begäran om skadestånd.
Ärendet
Bakgrund
Sökanden dömdes den 21 december 2022 till fängelse fem år. Verkställigheten påbörjades den 20 januari 2023 och han var då intagen i häktet Växjö. Placeringssektionen bedömde att det utifrån brottslighetens art fanns ett behov av en fördjupad villkorsutredning innan särskilda villkor kunde beslutas. Det beslutades att sökanden skulle genomgå villkorsutredningen vid anstalten Norrtälje. Den 2 mars 2023 skrevs sökanden in i anstalten Norrtälje. Den fördjupade villkorsutredningen genomfördes den 20 maj 2024 och Kriminalvården beslutade om särskilda villkor den 3 juni samma år.
Anspråket m.m.
Sökanden har begärt skadestånd av staten för, som Justitiekanslern uppfattar det, ideell skada och personskada i form av psykiskt lidande. I första hand för den tid utöver 60 dagar som han har väntat på Kriminalvårdens fördjupade villkorsutredning och i andra hand för den tid utöver 30 dagar som han har varit placerad i häkte i väntan på anstaltsplacering. Till stöd för sin begäran har han fört fram bl.a. följande. I väntan på villkorsutredningen har han gått miste om flera åtgärder som kriminalvård ska innefatta. Det gäller bl.a. deltagande i återfallsförebyggande program, samtal med psykolog, rätt till permissioner och relevant sysselsättning. Så länge han sitter på en anstalt i klass 1 är det för långt för hans familj att komma på besök, vilket han är i stort behov av för sitt psykiska mående. Han har ett flertal diagnoser som gör att han påverkas extra hårt av situationen på anstalten. Den långa väntan på både placering i anstalt och villkorsutredning innebär en allvarlig kränkning och psykisk tortyr mot honom.
Sökanden har även upplyst om att han har lämnat in en ansökan om ersättning för diskriminering - som den långa tiden i väntan på villkorsutredningen inneburit - till Diskrimineringsombudsmannen.
Kriminalvården har yttrat sig över anspråket och medgett att sökanden har varit placerad i häkte under en tid som överskrider den absoluta tidsfristen i 10 § första stycket strafftidslagen (2018:1251) samt att även handläggningstiden för den fördjupade villkorsutredningen och beslutet om särskilda villkor har varit alldeles för lång. Det skulle i och för sig kunna utgöra fel eller försummelse. Enligt Kriminalvårdens bedömning finns det dock inte stöd i utredningen för att det har begåtts något sådant integritetskränkande brott som är en förutsättning för att ersättning för ideell skada ska ges ut. Inte heller har sökandens rättigheter enligt Europakonventionen överträtts.
Justitiekanslerns bedömning
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Fördjupad villkorsutredning
Prövning av vilka särskilda villkor som ska gälla för verkställigheten enligt 7 § fängelselagen ska ske så snart verkställigheten påbörjas eller annars när det finns behov av det. Villkoren ska omprövas när det finns anledning till det. Ett beslut om placering, permission, särskild permission eller särskilda utslussningsåtgärder får inte meddelas i strid med de särskilda villkoren. (1 kap. 8 § fängelselagen 2010:610)
I avsnitt 7.1 i Kriminalvårdens handbok för särskilda villkor, fördjupad villkorsutredning samt yttrande vid ansökan om omvandling av fängelse på livstid (2022:1) anges bl.a. följande om tiden för prövning av särskilda villkor enligt 1 kap. 8 § fängelselagen. Att ett beslut om särskilda villkor ska meddelas så snart verkställigheten påbörjas innebär att den utredning som ska ligga till grund för beslutet måste göras med viss skyndsamhet. Ett ärende om särskilda villkor som ska initieras av anstalt ska därför initieras till placeringssektionen så snart som möjligt. En fördjupad villkorsutredning bör om möjligt sammanställas inom sex veckor efter att den intagne ankommit till aktuell anstalt. Placeringssektionen bör fatta beslut om fullständiga särskilda villkor inom två månader efter det tillfälliga beslutet om särskilda villkor avseende säkerhetsnivå.
Anstaltsplacering
En intagen får inte placeras så att han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Vid beslut om placering ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering. (2 kap. 1 § fängelselagen)
En dömd som ska överföras eller förpassas till kriminalvårdsanstalt för verkställighet av fängelsestraff får i anslutning till det tas in i häkte bland annat i avvaktan på anstaltsplacering (9 § första stycket strafftidslagen). Tiden i häkte får inte vara längre än nödvändigt och inte längre än sju dagar, om det inte finns särskilda skäl för en längre tid. Även om det finns särskilda skäl får tiden inte vara längre än trettio dagar. (10 § första stycket strafftidslagen)
I förarbetena har som exempel på när det kan anses föreligga särskilda skäl att överskrida sjudagarsfristen nämnts att det med hänsyn till ordning och säkerhet kan vara både tidskrävande och svårt att hitta en ändamålsenlig placering. Ett annat exempel på när det kan vara motiverat att tiden i häkte blir längre än sju dagar är hög beläggning i anstalter i den säkerhetsklass eller med den programverksamhet som anses lämplig. Frågan om vad som utgör särskilda skäl ska dock avgöras genom en samlad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. I samband med att den nya regleringen infördes framhöll regeringen att en absolut tidsfrist om 30 dagar borde ge Kriminalvården möjlighet att upprätthålla de fastställda fristerna. (Jfr prop. 2017/18:250 s. 72 ff. och 173)
Tillämpliga bestämmelser i övrigt framgår av Kriminalvårdens yttrande.
