A.E. ./. staten genom Justitiekanslern – beräkning av skadestånd och preskription vid felaktigt avregistrerat medborgarskap (dnr 2335-16-45)

När A.E. föddes i början av 1980-talet registrerades han som svensk medborgare. Han ansågs ha fått medborgarskapet genom sin far. När faderskapet senare upphävdes, avregistrerades det svenska medborgarskapet. Samtidigt antecknades det felaktigt att A.E. var medborgare i ett annat land. Detta hände 1989. A.E. försökte därefter få tillbaka medborgarskapet flera gånger utan att lyckas. Först i början av 2013 registrerades han på nytt som svensk medborgare, med hänvisning till en vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2006 ref. 73).

Den 19 augusti 2014 vände sig A.E. till Justitiekanslern och begärde skadestånd för det som hänt. Han hänvisade till rättsfallet NJA 2014 s. 323. I det hade Högsta domstolen slagit fast att skadestånd kan lämnas, utan särskilt lagstöd, när ett svenskt medborgarskap har avregistrerats i strid med grundlagen (2 kap. 7 § andra stycket regeringsformen).

Justitiekanslern beslutade att A.E. skulle få ersättning för ideell skada (kränkning) med 100 000 kr. Det var samma belopp som Högsta domstolen hade dömt ut i NJA 2014 s. 323. Justitiekanslern menade att det var fråga om en överträdelse av 2 kap. 7 § andra stycket regeringsformen men att anspråket var preskriberat till den del som avsåg tiden före den 19 augusti 2004. Att överträdelsen ändå hade varit långvarig, längre än den i NJA 2014 s. 323, ansågs inte ge skäl för en högre ersättning än den som hade lämnats i det fallet.

A.E. ansåg att skadeståndet skulle bestämmas till ett högre belopp och väckte därför talan mot staten i Göteborgs tingsrätt. Han angav bl.a. att överträdelsen hade varit mycket längre i hans fall än i NJA 2014 s. 323 och att ingen del av anspråket var preskriberat. Staten, genom Justitiekanslern, vidhöll att anspråket var delvis preskriberat och att den ersättning som han fått var tillräcklig.

Tingsrätten biföll käromålet delvis och beslutade att staten skulle betala ytterligare 50 000 kr, totalt 150 000 kr, som ersättning för ideell skada. Som skäl angav tingsrätten bl.a. att det svenska medborgarskapet hade varit avregistrerat under mycket lång tid och att anspråket inte till någon del kunde anses vara preskriberat. Staten överklagade tingsrättens dom.

Hovrätten för Västra Sverige ansåg att anspråket var delvis preskriberat på det sätt som staten hade gjort gällande. Enligt hovrätten fanns det ändå skäl att bestämma ersättningen till totalt 150 000 kr eftersom den ersättningsgilla delen av överträdelsen hade varit nästan dubbelt så lång som i NJA 2014 s. 323. Staten överklagade hovrättens dom.

Högsta domstolen avslog statens överklagande genom en dom den 5 mars 2018 (mål nr T 2480-17).

När det gällde preskription uttalade Högsta domstolen bl.a. följande. Preskriptionslagen är tillämplig på anspråket men i den aktuella situationen bör preskriptionsfristen inte för någon del av anspråket börja löpa förrän det funnits en reell möjlighet att göra fordran gällande. Preskriptionstiden bör därför beräknas från den tidpunkt vid vilken den felaktiga uppgiften korrigerades. A.E. registrerades åter som svensk medborgare den 30 januari 2013 och framställde sitt krav på ersättning i augusti 2014. Hans fordran är alltså inte till någon del preskriberad.

När det gällde skadeståndets storlek uttalade Högsta domstolen bl.a. följande. Ersättningen ska inte bestämmas i direkt proportion till hur länge överträdelsen pågått, t.ex. genom ett årsbelopp. Däremot bör mer påtagliga skillnader när det gäller överträdelsens längd ha betydelse för ersättningens storlek. Det finns då anledning att räkna med en successivt avtagande kränkningseffekt. Även faktorer som att någon i realiteten blir statslös genom avregistreringen bör kunna tillmätas viss betydelse. I A.E.:s fall har kränkningen av hans rättigheter pågått under betydligt längre tid än vad som var fallet i NJA 2014 s. 323 och den har också lett till att han i praktiken varit statslös. Redan med hänsyn till den tid överträdelsen pågått är en sammantagen ersättning om åtminstone 150 000 kr motiverad.