B.H-S. ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 2559-00-45) – frihetsberövads rätt till rättegång inom skälig tid eller frigivning (artikel 5.3 EKMR)
B.H-S. yrkade vid Stockholms tingsrätt (mål nr T 11806-00) ersättning för ideell skada med 500 000 kr och gjorde gällande att hans rätt till rättegång inom skälig tid eller frigivning enligt artikel 5.3 i Europakonventionen hade åsidosatts genom att han var häktad i 16 månader med fulla restriktioner innan åtal väcktes. Han ansåg sig därmed berättigad till skadestånd med hänsyn till bestämmelsen i artikel 5.5 i konventionen.
Staten bestred att B.H-S:s rätt enligt artikel 5.3 i Europakonventionen hade överträtts samt anförde att det under alla omständigheter saknades lagstöd för att ålägga staten att utge ersättning för ideell skada i den aktuella situationen.
Tingsrätten beslutade den 10 juni 2004, enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken, att till Högsta domstolen hänskjuta frågan om svensk domstol kan döma ut skadestånd direkt på grundval av artikel 5.5 i Europakonventionen för det fall skadeståndslagen och lagen om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder inte skulle anses medge att ersättning utgår fullt ut enligt konventionens principer.
Högsta domstolen (mål nr Ö 2572-04) meddelade prövningstillstånd. I beslut den 4 maj 2007 förklarade Högsta domstolen att tingsrätten kunde ålägga staten att betala skadestånd till B.H-S., utöver vad som följer av skadeståndslagen och lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, i den mån det behövdes för att Sverige ska uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 5.5 i Europakonventionen. Högsta domstolen hänvisade till sitt avgörande i NJA 2005 s. 462 och anförde att den princip om rätt till skadestånd som lades fast i det rättsfallet beträffande rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i konventionen måste gälla även beträffande de rättigheter som avhandlas i artikel 5 i konventionen, för vilka artikeln uttryckligen föreskriver en rätt till skadestånd.
Högsta domstolens avgörande är refererat i NJA 2007 s. 295.
Efter att handläggningen återupptagits i tingsrätten träffade B.H-S och staten – bl.a. mot bakgrund av att skadeståndsmålet då hade pågått under mycket lång tid – förlikning och tingsrätten avskrev målet i juni 2008.