Riksdagens ombudsmän (JO) har granskat Kriminalvårdens handläggningstider för fördjupade villkorsutredningar och kommit fram till att prövningen av villkoren inte äger rum så snart verkställigheten påbörjas, vilket strider mot fängelselagen. De långa handläggningstiderna medför även att den individuellt anpassade verkställigheten inte kan påbörjas. JO ser synnerligen allvarligt på detta. (Se bl.a. beslut den 26 juni 2024 i dnr 4837-2023).
Vidare har Justitiekanslern tidigare kritiserat Kriminalvården för att en intagen fått vänta oacceptabelt länge på en anstaltsplacering och blivit kvar i häkte i drygt fem respektive tre månader (se t.ex. beslut den 11 april 2024 i dnr 2023/6935 och den 14 april 2025 i dnr 2023/8922). Även JO har vid upprepade tillfällen granskat och uttalat kritik mot att Kriminalvården inte upprätthåller fristerna i strafftidslagen om överföring av intagna med verkställbara fängelsestraff från häkte till anstalt (se t.ex. JO 2022/23 s. 158, dnr 7654-2020 och JO 2023 s. 166, dnr 1716-2022).
Skadeståndsanspråket
Sökandens ersättningsanspråk har uppfattats avse såväl personskada som ideell skada.
Det som sökanden har fört fram vad gäller ersättning i den delen som avser ideell skada och vad som i övrigt framgår av handlingarna ger inte Justitiekanslern anledning att göra någon annan bedömning än den som Kriminalvården har gjort i sitt yttrande. Ersättning för ideell skada ska därför inte utgå. Vad gäller eventuell ersättning för personskada saknas utredning som visar att en sådan skada har uppkommit. Sökandens skadeståndsanspråk ska därför avslås i sin helhet.
Tillsyn
Fördjupad villkorsutredning
Prövningen av de särskilda villkoren ska ske så snart verkställigheten påbörjas eller annars när det finns behov. Enligt Kriminalvårdens handbok för särskilda villkor och fördjupad villkorsutredning m.m. bör den fördjupade villkorsutredningen om möjligt sammanställas inom sex veckor efter att den intagne ankommit till anstalten. Det kan konstateras att sökanden har fått vänta i drygt ett år och två månader på en fördjupad villkorsutredning från det att han ankom till anstalten, vilket är helt oacceptabelt. Eftersom prövningen endast tog två veckor från att utredningen genomfördes till dess beslut om särskilda villkor meddelades, är det tydligt att den långa handläggningstiden i huvudsak har berott på väntetiden.
Justitiekanslern delar JO:s uppfattning – som uttalats vid upprepade tillfällen (se bl.a. JO-beslut dnr 4837-2023) – att det förhållandet att en dömd person inte får genomgå en fördjupad villkorsutredning inom rimlig tid medför att verkställigheten i den individuellt anpassade formen inte kan påbörjas (jfr 1 kap. 5 § fängelselagen). Dessutom innebär placeringen i högsta säkerhetsklass i väntan på utredningen att en intagen riskerar att, i strid med 2 kap. 1 § fängelselagen, underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än nödvändigt. Det saknas skäl att ifrågasätta att så har varit fallet för sökanden, särskilt mot bakgrund av att han efter utredningen omedelbart placerades i en anstalt i säkerhetsklass 2. Kriminalvården förtjänar kritik för det inträffade.
Anstaltsplacering
Kriminalvården har medgett att den absoluta tidsfristen i 10 § strafftidslagen har överskridits. Enligt myndigheten berodde tidsutdräkten på att det vid tillfället inte fanns tillräcklig platskapacitet vid riksmottagningarna i anstalterna Kumla och Norrtälje.
Att en intagen väntar på en ledig plats på riksmottagningen är en sådan omständighet som kan medföra att en tillfällig förvaring på häkte utöver de sju dagar som föreskrivs i 10 § strafftidslagen ibland måste godtas. Att en intagen – som i sökandens fall – får vänta längre än de i fängelselagen föreskrivna fristerna är dock oacceptabelt. Kriminalvården förtjänar kritik för det inträffade.
Allvarlig kritik
Det kan alltså konstateras att handläggningstiden för den fördjupade villkorsutredningen och beslutet om särskilda villkor varit både passiv och oacceptabelt lång. Mot bakgrund av att JO tidigare har kritiserat Kriminalvården för långsam handläggning av fördjupade villkorsutredningar och att både Justitiekanslern och JO vid flera tillfällen tidigare har kritiserat Kriminalvården för att intagna fått vänta orimligt länge på en anstaltsplacering kan kritiken inte bli annat än allvarlig i detta fall.