Staten skadeståndsskyldig med anledning av utmätning av en stulen klocka

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 27 400 kr och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 26 oktober 2024 till dess betalning sker.

Kronofogdemyndigheten ansvarar för att ersättningen betalas ut till sökanden.

Ärendet

Bakgrund

Till täckande av en gäldenärs skulder utmätte Kronofogdemyndigheten i december 2022 en klocka som gäldenären bar på sig vid utmätningstillfället. Sedan klockan sålts till sökanden på en exekutiv auktion har det framkommit att klockan var stöldanmäld hos polisen sedan 2019. När sökanden försökte sälja klockan på auktion kom den därför att beslagtas för att kunna återlämnas till den ursprunglige ägaren. Sökanden förlorade därmed klockan.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 27 400 kr och ränta. Av det begärda beloppet avser 21 000 kr köpeskillingen för klockan och 6 400 kr kostnad för att reparera klockan. Till styrkande av det begärda beloppet har sökanden gett in bl.a. kvitton och en faktura.

Kronofogdemyndigheten har med ett eget yttrande lämnat över anspråket hit och ansett att Justitiekanslern bör avslå anspråket.

Sökanden har lämnat synpunkter på myndighetens yttrande.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. sakskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Kronofogdemyndighetens handläggning och beslut i utmätningsärenden är sådan verksamhet.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess norm­skydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en domstol eller annan myndighet har gjort en bedömning i en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kritiseras för sitt ställnings­tagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. I regel är det endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. En helhetsbedömning ska göras. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadestånds-grundande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Utmätning av lös egendom i gäldenärens besittning

Kronofogdemyndigheten ska i den utsträckning som behövs undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom (4 kap. 9 § utsökningsbalken, UB).

Lös egendom får enligt 4 kap. 17 § UB utmätas om det framgår att egendomen tillhör gäldenären eller om han eller hon ska anses vara ägare till egendomen enligt presumtionsreglerna i 4 kap. 18 och 19 §§ UB.

Enligt 4 kap. 18 § UB anses gäldenären vara ägare till egendom som finns i gäldenärens besittning om det inte framgår att den tillhör någon annan. I förarbetena till bestämmelsen anges att Kronofogdemyndigheten inte endast kan förlita sig på att egendom i gäldenärens besittning tillhör denne utan att myndigheten bör söka försäkra sig om att så är fallet (se prop. 1980/81:8 s. 423).

Av rättsfallet NJA 2012 s. 953 framgår att Kronofogdemyndigheten har en viss undersökningsskyldighet vid utmätning av stöldbegärlig egendom. Är omständigheterna sådana att det finns skäl att misstänka brott (det vill säga att egendomen är stulen) bör Kronofogdemyndigheten undersöka den saken innan utmätningen görs, t.ex. genom att höra med gäldenären och andra eller kontrollera register över stöldgods. Av betydelse är vilka praktiska möjligheter som finns att ta reda på om egendomen är anmäld som stulen. Gäldenärens egna uppgifter om sin rätt till egendomen måste dock ofta bedömas med försiktighet (se prop. 1980/81:8 s. 424).

Bedömningen i detta fall

Av handlingarna i ärendet framgår att den utmätta klockan var stulen vid utmätningstillfället. Klockan värderades inför den exekutiva auktionen till 25 000 kr och den får anses ha utgjort stöldbegärlig egendom.

Frågan är i detta fall om Kronofogdemyndigheten har gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande försummelse genom att utmäta klockan utan att närmare ha undersökt om den var stulen. Denna bedömning måste ske utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

Av utredningen framgår bl.a. följande om hur utmätningen gick till. Utmätningen verkställdes på en flygplats i samband med att gäldenären anlände till Sverige från Dubai. Gäldenären var tillsammans med sin bror. Utmätningen skedde inom ramen för en samverkansinsats med Tullverket och både Kronfogdemyndigheten och gränspolisen deltog på plats. Gäldenären ska vid tillfället ha uppgett att klockan var en kopia men inte lämnat någon information om hur eller när han förvärvat klockan. Utöver klockan utmätte Kronofogdemyndigheten även en jacka som gäldenären också bar på sig. Jackan värderades till 8 000 kr och gäldenären lämnade olika uppgifter om vem som ägde jackan.

Med hänsyn till egendomens beskaffenhet och vad som framkom i övrigt vid utmätningstillfället borde Kronofogdemyndigheten undersökt om kloc­kan var stulen, exempelvis genom att kontrollera om den var stöld-anmäld hos polisen. Med beaktande av att gäldenärens uppgift om att kloc­kan var en kopia inte stämde borde Kronofogdemyndigheten i vart fall vid­tagit ytterligare utredningsåtgärder innan klockan såldes på exekutiv auk­tion.

Genom att underlåta att vidta tillräckliga utredningsåtgärder får Kronofogdemyndigheten anses ha agerat försumligt i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Att gränspolisen närvarande på plats vid utmätningstillfället förändrar inte denna bedömning. Tvärtom borde det under sådana förhållanden utgjort en relativt enkel åtgärd för Kronofogde­myndigheten att kontrollera om klockan var stöldanmäld hos polisen.

Som nämnts var klockan antecknad i polisens register över stulen egendom sedan 2019. Om Kronofogdemyndigheten hade fullgjort sin utrednings­skyldighet skulle myndigheten fått kännedom om att klockan var stulen. Det innebär att det finns ett orsakssamband mellan försummelsen och den uppgivna skadan. Sökanden har också visat att skadan motsvarar det begärda beloppet. Staten ska därför ersätta sökanden med 27 400 kr.

Enligt 4 § tredje stycket räntelagen ska ränta på fordringar som avser skade­stånd utgå från den dag som infaller 30 dagar efter det att krav på ersättning framställdes. Ansökan om ersättning framställdes den 26 september 2024. Ränta enligt 6 § räntelagen ska därför utgå på skadeståndsbeloppet från den 26 oktober 2024 till dess betalning sker.