A.B. ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 6740-15-45) – ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder m.m.

A.B. var frihetsberövad som anhållen och häktad respektive ålagd anmälningsskyldighet i drygt ett år och fyra månader under 2003 och 2004.

Den 25 april 2014 vände sig A.B. till Justitiekanslern och begärde ersättning av staten enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Justitiekanslern beslutade att A.B. skulle få viss ersättning för en del av frihetsberövandetiden (beslut den 17 april 2015 i ärendet med dnr 3110-14-41). Samtidigt avslog Justitiekanslern delar av anspråket, med motiveringen att det var preskriberat såvitt avsåg tiden före den 25 april 2004.

A.B. väckte talan mot staten i Malmö tingsrätt och begärde ersättning bl.a. för frihetsberövandetiden i dess helhet. Staten motsatte sig hans talan och vidhöll sin inställning i frågan om preskription. Tingsrätten ogillade käromålet i en dom den 23 juni 2016. Tingsrätten ansåg i likhet med staten att anspråket var preskriberat såvitt avsåg tiden före den 25 april 2004.

A.B. överklagade tingsrättens dom till Hovrätten över Skåne och Blekinge, som meddelade prövningstillstånd. I en dom den 5 oktober 2017 har hovrätten fastställt tingsrättens domslut utan några ändringar. Även hovrätten har ansett att anspråket är preskriberat såvitt avser tiden före den 25 april 2004. A.B. har överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen.

Högsta domstolen har den 19 mars 2018 meddelat prövningstillstånd i frågan om när preskriptionstiden börjar löpa för anspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.

Högsta domstolen har i dom den 11 oktober 2018 gjort samma bedömning som underinstanserna och förklarat att preskriptionstiden för A.B:s anspråk enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder började löpa successivt, dag för dag, under den tid som frihetsberövandet eller tvångsåtgärden pågick.