Justitiekanslern gör gällande att rennäringslagens upplåtelseregler ska tillämpas i rättegångar där samebyar stämt staten angående bättre rätt till jakt och fiske

Justitiekanslern är statens ombud i fem rättegångar vid Lycksele och Gällivare tingsrätter där olika samebyar för talan mot staten. I målen har Justitiekanslern idag lämnat in yttranden där staten, utöver tidigare invändningar, nu även gör gällande att rennäringslagens upplåtelseregler ska tillämpas.

Samebyarna har i målen bl.a. yrkat att de, och inte staten, ska ha rätt att upplåta rätten till jakt och fiske inom samebyarnas områden. Justitiekanslern har tidigare motsatt sig samebyarnas yrkanden på den grunden att de inte har en på urminnes hävd grundad ensamrätt till jakt och fiske på områdena. I målen har Justitiekanslern tidigare uttalat att staten inte gör gällande att rennäringslagens upplåtelseregler utgör hinder mot att bifalla samebyarnas talan.

Staten har nu omprövat sitt tidigare ställningstagande och gör numera gällande att upplåtelsereglerna i 31–34 §§ rennäringslagen innebär att samebyarnas talan ska avslås. Enligt dessa regler får en sameby eller en medlem i en sameby inte upplåta rättigheter som ingår i renskötselrätten, t.ex. rätten till jakt och fiske.

Det nya ställningstagandet grundar sig på att nuvarande justitiekansler gör en annan bedömning än tidigare i fråga om vilka invändningar som bör göras i målen. Invändningen att samebyarna inte har en på urminnes hävd grundad ensamrätt till jakt och fiske kvarstår oförändrad.

Justitiekanslern har utrett om grundlagens bestämmelser om diskrimineringsförbud och egendomsskydd hindrar att rennäringslagens upplåtelseregler tillämpas. Enligt Justitiekanslerns bedömning strider upplåtelsereglerna inte mot dessa grundlagsbestämmelser. Upplåtelsereglerna bedöms inte heller strida mot Europakonventionen eller Sveriges övriga folkrättsliga förpliktelser. Det finns därför inget hinder mot att dessa regler tillämpas.

Frågan om rennäringslagens förhållande till grundlagens regler är enligt statens mening av sådan vikt att den under alla omständigheter bör prövas i domstol. Justitiekanslern anser att denna prejudikatfråga lämpligen bör prövas direkt av Högsta domstolen och har därför föreslagit för tingsrätterna att de ska hänskjuta frågan till Högsta domstolen med stöd av 56 kap. 13 § rättegångsbalken (s.k. hissprövning).

Statens yttrande finns tillgängligt här: Yttrande 2025-11-12